Surinkimininkų repertuaro recepcija XIX a. antrosios pusės Prūsijos Lietuvos veikaluose

Acta Linguistica Lithuanica 2025, vol. 92, s. 1–26 Innehållslänk / Länk till innehåll ISSN 2669-218X (online / elektronisk) SURINKIMININKARNAS REPERTOARS MOTTAGANDE I PUBLIKATIONER FRÅN PREUSSISKA LITAUEN UNDER 1800-TALETS ANDRA HÄLFT Mottagandet av SurinkimininkaiRepertoaren i preussisk-litauiska verk under 1800-talets andra hälftthårhundrade INGA STRUNGYTĖ-LIUGIENĖ Litauiska språkets institut E-post: [email protected] ORCID ID: https://orcid.org/0000-0003-1949-0874 Forskningsområden: surinkimininkarnas och den litauistiska mähriska rörelsens skriftliga arv, den kulturella och konfessionella kontexten i preussiska Litauen under 1700–1800-talen, pietismens historia. https://doi.org/10.35321/all92-09 SAMMANFATTNING Artikelns syfte är att undersöka inflytandet från surinkimininkarnas psalmbok Visokios naujos giesmės arba evangeliški psalmai på publikationer från preussiska Litauen under 1800-talets andra hälft samt att klarlägga de litauiska församlingarnas prästers och utbildningsarbetares inställning till surinkimininkarnas repertoar. Följande källor har valts för analysen: Frydrichas Kuršaitis psalmböcker Giefmių bey Maldū=Knygos Karališkojo Prūſų Wajko (1854, Königsberg) och Trečioji Dalis Giefmių Knygų (1857, Königsberg), Karl Wilhelmo Otto Glogaus skolpsalmbok 64 Giefmes (1856, 1862, Tilsit), Karl Rudolpho Jacoby’ios krestomati Litauische Chrestomathie zum Schulgebrauch (1880, Memel), Maximiliano Voelkelo läsebok Litauisches elementarbuch (1898, Heidelberg), Karl Theodor Waldemar Hoffheinzo melodisamling Giefmių Balfai (1894, Heidelberg, Tilsit) samt hymnologiska publikationer i det fortlöpande vetenskapliga arbetet Mitteilungen der Litauischen litterarischen Gesellschaft. Analysen bygger på analytisk, komparativ och textologisk metod. NYCKELORD: surinkimininkarnas psalmbok, kyrklig psalmbok, soldatsångbok, skolantologier, Litauiska litterära sällskapet i Tilsit, 1800-talets preussiska Litauen. ABSTRACT Artikeln syftar till att undersöka inflytandet från sångboken Surinkimininkai Visokios naujos giesmės arba evangeliški psalmai på preussisk-litauiska böcker under andra hälften av 19th Copyright © 2025 Inga Strungytė-Liugienė. Utgiven av Litauiska språkets institut. Detta är en Open Access-artikel som distribueras enligt villkoren i Creative Commons Attribution License, vilken tillåter obegränsad användning, distribution och reproduktion i vilket medium som helst, förutsatt att originalförfattaren och källan anges. // Utgiven av Litauiska språkets institut. Denna artikel är fritt tillgänglig och distribueras enligt villkoren i licensen ”Creative Commons” attribution, som tillåter obegränsad användning, distribution och återgivning av innehållet i vilket medium som helst, under förutsättning att författare och källa anges. Mottaget: / Gauta: 2024–12–22. Accepterat: / Priimta: 2025–05–26. 1 prästerskapet i litauiska församlingar, liksom medlemmarna i Litauiska litterära sällskapet i Tilsit (som omfattade representanter för den lutherska kyrkan och pedagoger), gentemot Surinkimininkai-repertoaren. Följande källor valdes ut för analys: psalmböckerna Giesmų̄ bey Maldū=Knygos Karališkojo Prūfų Waijko (1854, Königsberg) och Trečioji Dalis Giesmjų Knygų (1857, Königsberg) av Friedrich Kurschat, skolpsalmboken 64 Giesmes (1856, 1862, Tilsit) av Carl Wilhelm Otto Glogau, antologin Litauische Chrestomathie zum Schulgebrauch (1880, Memel) av Carl Rudolph Jacoby, läseboken Litauisches elementarbuch (1898, Heidelberg) av Maximilian Voelkel, melodisamlingen Giesmių Balfai (1894, Heidelberg, Tilsit) av Carl Theodor Waldemar Hoffheinz, samt publikationerna om hymnologi i den vetenskapliga tidskriften Mitteilungen der Litauischen litterarischen Gesellschaft. Analytiska, jämförande och textologiska metoder användes i undersökningen. NYCKELORD: Psalmboken av Surinkimininkai, kyrklig psalmbok, militära psalmböcker och skolpsalmböcker, skolantologier, Litauiska litterära sällskapet i Tilsit, reception, Preussiska Litauen under 19th-talet. INLEDNING ”Jag känner nästan en plikt att offentligt lyfta fram detta, så att inspektörerna och prästerna i Litauen uppmärksammar det och på allvar motsätter sig ett sådant företag, som hindrar litauerna från att bilda och utbilda sig”¹ – med dessa ord tog kantorn i Pillkallen Kristijonas Gotlybas Milkus (Christian Gottlieb Mielcke, 1733–1807) emot den första utgåvan av Kristijonas Endrikis Mertikaitis (~1775 – före 1856) surinkimininkai-psalmbok ²Visokios naujos giesmės arba evangeliški psalmai, som utkom i Königsberg 1800. Var kantorns kritik verkningsfull? Hur såg prästerna i de litauiska församlingarna på surinkimininkai-repertoaren? Betraktade de den som en kreativ produkt från en marginaliserad grupp eller tvärtom som texter framställda av en inflytelserik bönegemenskap, lämpade att stärka fromheten, sångpraktiken och den religiösa undervisningen? Surinkimininkai-psalmboken Visokios naujos giesmės arba evangeliški psalmai var ett nytt fenomen inom den religiösa litteraturen, som förändrade den mer kyrkliga traditionen för litauiska hymnalsamlingar, vilken hade utvecklats sedan 1500-talet. Behovet av en särskild publikation uppstod när antalet bedjande ökade och de religiösa sammankomsterna, kallade surinkimai, blev allt populärare och bredde ut sig i de litauiska församlingarna i Preussiska Litauen. Sångsamlingen skilde sig redan från början från de övriga lutherska psalmböckerna i Preussiska Litauen. Kyrkliga psalmböcker, soldatpsalmböcker och skolpsalmböcker (de två sistnämnda utkom under 1800-talets andra hälft) kännetecknades av officiellt godkännande, innehållslig stabilitet och systematisk utgivning³. Surinkimininkai-psalmboken var däremot en inofficiell hymnalsamling som inte hade berörts av censur. Dess sammanställning kontrollerades varken av konsistoriet i Königsberg eller av andra statliga institutioner. Psalmboken var nämligen inte avsedd för kyrkliga gudstjänster, utan användes privat i hemmen och vid surinkimai som verkade utanför kyrkan. Översättnings- och redigeringsarbetet utfördes inte av en utsedd grupp präster, utan av lekmän ur de lägre samhällsskikten som inte hade avslutat universitetsstudier – ledare för husandakter, ¹ Mielcke 1806: XVI–XVII. ² I artikeln används de litauiska begreppen surinkimininkai eller maldininkai, vilka används inom den vetenskapliga diskursen (jfr Gaigalatis 1905; Žostautaitė 1996; Barasa 2018; Strungytė-Liugienė 2019). De betecknar en lokal, specifikt sydpreussisk-litauisk gemenskap och dess medlemmar, betonar i högre grad den språkliga, nationella och regionala tillhörigheten och återspeglar bättre den sociala sidan av den religiösa surinkimininkai-rörelsen än begreppet pietistai. ³ Kaunas 1996: 61–63, 388. 2 så kallade predikanter och lärare (”skolmästare”). Psalmbokens inofficiella status gav sammanställarna (K. E. Mertikaitis, Johann Ferdinand Kelch (1801–1877)) frihet att obehindrat forma repertoaren och självständigt besluta om principerna för urvalet av verk av litauiska och tyska författare⁴. Det bör framhållas att inte heller översättningens kvalitetskriterium, kraven på versifikation och det litauiska språket spelade någon betydande roll (när det gäller de första upplagorna)⁵. Sammanställarna var nöjda även med arbeten utförda av mindre skrivkunniga författare och översättare. Trots detta väckte samlingen gudstjänstbesökarnas intresse och nådde stor förlagsmässig framgång. Därför är offentliga uttalanden i pressen av präster i litauiska församlingar, som utan tvivel var kännare av protestantisk (evangelisk-luthersk, evangelisk-reformert och Mähriska kyrkans) hymnologi, en viktig faktor vid bedömningen av surinkimininkai-repertoaren. Ett mått på värderingen kan också vara övertagandet och publiceringen av texter i de utgåvor som de sammanställt. Syftet med denna artikel är att analysera surinkimininkai-psalmboksrepertoarens inflytande på utgåvor i Preussiska Litauen under 1800-talets andra hälft. Målen är att klarlägga företrädare för den preussisk-litauiska kyrkans och utbildningsväsendets ståndpunkt i förhållande till surinkimininkai-hymnologin⁶ samt att undersöka sambanden mellan innehållet i deras böcker och publikationer och surinkimininkai-psalmboken. För analysen har genremässigt olika publikationer valts (sångsamlingar och skolantologier), i syfte att synliggöra tendenserna till dominans för surinkimininkai-texter under den behandlade perioden. I undersökningen användes analytisk, komparativ och textologisk metod. Publikationer där det beläggs att en hymn har övertagits från surinkimininkai-psalmboken analyseras. Beläggen återfinns i publikationernas tyska förord, register eller kommentarer, där surinkimininkai-psalmboken vanligen benämns endast med den litauiska titeln psalmų knygos eller den tyska Psalmbuch, utan angivande av en specifik upplaga av psalmboken (med ett enda undantag). De övertagna surinkimininkai-texterna jämförs med hymnerna i surinkimininkai-psalmbokens olika upplagor Visokios naujos giesmės arba evangeliški psalmai. För jämförelsen valdes upplagor av surinkimininkai-psalmboken som kronologiskt ligger närmare den analyserade källan. En undersökning av hymnernas historia vore inte fullständig om den inte omfattade frågan om identifieringen av författare och översättare. I de undersökta källorna presenteras hymnerna anonymt. Attributionsproblemet löses med hänsyn till Alberto Friedrich Wilhelm Fischers uppslagsverk Kirchenlieder-Lexicon (1967), Eduard Emil Kochs historia över hymner och psalmböcker Geschichte des Kirchenlieds und Kirchengesangs (4, 1868) samt tyska protestantiska psalmböcker från Königsberg och andra länder i Preussiska kungariket (senare det tyska kejsardömet), där hymnförfattarskap beläggs. Översättarnas efternamn anges med stöd av artikelns författares forskning⁷. ⁴ Om surinkimininkai-psalmbokens repertoar, se Michelini 2009b: 220–245; 2010; Strungytė–Liugienė 2009: 189–204; 2012: 83–101; 2016: 83–118. ⁵ Strungytė–Liugienė 2019: 158–168. ⁶ Begreppet surinkimininkų himnodija omfattar helheten av hymner, definierar hymntexternas och/eller den musikaliska formens utformning samt deras användning. ⁷ Jfr Strungytė–Liugienė 2014: 31–34. 3 Det finns ännu inga arbeten som undersöker receptionen av surinkimininkai-repertoaren. Här bör nämnas en publikation av Guido Michelini, forskare i Preussiska Litauens psalmböcker, ”Jono Pipiro sudaryti giesmių rinkiniai vokiškame kontekste” (2009). I arbetet berörde författaren frågan om de litauiska psalmböckernas ursprung genom att analysera historien om den lutherske prästen Jonas Pipiras (1833–1912) sångsamling och dess samband med tyska källor. G. Michelini visade att J. Pipiras kompletterade häftet Pasiuntinýstės arpos (1890) med fem texter ur surinkimininkai-psalmboken Visokios naujos giesmės arba evangeliški psalmai. Prästen övertog varsin hymn av Hallepietisten Karl Heinrich von Bogatzki och den reformerte prästen Friedrich Wilhelm Krummacher samt flera hymner av anonyma författare. Enligt G. Michelini modifierade J. Pipiras vissa texter med avseende på struktur och innehåll⁸. I monografin Mažosios Lietuvos giesmynų istorija: nuo Martyno Mažvydo iki XIX a. pabaigos (2009) undersökte den italienske forskaren K. W. O. Glogaus skolpsalmbok samt de psalmböcker som sammanställts av F. Kuršaitis och deras repertoar. Han nämnde sambandet mellan surinkimininkai-psalmboken Visokios naujos giesmės arba evangeliški psalmai och dessa prästers böcker. Trots detta finns det en viss oklarhet i G. Michelinis forskning, och utgåvan från 1862 av K. W. O. Glogaus skolpsalmbok 64 Giefmes har förblivit obehandlad⁹. Författaren lyckades inte heller i alla fall identifiera författarna till de tyska hymnerna¹⁰. 1. SURINKIMININKAI-HYMNEN I F. KURŠAITIS PSALMBÖCKER Surinkimininkai-psalmboken och dess repertoar var bekanta för prästen F. Kuršaitis (1806–1884) i Königsberg. Det finns skäl att anta att han tog hänsyn till den när han sammanställde en specialiserad psalmbok Giesmių bey Maldū=Knygos Karališkojo Prūsų Waiſko (utgiven 1854, utan noter), avsedd för litauisktalande soldater i Preussiska Litauen. Denna tanke antyds av en kommentar som sammanställaren lämnat. I slutet av psalmboken, där F. Kuršaitis kort presenterade textkorpusens ursprung, nämnde han att hymnen med nummer 92 hade hämtats ur surinkimininkai-psalmboken (på tyska littauſche Pfalmbuch): Nr 92 är hämtad ur den litauiska psalmboken, vilka för övrigt är hämtade ur den vanliga litauiska sångboken¹¹. Det har fastställts att sammanställaren införde ett verk av den lutherske prästen i Berthelsdorf och tyske religiöse författaren Johann Andreas Rothe (Johann Andreas Rothe, 1688–1758) i soldatsångboken: ”Radau, radau jau Gruntą ſawo”, översatt anonymt från originalet ”Ich habe nun den Grund gefunden”. G. Michelini konstaterade i monografin att F. Kuršaitis vid sammanställningen av publikationen stödde sig på en psalmbok som utgivits i Königsberg för tyska soldater Kirchenbuch für das Königliche Preußische ⁸ Michelini 2009a: 154. ⁹ Jfr Michelini 2009b: 209–212. ¹⁰ Jfr Michelini 2009b: 201. ¹¹ Kuršaitis 1854a: 154. 4 Krigsheer¹². Efter tyskt föredöme skrev han ur surinkimininkaisångboken inte av hela J. A. Rothės text, utan av strof 5 i stället för 10. Översättningen av J. A. Rothės sång publicerades för första gången i den andra delen av surinkimininkaisångboken, som som bilaga fogades till den upplaga av sångboken Visokios naujos giesmės arba evangeliški psalmai som utgavs i Tilsit 1825¹³. När F. Kuršaitis sammanställde sångboken för soldater låg alltså en upplaga från tiden mellan 1825 och 1850 på hans arbetsbord. Jfr J. A. Rothės sång (stroferna 1–3, 5) i surinkimininkaisångboken med dess variant i F. Kuršaitis sångbok: 1. Jag fann, jag fann redan min Grund.‖ Den skall för evigt hålla Ankaret. ‖ Ty han fick fäste i Klippan=‖, där Grunden alltid stod fast, även när allt måste förgås. 2. Denna Grund är evig Nåd, som strömmar genom hela världen; den är Din Kärleks Härlighet, som du ger åt Syndarna=‖, vars Hjärtan alltid utan att brista, vare sig de går eller inte går, vänder sig till Honom. 3. För att du inte skulle gå under ville Gud det. Han vill att vi skall bli hjälpta. Därför kom också Sonen=‖, därför steg han åter upp till Himlen; därför tränger han ännu alltjämt in i våra hårda Hjärtan. ‖ 1. Jag fann, jag fann‖ redan min Grund,‖ den skall för evigt hålla‖ Ankaret, ty han fick fäste i Klippan=‖, där han alltid låg. Denna Grund stod alltid fast,‖ även när hela Världen‖ förgås. ‖ 2. Denna Grund är evig‖ Nåd, som strömmar‖ genom hela världen. Han är Din Kärleks‖ Härlighet, som du ger åt Syndarna=‖, vars Hjärtan utan att brista alltid, vare sig de går‖ till Honom eller inte går alls. ‖ 3. För att du inte skulle gå under‖ ville Gud, han vill att‖ vi skall bli hjälpta. Därför=‖ kom också Sonen, därför‖ steg han åter upp till Himlen; därför tränger‖ han alltjämt in i våra hårda Hjärtan. ‖ ¹² Michelini 2009b: 195–207. ¹³ Om 1825 års Tilsit-tryckning och dateringen av den andra delen, se Strungytė–Liugienė 2019: 152–156. 5 5. När jag sjunker ned i detta djup förtröstar jag på Kristi blod. När jag ångrar mina synder vänder jag mig i hjärtat till Gud. Ty utan lagen finner jag hos honom nåd och barmhärtighet=14.¶ 5. När jag sjunker ned i detta djup förtröstar jag på Kristi blod; när jag ångrar mina synder vänder jag mig i hjärtat till Gud. Ty utan lagen finner jag hos honom nåd och barmhärtighet====15.¶ Det bör sägas att surinkimininkaisamlingen inte hade något större inflytande på F. Kuršaitis. Endast den ovan nämnda texten kan knytas till sångboken. Som vi emellertid ska se längre fram slog J. A. Rothės sång, som kom från en bönbok, under andra hälften av 1800-talet rot i publikationer av olika slag och blev ett erkänt och nästan representativt verk i surinkimininkais repertoar. Samma år publicerade F. Kuršaitis i den periodiska tidningen Keleiwis iš Karaliaučiaus artikeln ”Žalnieriškofios Giesmių bei Maldų Knygos”, där han meddelade att en ny sångbok hade utkommit, särskilt avsedd för de litauiska soldaterna i Preussiska Litauen. I den tämligen omfattande artikeln talade prästen från Königsberg utförligare om sångpraktiken och dess betydelse för ”evangelisk kristendom”, och framhöll nyttan av Gamla testamentets psalmer och de nya sångerna, vars centrum utgörs av Frälsaren Jesus Kristus. Författaren ägnade uppmärksamhet åt den dagliga religiösa praktiken och självdisciplinen, och betonade att varje kristen personligen måste äga de böcker som används vid sången, medan sångtexterna måste ”pufėtìnay iß Galwôs mokėt[i]”16. När han talade om sångerna uttryckte han också en positiv uppfattning om surinkimininkaisångboken, även om han medgav att vissa litauiska översättningar är sämre än de tyska originalen: Således är psalmerna för oss en stor och dyrbar skatt, som vår evangeliska kyrka inte skulle vilja sälja för någonting i världen. I detta avseende är, liksom på många andra områden, tyskarna särskilt rika. De har verkligen många vackra och lovprisande psånger, som återfinns i olika böcker. Men Gud vare tack! Även litauerna saknar inte denna skatt. Genom Guds nåd finns en god samling vackra psalmer översatta från tyska till litauiska, och de återfinns såväl i våra sångböcker som i evangeliska psalmböcker, samlade [författarens kursivering]. Visserligen är andra psalmer inte lika vackert översatta till litauiska som de är på tyska, men ändå vill vi inte vara otacksamma utan glädja oss över att Herren har skänkt oss så mycket17. Prie surinkimininkų repertuaro Karaliaučiaus kunigas grįžo ir vėliau, kai rengė savarankišką bažnytinio giesmyno Pagerintos Giefmių Knygos priedą Trecżioji Dalis Giefmių 14 Wiffokios naujos Giefmes arba Ewangelìßki Pſalmai 1850: 495. 15 Kuršaitis 1854a: 75, Nr. 92. 16 Kuršaitis 1854b: 87. 17 Kuršaitis 1854b: 87. 6 Knygų (1857; utan noter). I detta tillägg införde F. Kuršaitis samma hymn av den religiösa författaren J. A. Rothe, ”Radau, radau jau Gruntą fawo“. Bredvid den angav han också källan: ”JB Pfalmû Knygû imta“18. Sammanfattningsvis bör det sägas att J. A. Rothes hymn, som valts ut ur de bedjandes repertoar, under 1850-talet sjöngs vid lutherska gudstjänster, och att även litauiska soldater som tjänstgjorde i Preussiska kungarikets armé hade möjlighet att bekanta sig med dess innehåll. 2. SURINKIMININKŲS REPERTOAR I SKOLBÖCKER Surinkimininkųs repertoar fick gradvis fotfäste i skolböckerna. Texterna av Surinkimininkai bedömdes positivt av Tilsits superintendent K. W. O. Glogau (1805–1875). Detta framgår av hans försök att komplettera folkskolans (ty. Volksschulen) psalmbok 64 Giefmes Szuilems19 med texter ur Surinkimininkųs psalmbok och förse dem med melodier i digital notation20. Det har fastställts att översättningen ”Ak, tikrafis Krikščionum’s“ av Heinrich Jonathan Werenbergs (1651–1713) hymn ”Unverfälchtes Chriftenthum“21 samt hymnen ”Tikt Swẽczias ał ant Swieto“ (originalet ”Ich bin ein Gaft auf Erden“) av barockförfattaren Paul Gerhardt (1607–1676), översatt av prästen Kristijonas Lovynas från Joneikiškiai (Naujieji), kom med i 1856 års upplaga av skolpsalmboken22. I hymnregistret ”Prirodijimas Giefmjû“ noterade K. W. O. Glogau att dessa hymner var hämtade ur ”Psalmû=Knygû“. Redaktören angav inte vilken specifik upplaga han hade utgått från, men lade till hymnnumreringen enligt källan. I tillägget infördes första versen av hymnen ”Krift aus Kraujas ir Teifybė“ (originalet ”Chrifti Blut und Gerechtigkeit“). I registret anges att denna hymn är hämtad ur ”Psalmû=Knygû“, där den har nummer 158. I 1862 års upplaga av skolpsalmboken trycktes ytterligare fem hymner som förknippas med Surinkimininkųs repertoar. I förordet till den tredje upplagan, ”Zur 3ten Auflage“, sägs att antalet hymner hade ökat till 80. I denna upplaga ingick 16 hymner ur olika böcker: kyrkopsalmboken (ty. Kirchengefangbuch), psalmboken för soldater (ty. Militaĭrgefangbuch), ur den äldre delen av Surinkimininkųs psalmbok (ty. Pfalmbuch) samt en översättning av redaktören själv: De 16 tillkomna hymnerna hämtades ur Kirchengefangbuch, ur den äldre delen av Pfalmbuch och ur Militairgefangbuch; endast för den vackra hymnen ”Wach auf du Geift der erften Zeugen“ (nr 77) fann jag ingen lämplig översättning, varför den av utgivaren utarbetades så troget och flytande som möjligt23. 18 Kuršatis 1857: 38, nr 45. 19 Vid beskrivningen av psalmboken har exemplar från 1856 och 1862 (dvs. den andra och femte upplagan) använts, eftersom exemplar av upplagorna från 1855, 1858 och 1860 inte är kända; se LB I 113–114, nr 300–303; LBP 26, nr 301; LB II(2) 127–128, nr 3262. 20 Om melodierna i siffror i K. W. O. Glogaus psalmbok, se vidare Strungytė-Liugienė 2023: 159–180. 21 Glogau 1856: 30, nr 38; jfr Wifókios naujos Giefmes arba Ewangelifki Pfalmai 1856: 533, nr 277. 22 Glogau 1856: 50, nr 63; jfr Wifókios naujos Giefmes arba Ewangelifki Pfalmai 1856: 219, nr 101. 23 Glogau 1862: [2]. 7 Undersökningen visade att K. W. O. Glogau kompletterade psalmbokstillägget ”Tillägg I” med följande psalmer: Johann Mentzers (1658–1734) ”Ack, om jag hade tusen tungor” (originalet ”O, daß ich tausend Zungen hätte”), som översattes av K. Lovynas²⁴, samt den anonymt översatta psalmen av Johann Eusebius Schmidt (1669–1745) ”Gå vidare:; Sion, gå vidare i ljuset” (originalet ”Fahre fort:; Zion! fahre fort im Licht”)²⁶. I psalmregistret noterade han att K. Lovynas översättning var hämtad ur ”Pſalmų=Knygų”, där den tryckts som nummer 54²⁷. Numreringen av J. E. Schmidts psalm angavs felaktigt i registret till 1862 års upplaga. Informationen hade förväxlats med psalmen ”Låt oss lägga människans kropp till vila”28 Det andra tillägget, ”Tillägg II”, innehåller också psalmer hämtade ur surinkimininkais psalmbok. Här trycktes en modifierad version av den mähriska kyrkoledaren Nikolaus Ludwig von Zinzendorfs (1700–1760) psalm ”Ich will’s wagen”, som börjar med den femte strofen ”Fulla händer”²⁹. Vid psalmen finns en kommentar om att den kan återfinnas i surinkimininkais psalmbok, där den är märkt med nummer 155: ”[W]eiždek Pf. Knyg. Nr. 155: Ak tikt dryfu: 5 Perßelis: ”Pilnos Rankos“³⁰. Här infördes också den kristna missionsförespråkaren Gustav Friedrich Ludwig Knaks (1806–1878) ”Låt oss gå, låt oss gå” (originalet ”Laßt mich gehn”)³¹, tillsammans med en kommentar om att texten finns i surinkimininkais psalmbok under nummer 348: ”Weiždėk Pf. Knyg. Nr. 348”³². Publiceringen av surinkimininkais psalmer i psalmboken visar att eleverna redan i de lägsta klasserna i folkskolorna introducerades till de bedjandes repertoar. Det är viktigt att framhålla att K. W. O. Glogaus psalmbok var en godkänd och censurerad publikation; dess innehåll samordnade utgivaren med konsistoriet i Königsberg och myndigheterna i Gumbinnendistriktet. Psalmerna väckte inga invändningar hos granskarna eller prästerna i de litauiska församlingarna, att döma av att psalmboken blev framgångsrik och utkom i flera ytterligare upplagor. Det är intressant att skolpsalmboken inte hade någon fast textsamling. Den kompletterades med nya verk, vilket illustrerar flexibiliteten hos böcker av detta slag när det gäller textkorpusen. K. R. Jacoby'is (1817–1881), präst vid Memels kyrka och ordförande för Litauische litterarische Gesellschaft i Tilsit, infogade psalmer ur surinkimininkais samling i skolantologin Litauische Chrestomathie zum Schulgebrauch (1880, Memel). Behovet av ett sådant läromedel uppstod efter beslutet att införa litauiska vid gymnasiet i hamnstaden 24 Glogau 1862: 67, nr 71; jfr Wifókios naujos Giefmės arba Ewangelifßki Pſalmai 1861: 106, nr 54. 25 Tecknet <;:> markerar att ett textfragment eller en fras upprepas. Det är vanligt i surinkimininkais psalmbok. 26 Glogau 1862: 68, nr 72; jfr Wifókios naujos Giefmės arba Ewangelifßki Pſalmai 1861: 606, nr 322. 27 Glogau 1862: 91. 28 Glogau 1862: 93. 29 Glogau 1862: 81, nr III; jfr Wifókios naujos Giefmės arba Ewangelifßki Pſalmai 1861: 314, nr 155. 30 Glogau 1862: 81. 31 Glogau 1862: 81, nr IV; jfr Wifókios naujos Giefmės arba Ewangelifßki Pſalmai 1861: 650, nr 348. 32 Glogau 1862: 81. 8 språkundervisningen33. Den av K. R. Jacoby sammanställda chrestomatin var efterfrågad; den användes inte bara av Memels gymnasium utan också av andra skolor i Preussiska Litauen34. Det bör påpekas att sammanställaren vid utarbetandet av boken kombinerade världsliga och religiösa verk. Förutom Aisopos fabler, utdrag ur Kristijonas Donelaitis Metai, litauiska folkvisor, gåtor, ordspråk, sagor samt patriotiska verk som prisade den preussiske härskaren, kompletterade han boken med fragment ur Gamla och Nya testamentet samt hymner ur surinkimininkai-hymnalsamlingen Wijókios naujos Giefmes arba Ewangelijbki Pfalmai35. Sammanställaren ägnade det andra kapitlet i chrestomatin åt surinkimininkai-texterna, med rubriken „Evangelische Psalmen“. Till detta kapitel valde han ut fyra hymner (utan noter), vilka enligt K. R. Jacobys uppgift gärna sjungs vid surinkimininkai-sammankomster, med särskilda, mycket vackra melodier: Dessa hymner sjungs vid sidan av dem som finns i kyrkans psalmbok gärna vid surinkimininkai-sammankomsterna, det vill säga de privata andaktsstunderna, till särskilda, oftast mycket vackra melodier36. Sammanställaren skrev av texterna från den upplaga av surinkimininkai-hymnalsamlingen som gavs ut i Memel 1876. Om den konkreta upplagan skrev han i början av kapitlet: „Memel 1876, gedruckt und verlegt von Heinr. Holz“37. 33 Juška 2003: 693. 34 Juška 2003: 695. 35 I Juškas bok Mažosios Lietuvos bažnyčia (XVI–XX) (1997) anges det felaktigt att hymnerna till chrestomatin hämtats ur D. Hollaz bok „Evangelškas malonės davadas“, som utkom i Memel 1876 (översatt av K. Lovynas)“ (Juška 1997: 282). I den senare utgivna monografin Mažosios Lietuvos mokykla (2003) rättade författaren dock detta misstag (se Juška 2003: 694). 36 Jacoby 1880: 32. 37 Jacoby 1880: 32. 9 Figur 1. Surinkimininkernas hymn ”Išzeik, duszélé, džiaugkisi“ (förf. P. Gerhardtas) i K. R. Jacobys Litauische Chrestomathie zum Schulgebrauch (1880, Klaipėda) 10 Figur 2. Surinkimininkernas hymn ”Ißeik, Dubele, džiaugkiſi“ (förf. P. Gerhardtas) i psalmboken Wiſókios naujos Gieſmės arba Ewangeliſki Pſalmai (1876, Klaipėda) Analysen visade att prästen i chrestomatin infogade översättningar av Gotfrydas Ostermejeris (Gottfried Oster meyer, 1716–1800), som var aktiv inom den religiösa litteraturen38: klaipėdabon Simonas Dachas (1605–1659) ”Be cė́so, Dė́we, tu esį“ (original ”Du Gott! bist außer aller Zeit“)39 och P. Gerhardtas (1607–1676) ”Iszeik, duszėlę, dzaúgkisi“ (original ”Geh’ aus, mein Herz, und suche Freud’“)40. Båda hymnerna kommer från den äldre (första) delen av psalmboken. För chrestomatin valde K. R. Jacoby ut två anonyma hymner ur psalmbokens andra del: ”Dė́we, juk ant iszgánimo“41 och ”Vė́ną mùszant kad girdì“42. Chrestomatins redaktör behöll samma rubriker som i Klaipėdautgåvan. P. Gerhardtas ”Iszeik, duszėlę, dzaúgkisi“ hänförde han till rubriken ”Apė liaúpsę ir dekawônę“, 38 Juškas uppgift om antalet översättningar av G. Ostermejeris är inte helt exakt: ”<...> psalmer från 1876 års Psalmbok, tryckt i Klaipėda av H. Holz, <...> fyra hymner översatta av G. Ostermejeris”, Juška 2003: 694. I chrestomatin trycktes två, inte fyra, av hans översättningar. De övriga verken kan knytas till anonyma författare. 39 Jacoby 1880: 37; jfr. Wiſókios naujos Gieſmės arba Ewangeliſki Pſalmai 1876: 205, nr 99. 40 Jacoby 1880: 32; jfr. Wiſókios naujos Gieſmės arba Ewangeliſki Pſalmai 1876: 92, nr 53. 41 Jacoby 1880: 34; jfr. Wiſókios naujos Gieſmės arba Ewangeliſki Pſalmai 1876: 403, nr 211. 42 Jacoby 1880: 35; jfr. Wiſókios naujos Gieſmės arba Ewangeliſki Pſalmai 1876: 588, nr 321. 11 S. Dachs ”Be czėsó, Dėwė, tu esi“ betecknades som ”Gėsmė apė smertį⁴³“, ”Dėwe, juk ant išgánimo“ som ”Apė Dėwo žodį“, och ”Vėną mùszant kad girdį“ som ”Adýnų gėsmė“. De övertagna hymnerna skrevs om med latinska bokstäver och ändrades strukturellt; exempelvis utelämnades strof 11, 12 och 15 i P. Gerhardtas hymn, medan 4 strofer utelämnades i S. Dachs. Det är helt förståeligt att K. R. Jacoby, som representant för kyrkan, beslöt att komplettera chrestomatins innehåll med kanoniska texter som var viktiga för den kristna gemenskapen – fragment ur Bibeln. Beslutet att välja ut surinkimininkernas hymner visar att K. R. Jacoby var förtrogen med deras sångrepertoar och uppskattade vissa av deras texter, trots att psalmboken aldrig hade genomgått någon officiell prästlig granskning. Å andra sidan var de tyska poeterna P. Gerhardtas och S. Dachas välkända representanter för den protestantiska hymnodin under barocken; deras verk inkluderades både i de tyska psalmböckerna från Königsberg och i de litauiska kyrkliga lutherska psalmböckerna. Nästan två decennier senare utkom en annan publikation av liknande slag för skolor, vars redaktör beslöt att komplettera den med surinkimininkernas hymner. När han sammanställde läseboken Litauisches elementarbuch (1898, 2:a upplagan⁴⁴) tog läraren vid Tilsits realgymnasium och aktive medlemmen av Litauischen litterarischen Gesellschaft, Maximilian Voelkel (Voelkel, fram till mitten av 1800-talet – cirka 1912), hänsyn till innehållet i surinkimininkernas psalmbok. M. Voelkel sammanställde läsestyckena av texter ur den litauiska skönlitteraturen och folkloristiska verk; han använde också fragment ur Gamla och Nya testamentet, kyrkliga hymner, hymner översatta av prästen F. Kuršaitis samt psalmer och infogade bönen ”Fader vår“. M. Voelkel kompletterade den fjärde delen, ”Lesebuch“, med två hymner (utan noter) som har samband med surinkimininkernas psalmbok. I läseboken togs J. A. Rothes hymnöversättning ”Radau, radau jau gruntą łáwo⁴⁵“, som F. Kuršaitis bedömde positivt, samt G. F. L. Knakos ”Eikim Bėn, eikim Bėn“⁴⁶. Vid J. A. Rothes hymn noterade han att han hade hämtat den ur ”Pſalmų Knygų“⁴⁷. Superintendenten K. W. O. Glogau⁴⁸ uppmanade M. Voelkel att sammanställa läsestyckena. Det är mycket sannolikt att Voelkel, innan han började arbetet med att sammanställa boken, hade tagit del av innehållet i K. W. O. Glogaus skolpsalmbok. Möjligen kan hans beslut att infoga ett verk av den då berömde och mycket populäre tyske religiöse författaren G. F. L. Knako ha påverkats av att denna hymn tidigare hade aktualiserats i K. W. O. Glogaus psalmbok. Det är värt att framhålla att hymnerna inte bara hade en religiöst fostrande funktion; genom att sjunga eller läsa hymner lärde sig eleverna att uttala orden korrekt och utvecklade sina språkliga färdigheter. Både K. R. Jakoby och M. Voelkel markerade grafiskt (genom fetstil eller prosodiska tecken) ordens betonade stavelse och ville på så sätt framhäva den språkliga aspekten hos skolböckerna. ⁴³ smèr­tį korr. smèrti. ⁴⁴ I den första upplagan från 1879 fanns inga hymner av surinkimininkerna. ⁴⁵ Voelkel 1898: 91; jfr. Wifókios naujos Giefmės arba Ewangelijßki Pfalmai 1897: 479, nr 250. ⁴⁶ Voelkel, 1898: 92; jfr. Wifókios naujos Giefmės arba Ewangelijßki Pfalmai 1897: 630, nr 348. ⁴⁷ Voelkel 1898: 92. ⁴⁸ Citavičiūtė 2004: 266. 12 3. LITAUISKA LITTERATURSÄLLSKAPET I TILSIT OCH SURINKIMININKAIS PSALMER Under de sista årtiondena av 1800-talet blev surinkimininkais hymnodi ett intresseföremål för medlemmarna i Litauiska litteratursällskapet (på tyska Litauische Literarische Gesellschaft, verksamt 1879–cirka 1923) i Tilsit⁴⁹. Detta illustreras av K. R. Jacobys och M. Voelkels försök att komplettera skolböckernas innehåll med surinkimininkais texter, liksom av andra föreningsmedlemmars offentliga föredrag, de publikationer som de utarbetade för sällskapets fortlöpande vetenskapliga utgåva Mitteilungen der Litauischen litterarischen Gesellschaft samt utgivningen av en samling. Den 11 oktober 1881 läste biskop K. T. W. Hoffheínz (1823–1907), som ett år senare valdes till ordförande för Litauiska litteratursällskapet, upp ett föredrag om de litauiska lutherska psalmböckernas historia vid sällskapets möte i Tilsit. Biskopen uppmärksammade en handskriven samling psalmer av kantorn K. G. Mielcke, som hade hittats i församlingsprästgården, och behandlade dessutom psalmböckerna från 1500- till 1800-talet i kronologisk ordning med början hos Martynas Mažvydas. K. T. W. Hoffheínz presenterade kort även surinkimininkais psalmboken Wifokios naujos Giefmes arba Ewangelifki Pfalmai⁵⁰, som gavs ut i Priekulė och som litauerna använder i sina hem och som, enligt biskopens iakttagelse, de värderar betydligt högre än den officiella lutherska kyrkopsalmboken⁵¹. Senofes Berento bey Glaferio ir Schimmelpfennigio futaĩtȳt̄ofes Knygos ſu ſawo 542 Giefmėmis dar βendien wartojamos, atkarto­tinay pagerintos, atkarto­tinay perweiβdėtos, pafkiauſame Laike nū Profeſſoraus Kurβaičio Karalaučiuje bey galauſey nū Precenterio Kelkio iβ Kretingôs tacżau jos dar wis yra ſenofes dwigubos Knygos be jokio dawadinngo Skyriû Sutarimo. Lietuwininkams jos niekuomet iβ Tikro ne patiko, o jos ir βendien jiems ne patink; todėl jie ſawo Namûle wartoj kitas Giefmijû Knygas, kurû Użraβas yra: „Wifokios naujos Giefmes arba Ewangelifki Pfalmai“⁵². K. T. W. Hoffheínz begränsade sig inte till det föredrag som lästes upp vid sällskapets möte, utan bedrev tillsammans med medhjälpare aktiv verksamhet – han dokumenterade och nedtecknade lutherska psalmmelodier och publicerade dem. K. T. W. Hoffheínz insåg att det i Preussiska Litauen måste finnas ⁴⁹ Om den vetenskapliga föreningens verksamhet, se mer utförligt Milius 1993: 42–87; Banytė-Rowell 2018: 117–130. ⁵⁰ [Hoffheinz] 1883: 46. ⁵¹ En liknande uppfattning uttrycktes också av en annan medlem av den vetenskapliga föreningen, Johannes Sembrzycki. År 1889 publicerade han i tidskriften Alpreussische Monatsschrift artikeln ”C. G. Mielcke’s verschollenes litauisches Gesangbuch”, som han avslutade med det latinska ordspråket: ”Habent sua fata libelli!” (”Böcker har sina öden”). Med detta ordspråk sammanfattade han det öde som tre litauiska psalmböcker från Preussiska Litauen hade mött (av G. Ostermejeris, K. G. Milkaus och K. E. Mertikaitis). G. Ostermejeris och K. G. Milkaus kyrkliga psalmböcker drabbades av samma öde – eftersom de inte fick ett gynnsamt omdöme av prästerskapet hamnade psalmböckerna som makulatur. Undantaget är den litauiska surinkimininkais-samlingen, som enligt Sembrzycki än i dag åtnjuter mycket högt anseende (”noch heute das in hohem Ansehen stehende Hausgesangbuch der Litauer”) (Sembrzycki 1889: 369). ⁵² [Hoffheinz] 1883: 46. 13 inte bara litauiska folkvisor utan även melodier till religiösa hymner samlades in och skrevs ned. Liksom andra medlemmar av sällskapet ansåg han att det litauiska folket kunde dö ut och att därmed även en värdefull skatt – hymnerna – skulle gå förlorad. Därför var det nödvändigt att skynda sig och genom gemensamma ansträngningar skriva ned och bevara detta värdefulla material från litauerna i Prussian Lithuania för vetenskapliga ändamål. Resultatet av denna strävan blev publikationen ”Proben litauischer Choralmelodien”, som 1887 publicerades i sällskapets månadsskrift Mitteilungen der Litauischen litterarischen Gesellschaft. K. T. W. Hoffheinz framhöll i publikationen litauernas religiösa läggning och fromhet, vilka kommer till uttryck i en sångtradition som skiljer sig från den tyska sången. Han publicerade 17 melodier, nedtecknade på olika platser i Prussian Lithuania. Till melodierna fogade han även textfragment – hymntexternas första strofer. Undersökningen visade att 6 av de 17 enstämmiga hymnerna har samband med surinkimininkai-hymnariumet Visokios naujos giesmės arba evangeliški psalmai. I publikationen markerade K. T. W. Hoffheinz verken från surinkimininkai-hymnariumet med den tyska förkortningen ”Pslmbch” (eller ”Pslbuch”) tillsammans med källans (den specifika upplagan av surinkimininkai-hymnariumet angavs inte) textnumrering. Följande hymner med melodier från surinkimininkai-hymnariumet togs med i publikationen: ”Ak Iezau, kurs Dangu” (originalet ”Ach alles, was Himmel und Erde umschließet”)53, ”Ak jus Waikai Karalystės”54 (originalet Christophо Augusto Spolederis ”O ihr auserwählten Kinder!”, översatt av Kristijonas Demkis), ”Ak kur kelauji tu”55 (av anonym författare), en modifierad version av N. L. von Zinzen­dorfs ”Aß tikt dryfū” (originalet ”Ich will’s wagen”)56. Alla verk kommer från hymnariets första del. Samlingen kompletterades även med hymner från den andra delen: ”Ar tai ne Džiaugsmas bus” (originalet ”Wird dann57 nicht Freude sein”)58 och Benjamino Praetoriusos (1636–1674) ”Triumph! Triumph! sżtay pergаlįs” (originalet ”Triumph! Triumph! es kommt mit Pracht!”)59. Dessa hymners melodier nedtecknades i Tilsit och Vilkyškiai. Intresset för surinkimininkai-hymnerna avtog inte och upphörde inte heller efter en enstaka publikation. K. T. W. Hoffheinz och hans meningsfränder fortsatte, som de hade planerat, att samla in och nedteckna melodier. Sju år senare publicerades med sällskapets medel hans omfattande arbete Giesmių Balfai (1894). Det är en samling med 115 melodier till religiösa hymner, nedtecknade på olika platser i Prussian Lithuania och anpassade för orgel samt harmoniserade. Att sammanställa en sådan samling var ett i förväg planerat arbete, samordnat av flera av sällskapets medlemmar. En stor del av hymnerna harmoniserades av Wilhelmus Wollff, organist i den lutherska kyrkan i Tilsit. Alexander Theodor Kuršaitis (Alexander Theodor 53 Hoffheinz 1887: 398; jfr. Wifókios naujos Giefmės arba Ewangelifki Pfalmаi 1879: 303, Nr. 156. 54 Hoffheinz 1887: 398; jfr. Wifókios naujos Giefmės arba Ewangelifki Pfalmаi 1879: 236, Nr. 113. 55 Hoffheinz 1887: 399; jfr. Wifókios naujos Giefmės arba Ewangelifki Pfalmаi 1879: 177, Nr. 79. 56 Hoffheinz 1887: 404; jfr. Wifókios naujos Giefmės arba Ewangelifki Pfalmаi 1879: 302, Nr. 155. 57 dann corr. das. 58 Hoffheinz 1887: 401; jfr. Wifókios naujos Giefmės arba Ewangelifki Pfalmаi 1879: 709, Nr. 389. 59 Hoffheinz 1887: 405; jfr. Wifókios naujos Giefmės arba Ewangelifki Pfalmаi 1879: 383, Nr. 195. 14 Kurschat, 1857–1944), Franzas Siemeringas, Rudolfas Schwedeʼ60, som bland annat även åtog sig den ytterligare uppgiften att vetenskapligt beskriva surinkimininkai-hymnarierna. K. T. W. Hoffheinz inledde samlingen med en inledning, där han framhöll de litauiska hymnernas särart. Han betonade skillnaderna i förhållande till den tyska sångtraditionen. Enligt honom kännetecknas ton och rytmik av regionala särdrag. En del av melodierna har kommit från litauiska folkvisor, andra är omarbetningar av gamla kyrkomelodier, och i vissa kan man även urskilja drag av tyska melodier. Varifrån har de dessa melodier? – vem kan fortfarande utforska det? Säkerligen har många uppstått ur gamla Dainos=melodier, många är, som goda tyska koralkompositörer skulle vilja säga, helt förändrade, fördärvade gamla kyrkomelodier, många har anklanger av kända tyska melodier61. K. T. W. Hoffheinz konstaterade också att hymner i litauiska regioner kan framföras till olika melodier eller till olika varianter av samma melodi: Härigenom förklaras också det faktum att samma sång i olika litauiska trakter dels sjungs helt olika, dels uppvisar samma melodi med ofta mycket betydande avvikelser62. Det fastställdes att 29 av de 115 dokumenterade melodierna har samband med hymnariet Visokios naujos giesmės arba evangeliški psalmai. Undersökningen visade att denna bok intar den viktigaste platsen i receptionen av surinkimininkai-hymnerna. Samlingen sammanställdes enligt en princip som liknade den i författarens tidigare publikation. Den specifika upplaga av surinkimininkai-hymnariumet som K. T. W. Hoffheinz utgick från nämns inte i boken; endast den tyska titeln (Pfalmbuch) och hymnens nummer i surinkimininkai-hymnariumet anges. Urvalet av repertoar kännetecknas i K. T. W. Hoffheinz samling av mångfald. Där finns texter som återspeglar det tidiga utvecklingsskedet i surinkimininkai-hymnodin, vilket kännetecknas av översättningar till litauiska av tyska pietistiska verk från XVIII-talet. Till antalet överträffas K. T. W. Hoffheinz samling av hymner av den yngre generationens Hallepietist, prästen Ernst Gottlieb Woltersdorf från Bunzlau (nu Bolesławiec i Polen) (1723–1761) (sammanlagt 5). Två av dem översattes av surinkimininkai-talaren och läraren Mikelis Jurkšaitis. Här finns verk av anhängare till den halleska pietistiska riktningen, såsom K. H. von Bogatzki (1690–1774), C. A. Sporleder (1708–1763), Johann Ludwig Konrad Allendorf (1693–1773) och Joachim Lange (1670–1744). I melodisamlingen ingår surinkimininkai-hymnariets redaktör K. E. Mertikaitis ”Amžę tu Dangaus63”, samt J. A. Rothes ”Rādau, rādau jau Gruntą savo”, som redan hade etablerat sig i litauiska gudstjänster. Man beslutade att välja ut de melodier som K. T. W. Hoffheinz själv hade nedtecknat i Įsė och Skaisgiriai, till vilka hymnen ”Als likt 60 Hoffheinz 1894: [II]. 61 Hoffheinz 1894: [I]. 62 Hoffheinz 1894: [I]–[II]. 63 Hoffheinz 1894: 10–11, Nr. 14–15. Varianten „dryfu“ („Ich will’s wagen“) (se tabellen). Denna psalm var särskilt omtyckt bland litauerna och, att döma av dess spridning, dominerande i förhållande till andra psalmer. I tabellen nedan presenteras de identifierade surinkimininkai-psalmerna i K. T. W. Hoffheinzo samling (1894). Uppgifterna från surinkimininkai-psalmboken anges enligt den utgåva som utgavs i Priekulė 1893 Wifokios naujos Giesmės arba Ewangelißki Pfalmai. Tabell. Surinkimininkai-psalmer i K. T. W. Hoffheinzo samling Giesmių Balƒai (1894) och i psalmboken Wifokios naujos Giesmės arba Ewangelißki Pfalmai (1893) Psalmförfattare | Psalm i K. T. W. Hoffheinzo samling (1894) | Psalm (sida och nummer) i surinkimininkai-psalmboken (1893, Priekulė) Allendorf, Johann Ludwig Konrad (1693–1773) | „Ißkank Dubia“ (original „Einfт ruht die Seel’ in Ieƒu Armen“), 54, nr 59. | 693, nr 373 Bogatzky, Carl Heinrich von (1690–1774) | „Pon’ lėžau miels, atwerk man tawo Ronas“ (original „Nun öffne mir, mein Ieƒu, deine Wunden“), 90, nr 95. | 258, nr 117 Connow, Christian Friedrich (1612–1682) | „Kas Ieƒų tur fawÿi“ (original „Wer Ieƒum bei fich hat“), 61, nr 66. | 523, nr 267 Lange, Joachim (1670–1744) | „Pone! kada budawofi“ (original „Herr, wann wirft du Zion bauen“), 89, nr 94. | 603, nr 320 Meyfart, Johann Matthäus (1590–1642) | „Ieruſalę, aukßtais Dieẃ=Miefte“ (original „Ierusalem, du hoch gebaute Stadt“), 51, nr 56. | 697, nr 376 Mertikaitis, Kristijonas Endrikis (~1775 – före 1856) | „Amžę tu Dangaus“, 10–11, nr 14–15. | 673, nr 363 Praetorius, Benjamin (1636–1674) | „Triump! Triump! ßtay pergalis“⁶⁴ (original „Triumph! Triumph! Es kommt mit Pracht“), 103–104, nr 109–110. | 399, nr 195, 602, nr 319 Rist, Johann (1607–1667) | „Sielwartai manę apftojo“ (original „Jammer hat mich ganz umgeben“), 2 melodier, 95–96, nr 100–101. | 470, nr 237 ⁶⁴ Till surinkimininkai-psalmbokens andra del kom Praetorius psalmöversättning „Triump! Triump! ßtay pergalis“ inte i sin helhet; dess fortsättning finns i psalmen „Adoms jau kelaf“, märkt med nummer 319 (se Wifokios naujos Giesmės arba Ewangelißki Pfalmai 1893: 602). 16 Rothe, Johann Andreas (1688–1758) „Jag har nu funnit grunden“ (originalet „Ich habe nun den Grund gefunden“), 92, nr 97. 495, nr 250 Sinold von Schütz, Philipp Balthasar; Creutzberg, Amadeus (1657–1742) „Den som segrar ska njuta av trädet“ (originalet „Wer überwindet, soll vom Holz genießen“), 62, nr 67. 658, nr 357 Sporleder, Christoph August (1708–1763) „Ack, ni kungliga barn“ (originalet „O ihr auserwählten Kinder“), översatt av Kristijonas Demkis, 6, nr 9. 252, nr 113 Woltersdorf, Ernst Gottlieb (1723–1761) „Mycket gott har Herren gjort för oss“ (originalet „Der HErr hat viel an uns gethan“), 27, nr 31. 107, nr 52 Woltersdorf, Ernst Gottlieb (1723–1761) „Kom, kära barn!“ (originalet „Kommt doch o ihr lieben Kinder“), 45, nr 49. 441, nr 228 Woltersdorf, Ernst Gottlieb (1723–1761) „Eikß­te mieli Waikái“ (originalet „Kommt, o lieben Kinder“), översatt av Mikelis Jurkšaitis, 46, nr 50. 41, nr 12 Woltersdorf, Ernst Gottlieb (1723–1761) „Grunte Szirdies manofės“ (originalet „In meines Herzens Grunde“), 47, nr 51. 701, nr 378 Woltersdorf, Ernst Gottlieb (1723–1761) „Nekoks Garfas palinkimin“ (originalet „Welch ein Schall erquickt mein Ohr“), översatt av Mikelis Jurkšaitis, 80, nr 85. 245, nr 110 Zinzendorf, Nicolaus Ludwig von (1700–1760) „Aß tikt dryfu“ (originalet „Ich will’s wagen“), i samlingen inleds den 5:e strofen med „Pilnos Rankos“, 86–88, nr 91–93. 318, nr 155 Anonym „Ar tai ne Džiaugfmas bus“ (originalet „Wird das nicht Freude sein?“), 12–13, nr 16–17. 725, nr 389 Anonym „Ak Jezau, kurs Dangų“ (originalet „Ach alles, was Himmel und Erde umschließet“), 4, nr 6. 319, nr 156 Anonym ”Ack, vakna, vakna, själ”, 4, nr 7. 212, nr 91 Anonym ”Ack, vart är du på väg”, 5, nr 8. 193, nr 79 Anonym ”Nu är redan den himmelske fursten”65, 22, nr 26. 385, nr 188; 669, nr 362 Sången ”Nu är redan den himmelske fursten” har två varianter i surinkimininkai-koralboken. Vid den andra varianten (nr 362) finns en kommentar där det sägs att den inte är original, utan översatt av en anonym person som gått bort 17 Anonym ”Lova Gud, o Dubia”, 30, nr 34. 320, nr 157 Anonym ”Gå, gå, spring till himlen” (originalet ”Fort, fort zum Himmel zu”), 44, nr 48. 303, nr 145 Anonym ”Så ljuvlig är bostaden där” (”Wie lieblich ist die Wohnung dort”), översatt av Mikelis Jurkšaitis, 58, nr 63. 247, nr 111 Anonym ”Vem vill vara Jesu lärjunge” (originalet ”Wer will ein Jünger Iesu sein”), 60, nr 65. 196, nr 81 Anonym ”Underbar är min brudgum”, 97–98, nr 102–103. 316, nr 154 Anonym „Sɠlownas Džiaug͂mas! Ak Linkim̃bẏe!“, 100, Nr. 105. 502, Nr. 254 Anonimas „Trumps Cɜi̇ėžas Bis“, 106, Nr. 112. 740, Nr. 397 K. T. W. Hoffheinz’ samling var den mest omfattande, men inte den enda publicerade utgåvan av liknande slag. 24 melodier (däribland även väckelsesånger) samlades in och nedtecknades i Tilsit, Prökuls, Lauksargen och andra orter av Albert Niemann (1846–efter 1913), kantor i Katinavas kyrka. Samlingen, med titeln 24 litthauische Choräle, redigerades för tryckning av greve Bülow von Dennewitz och trycktes 1902 i Königsberg66. Det finns inga uppgifter om att detta häfte på något sätt skulle ha varit förbundet med det vetenskapliga sällskapet i Tilsit (Niemann deltog i föreningen ”Birutė” och ledde dess kör), men utan tvivel påverkades samlingens redaktör av de idéer som spreds av det vetenskapliga sällskapet samt av de initiativ som K. T. W. Hoffheinz och hans medarbetare tog. Samtidigt som melodierna till de litauiska religiösa sångerna nedtecknades och samlades in publicerades 1891 i sällskapets månadsskrift en artikel av Rudolph Schwede, som var bibliotekarie i sällskapet och skolinspektör, ”Zur Geschichte der litauischen Gefangbücher”. Schwede samlade material och beskrev i artikeln vetenskapligt de litauiska lutherska psalmböckerna i Preussiska Litauen samt lade fram den första typologiska klassificeringen av dessa utgåvor. Författaren delade in psalmböckerna i fyra grupper: kyrkliga, skol-, soldat- och väckelsepsalmböcker (på tyska Pfalmbuch). Av väckelsepsalmböckerna ägnade han störst uppmärksamhet åt analysen av psalmboken Visokios naujos giesmės arba evangeliški psalmai. I Schwedes artikel L. från T. I samlingen Giefmių Balfai anges en äldre textversion (nr 188) (se Wifokios naujos Giefmes arba Ewangelifki Pfalmai 1893: 385). ⁶⁶ Av 24 melodier är 4 förbundna med texter ur väckelsepsalmboken. I samlingen är de märkta med förkortningen L. Ps. (av ty. litauische Psalmbuch). I Niemanns samling ingår två melodier till C. F. Connowos sång ”Kas Iezu tur sawy” (”Wer Iesum bei sich hat”), nedtecknade i Kinten och Būdviečiai, samt melodin till N. L. von Zinzendorfs ”Pilnos rankos”, nedtecknad i Saugos. I häftet kom även melodin till J. A. Rothes ”Radau, radau, jau Grünta sawo”, nedtecknad i Priekulė. Samlingen kom också att omfatta varianter av Praetorius’ melodier ”Triump! triump! stai pergalys” (”Triumph! Triumph! Es kommt mit Pracht”), som hördes i Lauksargen och Tilsit, Niemann 1902: 15, nr 13a–13b; 19, nr 19; 20, nr 21; 22–23, nr 23a–23b. 18 nämnde flera utgåvor av surinkimininkai-hymnboken – från 1825, 1856 och 1876. Av beskrivningen att döma hade han satt sig in i de två senare mer ingående. Han talade om hymnbokens struktur och dess förändringar, tillägget med melodier i siffernotation⁶⁷, och framhöll flera utgivare – Post i Tilsit, Heinrich Holż och Martynas Šernius i Memel. Författaren påpekade att en del av hymnerna var översättningar från tyska, medan andra var original. Om hymnbokens icke-litauiska källor talade han kortfattat. Enligt honom kunde man i hymnbokens tredje del finna hymner från den lettiska hymnboken (”aus dem kurischen Gefangbuch”), medan ett stort antal texter hämtats från en litauisk källa, den periodiska publikationen ”Nūdidawimai apie Ewangelijos Praplatinimą tarp žydų ir Pagonų”⁶⁸. I Schwede’s publikation berörde han även frågan om attribution. Bland översättarna och de litauiska författarna nämnde han K. E. Mertikaitis, K. Demkys, M. Jurkšaitis, G. Ostermejeris och K. Lovynas. Han antog att J. F. Kelchis på senare tid hade översatt en del av hymnerna från tyska. Som översättare respektive diktare nämns E. Mertikaitis, en lärare Chriftian Demke, Michel Iurkßat, Gottlieb Oster­meyer, Chriftian Lovin. Från senare tid är många översättningar betecknade med K (Kelch?)⁶⁹. Schwede’e intresserade sig emellertid inte för de tyska originalens upphovsmän. Han var mer intresserad av den lituanistiska aspekten. Schwede’e framhöll och tydliggjorde således en efterfrågad samling, högt värderad av litauerna, bland de övriga litauiska hymnböckerna från 1800-talets Prussian Lithuania, och visade dess plats i den övergripande panoramabilden av publikationer inom denna genre. Han var den första författaren som införlivade surinkimininkai-hymnboken med den vetenskapliga diskussionen. SAMMANFATTNING Undersökningen visade att surinkimininkai-hymnboken Visokios naujos giesmės arba evangeliški psalmai var en inflytelserik publikation under 1800-talets andra hälft. Repertoaren påverkade Prussian Lithuanias kyrko- och soldathymnbok, böcker anpassade för skolbruk samt hymnologiskt präglade arbeten av medlemmarna i Litauische litterarische Gesellschaft i Tilsit. Detta hindrades inte av det faktum att hymnboken saknade officiellt institutionellt godkännande. Hymnbokens värde stärktes av dess efterfrågan, litauernas positiva inställning till denna bok och deras värderande röst, som företrädarna för Prussian Lithuanias kyrka och utbildningsväsen inte kunde bortse från. Sambanden med surinkimininkai-repertoaren framträder i Königsbergsprästen F. Kuršaitis hymnbok Giefmijų bey Maldū=Knygos Karalißkojo Prufų Waifko (1854, Königsberg). Från surinkimininkai-hymnboken Visokios naujos giesmės arba evangeliški psalmai hämtades den Berthelsdorfske lutherske prästen J. A. Rothe’es verk ”Rądau, rądau jau Gruntą ſawo”. Några år senare återkom F. Kuršaitis till denna text. Han publicerade den i tillägget till kyrkohymnboken Trecźioji Dalis Giefmijų Knygų (1857, Königsberg). Skolprogrammet förnyades också genom surinkimininkai-hymner. Tilsits superintendent K. W. O. Glogau såg till att folkskolans hymnbok 64 Giesmės ⁶⁷ Schwede 1891: 404–405. ⁶⁸ Schwede 1891: 404. ⁶⁹ Schwede 1891: 405. (1856, 1862, Tilsit) skulle kompletteras med sånger ur surinkimininkai-repertoaren tillsammans med melodier i digital notation. K. W. O. Glogaus avsikt att utgå från en inofficiell psalmbok väckte inga invändningar hos konsistoriet i Königsberg och myndigheterna i Gumbinnedistriktet, med vilkas godkännande samlingen publicerades. Texter ur surinkimininkai-psalmboken valdes ut av prästen vid Klaipėda kyrka K. R. Jacoby för skolantologin Litauische Chrestomathie zum Schulgebrauch (1880, Klaipėda) och av läraren i Tilsit M. Voelkel för läseboken Litauisches elementarbuch (1898, Heidelberg). K. R. Jacoby och M. Voelkels urval var inte enhetligt, och sammanställarnas syn på denna fråga skilde sig åt. För K. R. Jacoby framstod verk av barockförfattarna S. Dach och P. Gerhardt, översatta av G. Ostermejeris, samt anonyma, möjligen ursprungliga litauiska texter som värda uppmärksamhet, medan M. Voelkel intresserade sig för översättningar av sånger av J. A. Rothe och hans samtida G. F. L. Knako. K. R. Jacoby angav den konkreta surinkimininkai-utgåva som han hade utgått från. Han skrev av texterna från tryckeriets utgåva i Klaipėda från 1876. Under de sista årtiondena av XIX-talet ingick även surinkimininkai-hymnodin i intressesfären för Litauiska litterära sällskapet i Tilsit. Sällskapets ordförande och kyrkobiskop K. T. W. Hoffheinz publicerade tillsammans med medarbetare nedtecknade melodier till surinkimininkai-sånger i sällskapets fortlöpande vetenskapliga arbete Mitteilungen der Litauischen literarischen Gesellschaft och i samlingen Giesmių Balfai (1894, Heidelberg, Tilsit), utgiven på sällskapets initiativ. I samlingen inkluderade han 29 surinkimininkai-sånger med harmoniserade melodier anpassade för orgel. Sällskapsmedlemmarnas initiativ och samlade ansträngningar för att nedteckna sångernas melodier och publicera dem i tryck visar att surinkimininkai-hymnodin betraktades som värdefullt material som kunde tjäna vetenskapliga ändamål. Efter undersökningen av hur surinkimininkai-sånger övertogs och publicerades i de behandlade publikationerna framträder tendenser i fråga om vilka verk från den aktuella perioden som dominerade. Särskilt framträder J. A. Rothes ”Radau, radau jau Gruntą ławo”, en modifierad version av N. L. von Zinzendorfs ”Aß tikt dryfu”, som börjar med strofen ”Pilnos Rankos”, den dåtida religiöse poeten G. F. L. Knakos ”Eikim Bėn, eikim Bėn” samt verk av den yngre generationens halleske pietist E. G. Woltersdorf. Bland litauiska författare kan man särskilt nämna predikanten, sångförfattaren och den förste sammanställaren av surinkimininkai-psalmboken K. E. Mertikaitis och hans verk ”Amžę tu Dangaus”. LITERATUR OCH KÄLLOR Citavičiūtė Liucija 2004: Karaliaučiaus universiteto Lietuvių kalbos seminaras [Litauiska språkseminariet vid universitetet i Königsberg], Vilnius: Lietuvių literatūros ir tautosakos institutas. Banytė-Rowell Rasa 2018: Lietuvių literatūros draugija Tilžėje ir archeologija [Litauiska litterära sällskapet i Tilsit och arkeologi]. – Kultūros paminklai 22, 117–130. Barasa Darius 2018: Maldininkai Prūsijos Lietuvoje: masiškumas, išplitimas ir įvaizdis XIX a. 3-iajame dešimtmetyje [Tillbedjare i Preussiska Litauen: rörelsens omfattning, spridning och bild under 1820-talet]. – Senoji Lietuvos literatūra 46: Pietizmo idėjos ir surinkimininkų raštija Prūsijos Lietuvoje, redaktionskollegium: M. Čiurinskas (ord. 20 redaktör), O. Daukšienė, D. Dilytė, P. U. Dini, J. Gelumbeckaitė, D. Kuolys m.fl.; red. och sammanst. av Ž. Sidabraitė, Vilnius: Lietuvių literatūros ir tautosakos institutas, 140–169. DOI: https://doi.org/10.51554/SLL.2018.28801. [Hoffheinz Karl Theodor W.] 1883: Iß Nuſidawimû lietuwiſkûjų „Giefmjų Knygû“ [Ur de litauiska ”Hymn Books” historia]. – Naujafis Keleiwis 5, 32–33; 6, 39–40; 7, 46–47. [Hoffheinz Karl Theodor W.] 1887: Proben litauiſcher Choralmelodien [Prover på litauiska koralmelodier]. – Mittheilungen der Litauischen litterarischen Gesellschaft 2(12), [393]–406. [Hoffheinz Karl Theodor W.] 1894: Giefmiu Balfai. Litauiſche Kirchen-Gefänge [Hymnmelodier. Litauiska kyrkohymner] geſammelt durch W. Hoffheinz, Superintendent a. D. in Tilfit. <...>, Heidelberg: Carl Winters Universitäts-Buchhandlung. Gedruckt bei Otto v. Mauderode, Tilsit. Fischer A[lbert] F[riedrich] W. 1967: Kirchenlieder–Lexikon [Hymnlexikon], reprofraf. Nachdr. der Ausg. Gotha, 1878–1879, Hildesheim: Olms. [Gaigəlatis Wilijus] 1905: Ewangelijſki Surinkimai Lietuwoje, Ißtyrinėjimai apie jû Pradžią, Augimą bey dabartinį Bu wį [Evangeliska Surinkimai i Lithuania, studier av deras ursprung, tillväxt och nutid], sutaifė Kunigas Dr. W. Gaigalatis, Priekulė. [Glogau Karl Wilhelm O.] 1856: 64 Giefmes Szuilėms [64 Hymner för skolor] iß Giefmjų=Knygų iškirtos per Karališką Prowincôs=Szuil Kollėgijį Karaliaučiuje Sutarimė su Karališkuoju Konfiftoriju bey Karališkomfions Regierungenoms, o lietuwiſkay išleistos per C. W. O. Glogau, Tilžės Wyfku pą, (Antrą Kart’ Raštais išspauftos, ir wėl perweizdėtos.) Tilžėje. Raštais išspauftos prie I. Reylenderio. (Druck und Verlag von I. Reyländer.); LNMMB: mikrofilmas 299. [Glogau Karl Wilhelm O.] 1862: 64 Giefmes [64 Hymner <...> för skolor], prie kuriu dar 16 pridėtos yra, taip, kad iß wifū 80 Giefmes, pagal karališką Regulatiwą, fuftatytos yra, Szuilėms iß Giefmjų=Knygų iškirtos per Karališką Prowincôs Szuil= Kollėgijį Karaliaučiuje Sutarimė su Karališkuoju Konfiftoriju bey Karališkomfions Regierungenoms, o lietuwiſkay išleistos per C. W. O. Glogau, Tilžės Wyfku pą, (Penkta Kart’ Raštais išspauftos, ir wėl perweizdėtos.) (Fünfte Auflage). Tilžėje. Raštais išspauftos prie I. Reylenderio. (Druck und Verlag von I. Reyländer.); KTUB: Cs 9745. [Jacoby Karl Rudolf] 1880: Litauische Chrestomathie zum Schulgebrauch [Litauisk chrestomati för skolbruk], mit dem XX. Jahresberichte des Gymnasiums in Memel herausgegeben von Rudolph Jacoby, Pfarrer an der Landkirche in Memel, Leipzig, Kommissionsverlag von B. G. Teubner. [Gedruckt bei F. W. Siebert in Memel]. Juška Albertas 1997: Mažosios Lietuvos bažnyčia [Lilla Litauens kyrka], Klaipėda: Klaipėdos universiteto leidykla. 21 Juška Albertas 2003: Mažosios Lietuvos mokykla [Lilla Litauens skola], Klaipėda: Klaipėda universitetets förlag. Kaunas Domas 1996: Mažosios Lietuvos knyga: lietuviškos knygos raida 1547–1940 [Lilla Litauens bok: den litauiska bokens utveckling 1547–1940], Vilnius: Baltos lankos. [Koch Eduard Emil] 1868: Geſchichte des Kirchenlieds und Kirchengesangs der chr iftlichen [De kristna psalmernas och kyrkosångens historia], insbesondere der deutchen evangelifchen Kirche. <...>, Vierter Band <...> Stuttgart: Druck und Verlag der Chr. Belferſchen Verlagshandlung. [Kuršaitis Frydrichas] 1854a: Giesmjų bey Maldū Knygos Karaliszkojo Prusų Waisko [Kungliga preussiska arméns psalmoch böneböcker], Karaliaucziuje: Druck und Verlag der Schulzen Hofbuchdruckerei. VUB LR 1267 (utan titelblad). [Kuršaitis Frydrichas] 1854b: Zalnieriszkosios Giesmjų bey Maldū Knygos [Soldatens psalmoch böneböcker]. – Keleiwis iš Karaliaučiaus 22, 86–88. [Kuršatis Frydrichas] 1857: Treczioji Dalis Giesmjų Knygų [Den tredje delen av psalmboken], i vilken ett gott antal nya kristna psalmer återfinns. Översatt nyligen från tyska och sammanställd av F. Kurbatis, litauisk präst i Karaliauczius (Sammanställning av alla nya psalmer som återfinns i soldatens psalmbok samt bland de 64 psalmer som avsetts för skolorna.), Königsberg: Druck und Verlag der Hartungſchen Buchdruckerei. LNMMB: 593939–593941. LB I: Lietuvos TSR bibliografija. Serija A. Knygos lietuvių kalba [Litauens bibliografi. Serie A. Böcker på litauiska] 1: 1547–1861, Vilnius: Mintis, 1969. LB II(2): Lietuvos TSR bibliografija. Serija A. Knygos lietuvių kalba [Litauens bibliografi. Serie A. Böcker på litauiska] 2: 1862–1904, 2: R–Ž, Vilnius: Mintis, 1988. LBP 1990: Lietuvos bibliografija. Serija A. Knygos lietuvių kalba 1: 1547–1861. Papildymai [Litauens bibliografi. Serie A. Böcker på litauiska 1: 1547–1861. Tillägg], Vilnius: Mintis. Michelini Guido 2009a: Jono Pipiro sudaryti giesmių rinkinėliai vokiškame kontekste [Psalmsamlingar sammanställda av Jonas Pipiras i en tysk kontext]. – Res humanitariae 5, 142–159. Michelini Guido 2009b: Mažosios Lietuvos giesmynų istorija: nuo Martyno Mažvydo iki XIX a. pabaigos [Lilla Litauens psalmböckers historia: från Martynas Mažvydas till slutet av 1800-talet], Klaipėda: Klaipėda universitetets förlag. Michelini Guido 2010: Pietistų „Psalmіų knygos“ istorinis kontekstas [Det historiska sammanhanget för pietisternas ”Psalmbok”], Klaipėda: Klaipėda universitetets förlag. Milius Vacys 1993: Mokslo draugijos ir lietuvių etnografija (XIX a. antroji pusė – XX a. pirmoji pusė) [Vetenskapliga sällskap och litauisk etnografi (andra hälften av 1800-talet – första hälften av 1900-talet)], Vilnius: Vetenskaps- och encyklopediförlaget. 22 Mielcke C[hristian] G[ottlieb] 1806: Vorrede, Sė́nos ir naujos krikβčioniškos Giesmės [Gamla och nya kristna psalmer], уpacзey Sennienſiems ant Gėroʃu didelėis Raβtais iβpáuſtos draug ʃu naujom’s Maldū Knŷgėlėmis, Karalauczuje: Knygdrukawonej’ Lebrekto Eringo, IX–XVII. VUB RSS: Lᵣ 777–778. [Niemann Albert] 1902: 24 litauische Choräle [24 litauiska koraler] nach einer handschriftlichen Sammlung von Niemann Cantor in Katt enau ausgewählt und bearbeitet von C. Graf Bülow von Dennewitz. <...> Königsberg: Gräfe & Unzer, Buchhandlung. Semb rzycki Johannes 1889: C. G. Mielcke’s verschollenes litauisches Gesangbuch [C. G. Mielcke’s försvunna litauiska psalmbok]. – Altpreussische Monatsschrift 26, Königsberg: Verlag von Ferd. Beyer’s Buchhandlung, [366]–369. Schwede R[udolph] 1891: Zur Geschichte der Litauischen Gesangbücher [De litauiska psalmböckernas historia]. – Mitteilungen der Litauischen litterarischen Gesellschaft 16, Heidelberg: Carl Winters Universitätsbuchhandlung, 396–406. Strungytė Inga 2006: Surinkimininkų raiška Kristijono Endrikio Mertikaičio giesmyne „Wiffokies Naujas Giefmes arba Ewangel iški Pfalmai“ (1817) [Surinkimininkų uttryck i Kristijonas Endrikis Mertikaitis’ psalmbok “Wiffokies Naujas Giefmes arba Ewangel iški Pfalmai” (1817)]. – Archivum Lithuanicum 8, 187–210. Strungytė–Liugienė Inga 2009: Kristijono Endrikio Mertikaičio giesmynų „Wissokies Naujes Giesmes arba Ewangeliszk i Psalmai“ (1817) ir „Mažos Giesmju Knygeles“ (1819) sąsajos su Frantz[o] Alberto Schultzo giesmynu „Kern Alter und Neuer geistreicher Lieder, Als der Zweyte Theil“ [Förhållandet mellan Kristijonas Endrikis Mertikaitis’ psalmböcker “Wissokies Naujes Giesmes arba Ewangeliszk i Psalmai” (1817) och “Mažos Giesmju Knygeles” (1819) och Frantz Albert Schultzs psalmbok “Kern Alter und Neuer geistreicher Lieder, Als der Zweyte Theil”]. – Archivum Lithuanicum 11, 189–204. Strungytė–Liugienė Inga 2012: De unga Halle-pietisternas psalmer i Kristijonas Endrikis Mertikaičio psalmböcker Wissokies Naujes Giesmes arba Ewangeliszki Psalmai (1817) och Mažos Giesmju Knygeles (1819) [De unga Halle-pietisternas psalmer i Kristijonas Endrikis Mertikaičio psalmböcker “Wissokies Naujes Giesmes eller Ewangeliszki Psalmai” (1817) och “Mažos Giesmju Knygeles” (1819)]. – Res humanitariae 11, 83–101. Strungytė–Liugienė Inga 2014: Historien om surinkimininkų-psalmböckerna från 1800-talets första hälft (genesis och språk): doktorsavhandling [Historien om psalmböckerna från 1800-talets fellow movement (språk och genesis): doktorsavhandling], Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla. Strungytė–Liugienė Inga 2016: Frågan om källor och repertoar i Gotfrydas Ostermejeris psalmbok (1781) [Frågan om källorna till och repertoaren i Gottfried Ostermeyers psalmbok (1781)]. – Senoji Lietuvos literatūra 42: Studier av Gotfrydas Ostermeyeris litauistiska arv, del 2, redaktionskollegium: M. Čiurinskas (huvudredaktör), D. Dilytė, P. U. Dini, J. Gelumbeckaitė, D. Kuolys m.fl.; red. L. Citavičiūtė, O. Aleknavičienė, förberedd och redigerad av O. Aleknavičienė, Vilnius: Lietuvių literatūros ir tautosakos institutas, 83–118. 23 Strungytė-Liugienė Inga 2019: Dialog mellan moderna initiativ och tradition: surinkimininkai-rörelsen i Preussiska Litauen: en samling artiklar [Dialogue Between Modern Initiatives and Tradition: The ‘Surinkimininkai’ Movement in Prussian Lithuania: A Collection of Articles], red. I. Strungytė-Liugienė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Strungytė-Liugienė Inga 2023: Protestantiska böcker med hymnmelodier i numerisk notation i Preussiska Litauen under 1800-talets andra hälft [Protestant Books with the Melodies of Hymns in Numerical Notation in Prussian Lithuania in the Second Half of the Nineteenth Century]. – Archivum Lithuanicum 25, 159–180. [Voelkel Maximilian] 1898: Litauisches Elementarbuch von Maxim J. A. Voelkel [Litauisk elementarbok av Maxim J. A. Voelkel], andra nybearbetade och utökade uppl., Heidelberg: Carl Winter’s Universitätsbuchhandlung. Wifſokios naujos Gieſmės arba Ewangelijſki Pſalmai 1850: Wifſokios naujos Gieſmės arba Ewangelijſki Pſalmai [Olika nya hymner eller evangeliska psalmer], som dittills hade skrivits ned, både en och en och flera tillsammans, i små häften. <...>, för sjätte gången tryckta i Tilsit hos Endrikis Post. Wifókios naujos Gieſmės arba Ewangelijſki Pſalmai 1856: Wifókios naujos Gieſmės arba Ewangelijſki Pſalmai [Olika nya hymner eller evangeliska psalmer], som tidigare hade skrivits ned, både en och en och flera tillsammans, i små häften <...>, för sjunde gången tryckta i Tilsit hos Endrikis Post. Wifókios naujos Gieſmės arba Ewangelijſki Pſalmai 1861: Wifókios naujos Gieſmės arba Ewangelijſki Pſalmai [Olika nya hymner eller evangeliska psalmer], som tidigare hade skrivits ned, både en och en och flera tillsammans, i små häften <...>, för åttonde gången tryckta i Tilsit hos Endrikis Post. Wifókios naujos Gieſmės arba Ewangelijſki Pſalmai 1876: Wifókios naujos Gieſmės arba Ewangelijſki Pſalmai [Olika nya hymner eller evangeliska psalmer], som tidigare hade skrivits ned, både en och en och flera tillsammans, i små häften <...>, Memel: Gedruckt und verlegt von Heinr. Holz. Wifókios naujos Gieſmės arba Ewangelijſki Pſalmai 1879: Wifókios naujos Gieſmės arba Ewangelijſki Pſalmai [Olika nya hymner eller evangeliska psalmer], som tidigare hade skrivits ned, både en och en och flera tillsammans, i små häften <...>, Memel: Gedruckt und verlegt von Holz & Sžernus. Wifókios naujos Gieſmės arba Ewangelijſki Pſalmai 1893: Wifókios naujos Gieſmės arba Ewangelijſki Pſalmai [Olika nya hymner eller evangeliska psalmer], som tidigare hade skrivits ned, både en och en och flera tillsammans, i små häften <...>, Priekulė: Gedruckt bei G. Traufchies. Wifókios naujos Gieſmės arba Ewangelijſki Pſalmai 1897: Wifókios naujos Gieſmės arba Ewangelijſki Pſalmai [Olika nya hymner eller evangeliska psalmer], som tidigare hade skrivits ned, både en och en och flera tillsammans, i små häften 24 en åt gången liksom flera åt gången hade skrivits in i små häften <...>, Memel: Gedruckt und verlegt von Holz & Szernus Nachfolger. Žostautaitė Petronėlė 1996: Evangeliska sammankomster i Preussiska Litauen [Evangeliska Surinkimai i Preussiska Litauen]. – Liaudies kultūra 4, 29–34. Mottagandet av SurinkimininkaiRepertoaren i preussisk-litauiska verk från andra hälften av 1800-taletthårhundradet SAMMANFATTNING Surinkimininkai-psalmboken Visokios naujos giesmės arba evangeliški psalmai var ett nytt fenomen i den religiösa litteraturen och omformade traditionen av preussisk-litauiska hymnmodiska publikationer, som hade existerat sedan 1500-taletth. Behovet av en särskild samling uppstod när antalet gudstjänstdeltagare ökade och religiösa sammankomster (på litauiska surinkimai) blev allt populärare i de litauiska församlingarna. Från början skilde sig den aktuella psalmsamlingen från andra lutherska psalmböcker i Preussiska Litauen. Dess sammanställning kontrollerades inte av konsistoriet i Königsberg eller av statliga myndigheter. Översättning och redigering utfördes inte av en utsedd grupp präster, utan av ledare från lägre samhällsskikt och utan universitetsutbildning, de så kallade sakytojai och lärarna. Psalmbokens inofficiella status gav dess sammanställare frihet att utan begränsningar forma repertoaren och självständigt besluta om urvalet av hymner av litauiska och tyska författare. Det är viktigt att notera att översättningens kvalitet samt kraven på versifikation och det litauiska språket spelade en underordnad roll. Sammanställarna nöjde sig med det arbete som utförts av mindre skickliga översättare. Publikationen var inte avsedd för gudstjänster i den lutherska kyrkan utan för privat bruk i hemmet och vid sammankomster (surinkimai) som hölls utanför kyrkan. Denna artikel syftar till att analysera inflytandet från Surinkimininkai-psalmbokens repertoar på publikationer från 1800-talets andra hälftth. Målen omfattar att klarlägga inställningen hos sammanställarna av officiella litauiska psalmböcker, skolantologier och medlemmarna i Litauiska litterära sällskapet i Tilsit (som omfattade högt uppsatta präster och pedagoger från utbildningssystemet i Preussiska Litauen) till Surinkimininkai-hymnologin, samt att undersöka sambanden mellan innehållet i de böcker och publikationer som de utarbetade och Surinkimininkai-psalmboken. Publikationer av olika genrer (psalmsamlingar och skolantologier) valdes ut för analysen för att identifiera de dominerande tendenserna hos Surinkimininkai-hymnerna under den aktuella perioden. Undersökningen visade att Surinkimininkai-psalmboken Visokios naujos giesmės arba evangeliški psalmai var en inflytelserik publikation under 1800-talets andra hälftth. Repertoaren påverkade sammanställarna av litauiska kyrko- och militärpsalmböcker, skolantologier i Preussiska Litauen och de hymnologiska arbetena av medlemmarna i Litauiska litterära sällskapet i Tilsit. Detta hindrades inte av att psalmboken saknade officiellt institutionellt godkännande. Dess värde höjdes av litauernas inställning till boken och deras värderande röst, 25 som kyrkans representanter och pedagogerna inte kunde ignorera. Analysen visade att Surinkimininkai-psalmboken för prästen från Königsberg, F. Kurschat, var en resurs vid sammanställningen av militärpsalmboken Giełmõ bej Maldū=Knygos Karališkojo Prūſū Waiſko (1854, Königsberg). Från Surinkimininkai-psalmboken hämtade han J. A. Rothes hymn „Rądau, rądau jau Gruntą ſawo“, som senare inkluderades i tillägget Trečioji Dalis Giełmū Knygū (1857, Königsberg) till kyrkopsalmboken Pagėrintos Giełmū=Knygos. Surinkimininkai-repertoaren trängde också in i skolböckerna. Överintendenten i Tilsit, C. W. O. Glogau, såg till att psalmboken för skolbruk 64 Giełmes (1856, 1862, Tilsit) kompletterades med sju hymner ur Surinkimininkai-repertoaren, tillsammans med melodier i siffernotation. C. W. O. Glogaus idé mötte inget motstånd från konsistoriet i Königsberg eller myndigheterna i Gumbinnendistriktet, som godkände samlingen. Texter ur Surinkimininkai-psalmboken valdes av C. R. Jacoby, präst i Memels kyrka (sammanlagt 4), till skolantologin Litauische Chrestomathie zum Schulgebrauch (1880, Memel), och av M. Voelkel, lärare från Tilsit (sammanlagt 2), till läseboken Litauisches elementarbuch (1898, Heidelberg). C. R. Jacobys och M. Voelkels texturval byggde inte på samma kriterier; sammanställarnas inställning i denna fråga skilde sig åt. För C. R. Jacoby framstod verk av barockförfattarna S. Dach och P. Gerhardt, översatta av G. Ostermeyer, och möjligen ursprungliga litauiska texter som anmärkningsvärda, medan M. Voelkel föredrog de översatta hymnerna av J. A. Rothe och hans samtida G. F. L. Knak. Medlemmarna i Litauiska litterära sällskapet i Tilsit intresserade sig för Surinkimininkai-sångtraditionen och dess psalmbok och ägnade dessa ämnen uppmärksamhet under 1800-talets sista årtiondenth. Sällskapets ordförande C. T. W. Hoffheinz inkluderade tillsammans med sina medarbetare melodier till Surinkimininkai-hymner i sällskapets vetenskapliga tidskrift Mitteilungen der Litauischen litterarischen Gesellschaft och i samlingen Giełmū Balſai (1894, Heidelberg, Tilsit), som publicerades under sällskapets beskydd och innehöll 29 Surinkimininkai-hymner med harmoniserade melodier arrangerade för orgel. Sällskapsmedlemmarnas initiativ visar att Surinkimininkai-hymnodin betraktades som varande av bestående värde och användbar för vetenskapliga ändamål. Efter att ha undersökt hur Surinkimininkai-hymnerna togs upp och förekom i de diskuterade publikationerna framträder de dominerande tendenserna hos vissa hymner under den aktuella perioden. Följande hymner utmärker sig: J. A. Rothes „Rądau, rądau jau Gruntą ſawo“, N. L. von Zinzendorfs „Aß tikt dryſū“, G. F. L. Knaks „Eikim Bėn, eikim Bėn“, hymnerna av den yngre generationens Hallepietist E. G. Woltersdorf samt „Amžę tu Dangaus“ av den första sammanställaren av Surinkimininkai-psalmboken Viſokios naujos giesmės arba evangeliški psalmai, K. E. Mertikaitis. 26