Koreliaciniai priesagų vediniai, įvardijantys psichinių sutrikimų turinčius asmenis, pirmajame lietuviškame psiciatrijos vadovėlyje

Acta Linguistica Lithuanica 2025, vol. 93, s. 1–20 Innehållslänk / Länk till innehåll ISSN 2669-218X (online / elektronisk) KORRELATIVA SUFFIXAVLEDNINGAR SOM BENÄMNER PERSONER MED PSYKISKA STÖRNINGAR I DEN FÖRSTA LITAUISKA PSYKIATRIHANDBOKEN Korrelativa suffixavledningar som benämner personer med psykiska funktionsnedsättningar i den första litauiska psykiatrihandboken PALMIRA ZEMLEVIČIŪTĖ Litauiska språkets institut E-post: [email protected] ORCID-ID: https://orcid.org/0000-0002-8679-3253 Forskningsområden: litauisk terminologi, den litauiska medicinska terminologins historia. https://doi.org/10.35321/all93-10 SAMMANFATTNING Artikeln behandlar 29 korrelativa suffixavledningar som benämner personer med psykiska störningar och som användes i den första litauiska psykiatrihandboken av Juozas Blažys Įvadas į psichiatriją (1935). Deras internationella suffix identifieras, och de lexikala basstammarnas struktur samt avledningsegenskaperna diskuteras. Det har fastställts att de typiska stammarna hos korrelativa suffixavledningars basord är utvidgade med suffix (vanligen –ija, –izmas), vilka dock inte ingår i avledningarna. När det gäller korrelationen med basorden uppvisar suffixavledningarna varierande mönster. De kan korrelera inte bara med ett utan också med flera basord. Det finns även avledningar vilkas korrelation är helt problematisk, eftersom basorden är oklara. Suffixavledningar som korrelerar med ett enda basord står avledningsmässigt endast i relation till substantiv, medan avledningar som kan korrelera med mer än ett basord dessutom kan stå i relation till adjektiv och verb. NYCKELORD: externt lån, låneterm, korrelativ suffixavledning, benämningar på personer med psykiska störningar. ABSTRACT Artikeln behandlar korrelativa suffixavledningar som benämner personer med psykiska funktionsnedsättningar, vilka förekommer i Įvadas į psichiatriją (Introduction to Psychiatry; 1935), den första litauiska psykiatrihandboken av Juozas Blažys. Studien identifierar deras internationella suffix och diskuterar både basordens struktur Copyright © 2025 Palmira Zemlevičiūtė. Utgiven av Litauiska språkets institut. Detta är en Open Access-artikel som distribueras enligt villkoren i Creative Commons Attribution-licensen, vilken tillåter obegränsad användning, distribution och återgivning i vilket medium som helst, förutsatt att originalförfattaren och källan anges. // Utgiven av Litauiska språkets institut. Denna artikel är fritt tillgänglig och distribueras enligt villkoren i licensen ”Creative Commons” attribution, som tillåter obegränsad användning, distribution och återgivning av innehållet i vilket medium som helst, under förutsättning att författare och källa anges. Mottagen: / Gauta: 2025–08–11. Godkänd: / Priimta: 2025–09–25. 1 och avledningarnas strukturella egenskaper. Det har fastställts att de typiska stammarna hos basorden i korrelativa suffixavledningar är utvidgade med suffix (vanligen -ija, -izmas), vilka dock inte införlivas i avledningarna. När det gäller de korrelativa relationerna till basorden uppvisar suffixavledningarna varierande mönster och korrelerar med ett eller flera basord. Dessutom är det svårt att fastställa de korrelativa relationerna för vissa avledningar, eftersom deras basord är oklara. Suffixavledningar som korrelerar med ett enda basord står vanligtvis avledningsmässigt endast i relation till substantiv, medan de som korrelerar med flera basord också kan stå i relation till adjektiv och verb. NYCKELORD: externt lån, låneterm, korrelativ suffixavledning, benämningar på personer med psykiska funktionsnedsättningar. INLEDANDE ANMÄRKNINGAR Föremålet för denna artikel är 29 inlånade benämningar på personer med psykiska störningar, använda i handboken Įvadas į psichiatriją (1935), skriven av den framstående litauiske psykiatern från mellankrigstiden Juozas Blažys (1890–1939), och vilka är korrelativa suffixavledningar. Enligt den klassiska litauiska terminologen Kazimieras Gaivenis är terminologiseringen av benämningar på aktörer² problematisk, eftersom de inte betecknar särskilda vetenskapliga begrepp (Gaivenis 2002: 31). Trots detta undersöker terminologer dem. Dessa studier beskriver benämningar på personer i både nutida och historisk terminologi (inom olika områden) med avseende på uttrycksform (avledning, ursprung), betydelse med mera (se t.ex. Umbrasas 2005: 107–136; 2018: 107–127; Zemlevičiūtė 2020). Även i den senaste encyklopediska ordboken över psykiatriska termer (EPTŽ) finns många sådana benämningar, exempelvis: alkoholikas, astenikas, cholerikas, erotopatas, eunuchოidas, idiotas, kretinoidas, lunatikas, maniakas, mizantropas, narkomanas, neuropatas, opiოფagas, pederastas, sadistas, simul iantas, šizot imikas, transvestitas med flera. Som vi ska se användes flera av dessa benämningar också av J. Blažys. Det bör dock noteras att vissa benämningar på personer i den nämnda ordboken förses med beteckningen psn. (föråldrad), exempelvis: deb ilas psn., degeneratas psn. Många benämningar på personer användes också i den första litauiska psykiatrihandboken³. Syftet är att lingvistiskt beskriva handbokens korrelativa suffixavledningar som benämner personer med psykiska störningar. Följande uppgifter ställs upp: att registrera dessa benämningar, fastställa deras suffix, basstammar och deras struktur samt karakteristiska avledningsegenskaper. För att nå syftet och genomföra uppgifterna används flera lingvistiska metoder, ¹ För mer information om handboken, se Gutmanas 1935: 378–379; Zemlevičiūtė 2024: 207. ² K. Gaivenis har skrivit att ”i allmänhet kan nomenklaturen för benämningar på yrken särskiljas som en separat undergrupp av terminologin” (Gaivenis 2002: 31). ³ Det bör påpekas att inlånade benämningar på personer med psykiska störningar inte har påträffats enbart i J. Blažys handbok. Även andra författare från mellankrigstiden som skrev artiklar om psykiatriska frågor i Medicinos žurnale (Vlad as Kuzma, Vladimiras Kutorga, Teodoras Gutmanas, Jonas Kairiūkštis, Lazaris Epšteinas, Antanas Smalstys, Vytautas Bendoravičius, Ilja Skliutauskas, Anatolijus Zarcinas, Lazaris Gutmanas, Mejeris Rozinas) använde sådana, exempelvis: alkoholikas, chorejikas, chronikas, debilikas, degeneratas, epileptikas, hysterikas, histerikė, idiotas, imbecilikas, infantil ikas, katatonikė, morfinistas, neurastenikas, oligofrenikas, paralytikas, paralitikas, psychopatas, syfilitikas 1925 8 554; 1927 1–2 67; 1929 2 112; 1930 3 151; 1934 2 68; 1935 4 260; 1935 5 357. 2 varav den huvudsakliga är den deskriptivt-analytiska metoden. Med hjälp av metoden för avledningsanalys undersöks vilka basord avledningarna bygger på. Den morfemiska analysmetoden är användbar för att urskilja avledningarnas minsta betydelsebärande delar – rötter och suffix. Vid behov används jämförelsemetoden för att jämföra benämningarna på personer med psykiska störningar i psykiatrihandboken från mellankrigstiden med de benämningar som används i den populärmedicinska litteraturen från slutet av 1800-talet och i dagens psykiatriska terminologi. Teoretiska insikter. Lån av ord, och därmed även av termer, från andra språk är en naturlig process i varje nationellt allmän- och vetenskapsspråk. Det är en av källorna till terminologins utveckling. Låntermer⁴ kommer in i den nationella terminologin som färdiga språkliga enheter tillsammans med begreppen och de realiteter som benämns med dem (Danilenko 1977: 29; jämför även Griniov 1993: 157; Tatarinov 2006: 194), med andra ord lånar man in termer när det saknas benämningar för begrepp som redan är benämnda i det språk från vilket man lånar (Superanskaja m.fl. 1989: 41). Lån från andra språk kallas externt lån⁵. Det bör dock uppmärksammas att detta sätt att skapa termer – externt lån – är något mer problematiskt än internt lån⁶, där det vanligen är enklare att fastställa lånekällan, som vanligtvis är det levande språket (dialekter) eller skriftliga källor. Vid externt lån kommer ord med ursprung i olika språk in i terminologin, även om det ursprungliga källspråket för ett eller annat ord ofta är ett klassiskt språk (grekiska eller latin). Främmande ord kommer inte sällan in i nationalspråket inte direkt från det ursprungliga källspråket, utan via förmedlande språk⁷, särskilt gäller detta ord av grekiskt och latinskt ursprung. Ta till exempel benämningen på en person albinosas. Enligt etymologiordboken Online Etymology Dictionary (OED) betecknar det engelska ordet albino (lit. albinosas) en person med blek, mjölkaktig ansiktshud, ljust hår och rödaktiga ögon på grund av brist på pigmentet melanin (se även ME I 1991: 33), ett ord som kommer från spanskans eller portugisiskans albino, men ordets ursprungliga källa är latin. ⁴Terminologen Sergejus Griniovas delar materiella lånord i lexikala lån (den materiella ordformen lånas tillsammans med innehållet), formella lån (endast den materiella ordformen lånas och fylls med nytt innehåll i det mottagande språket) samt morfologiska lån (rot- och avledningsmorfem lånas för att bilda nya termer) (Griniov 1993: 162). Vissa litauiska lingvister presenterar en något annorlunda klassificering av materiella lån. Lina Inčiuraitė-Noreikienė och Bonifacas Stundžia (2024: 299) skiljer exempelvis mellan två kategorier av materiella lån – enkla lån och korrelativa lån. ⁵ Guy Rondeau skiljer mellan direkt externt lån och externt lån genom morfologiska transformationer (Rondeau 1981: 129, citerad efter Superanskaja m.fl. 2003: 195). Som framgår även av de teoretiska ståndpunkter som återges i fotnot 1 förstår olika författare externt lån på liknande sätt; endast termerna för de aktuella lånens typer varierar. ⁶ Lån som sker inom samma språk kallas internt lån, exempelvis terminologisering av terminologiska ord och allmänspråkliga ord (om terminologisering, se mer Šalkauskis 1991 [1925]: 24–31; Gaivenis 1997: 4–6; 2002: 51–53; Keinys 2005 [1973], 231–233; Klimavičius 1996: 4–25; Sager 1997: 28–29; Superanskaja m.fl. 2003: 194–196 m.fl.). ⁷ Det hävdas att det ofta är omöjligt att utifrån internationella ords form, betydelse och kronologi fastställa genom vilka språk orden har färdats (LKE 1999: 641). 3 När en inlånad term kommer in i den nationella terminologin genomgår den vanligtvis fonetiska, grafiska och grammatiska förändringar⁸, men dess assimilering är avslutad först när den har blivit en fullvärdig medlem av det egna språkets lexikala system. Det hävdas att en inlånad term också tas upp i nationalspråket därför att den har etablerats i andra (åtminstone flera) nationalspråk och betecknar begrepp inom vetenskap, teknik, konst, samhällsliv och andra områden, vilket visar att en sådan term är viktig för vetenskaplig kommunikation (se Griniov 1993: 157, 162–164; Gaivenis, Keinys 1990: 207). Internationaliseringen av termer bidrar till att underlätta kommunikationen mellan specialister internationellt. Med internationalismer (internationella termer) brukar man avse termer som till form och innehåll är identiska eller likartade i minst tre språk (jfr Tatarinov 2006: 196). De klassiska språken spelade en särskild roll i den vetenskapliga terminologins utveckling. Semantiken hos dessa språks rötter och affix är ”konserverad” – efter att ha förlorat sina naturliga utvecklingsbetingelser standardiseras de och blir entydiga, väcker inga felaktiga associationer, vilket är värdefullt för terminologin (Danilenko 1977: 33, 35). Grekiska och latin var inte bara källor för lån av färdiga termer, utan också förebilder för nya termbildningsmodeller. Element från dessa språk (rötter, prefix, suffix eller suffixoider)⁹, som har gett namn åt internationella termelement, används i många språk för att bilda nya termer och är praktiska och fördelaktiga eftersom deras betydelse är känd för forskare inom det berörda området. Termer som bildas av sådana element kännetecknas av semantisk transparens, exakthet och korthet; strukturellt bevarar de sina avledningsmöjligheter (Danilenko 1977: 33, 35; Griniovas 1993: 169–170). Grekiska och latinska element betraktas således som hela språkfamiljens egendom och är därför universella (Superanskaja m.fl. 1989: 104). Grekiska och latinska element som lånats in i nationalspråken anpassas endast obetydligt, huvudsakligen fonetiskt. Den ursprungliga morfologiska strukturen hos ett sådant element är oklar i nationalspråket, och det tas upp i sin helhet utan någon morfologisk uppdelning. Som redan nämnts utgörs en stor del av de nationella termerna av termer som bildats med utgångspunkt i grekiska och latinska ord och morfem. I sin tur blir även termer som har rötter och affix av grekiskt eller latinskt ursprung internationella termer (Danilenko 1977: 33; om termbildning på grundval av grekiska och latinska termiska element, se mer Superanskaja m.fl. 2003: 204–212). Men låt oss återvända till lån där olika avledningsaffix kan urskiljas. Den litauiska teoretikern inom ordavledning Vincas Urbutis har skrivit att ”[f]ör att så utförligt ⁸ Den litauiske terminologen Stasys Keinys har skrivit ”om den naturliga, inte vetenskapliga utan levande, anpassningen av lånord, deras anpassning till det egna språkets ljudsystem, accentuering och böjning samt denna anpassnings roll i standardspråket”, och betonat att förslag på inlånade benämningar bör stödjas av ”språkbruket i det levande språket och i texter skrivna på levande språk” (Keinys 2007: 71). ⁹ Termiska element (терминоэлемент) är formellt termens komponenter (Superanskaja m.fl. 1989: 102). Terminologen Valerija P. Danilenko betraktar varje strukturell komponent i en term som ett termiskt element. Det kan vara ett morfem (på nivån för en enkel term), ett ord eller ett konventionellt tecken (på nivån för en sammansatt term) (se Danilenko 1977: 37, 108; jämför även Superanskaja m.fl. 1989: 102; 2003: 100–105). och mer precist beskriva avledningssystemet och dess organisation bör man inte heller glömma differentieringen av avledningar efter ursprung, ”...” (Urbutis 2009: 292). Lingvisten skiljde efter ursprung mellan ”avledningar som är våra egna och avledningar [som] kommit från andra språk. De senare fungerar som avledningar på grund av avledningsrelationer som har uppstått med andra främmande ord med samma rötter” (där: 292–293). Hans Marchand har kallat denna derivation för korrelativ derivation (Marchand, citerad efter Urbutis 2009: 293), som ”vanligtvis begränsar sig till nyligen spridda lån, så kallade internationella ord: deras främmande ursprung känns tydligt, <...>, i avledningsstrukturen syns specifika drag som är ovanliga för deras egna avledningar, och bland de urskiljbara avledningsaffixen finns få sådana med vilka hybrida avledningar skulle ha bildats (och även dessa är oftast sporadiska)” (där: 293). Enligt V. Urbutis ”är det ändamålsenligt att beakta den särskilda ställningen hos de så kallade internationella orden och deras avledning, och på ett eller annat sätt avgränsa typerna av korrelativ avledning, i stället för att helt blanda samman dem med avledningstyperna för inhemska ord (och äldre lån som skiljer sig från dem)” (där: 283). Om en term eller ett ord bildas i det egna språket ”med utgångspunkt inte i ord (deras stammar) som finns i det egna språket, utan i ord från andra språk (vanligen latin eller latiniserade ord), kan en särskild ordavledning på främmande grund särskiljas” (Marchand, citerad efter Urbutis 2009: 293). I de senaste lingvistiska studierna brukar korrelativa avledningar avse sådana lån (internationella ord) som villkorligt kan delas upp avledningsmässigt, om ett motsvarande lånord med en basstam fungerar parallellt (Stundžia, Inčiuraitė-Noreikienė 2022: 241–242; Miliūnaitė 2024: 181; se mer DLKG 1994: 123; Urbutis 2009: 292–293). Det tilläggs också att korrelativa avledningar är lån som fungerar som avledningar på grund av det av användarna uppfattade sambandet med lånade ord med samma rot (Stundžia, Inčiuraitė-Noreikienė 2022: 241–242). Sammanfattningsvis kan man alltså säga att en korrelativ avledning kännetecknas av följande huvuddrag: den är inlånad från andra språk, den kan delas upp avledningsmässigt och den måste ha en gemensam rot (stam) med ett annat lånord som fungerar i språket. ANALYS OCH KLASSIFICERING AV KORRELATIVA SUFFIXAVLEDNINGAR SOM BENÄMNER PERSONER MED PSYKISKA STÖRNINGAR Innan vi börjar undersöka handbokens korrelativa suffixavledningar som benämner personer med psykiska störningar bör några ord sägas om själva handboken och dess författare J. Blažys. Och vem skulle bättre kunna berätta om honom än hans samtida? Enligt deras ord var J. Blažys ”en framstående forskare och läkare, en av våra bästa psykiatrer, prorektor vid Vytautas den stores universitet, en upplyst människa, en stor humanist”, ”en av de mest framstående auktoriteterna på detta område [psykiatrin – författarens anmärkning] i Litauen”, ”en uppmärksam läkare, en tänkande diagnostiker”, ”det ädlaste exemplet på vetenskapligt arbete och samvete i Litauen och vid dess universitet, en företrädare för de vackraste akademiska traditionerna, en av de stora vetenskapliga kämpar som utan buller 10 De utgörs (vanligen) av suffix- och prefixavledningar samt neoklassiska avledningar (Stundžia, Inčiuraitė-Noreikienė 2022: 297) (om korrelativa suffixavledningar, se även Inčiuraitė-Noreikienė 2022: 149–174). 5 och utan personliga karriärambitioner, obemärkta av folkmassan och utan behov av dess bullrande bifall, ibland inte bara oförstådda av den utan också orättvist fördömda och smärtsamt förolämpade av dess ledare, tyst utför sina plikter och följer samvetets väg, uträttar stora verk för sin tid och offrar sina krafter och sitt liv utan förbehåll åt vetenskapen och genom vetenskapen åt mänskligheten” (Bendoravičius 1939: 419; Römeris 1939: 409–410). År 1914 tog han examen från Krigsmedicinska akademin och erhöll läkarexamen; han tjänstgjorde som militärläkare i Ryssland. När han återvände till Litauen 1918 arbetade han som läkare ”vid olika statliga medicinska institutioner”, var ”föreståndare för det första psykiatriska sjukhuset och senare organisatör av institutionen för psykiatri och neurologi vid Litauens universitet”, skrev och publicerade vetenskapliga artiklar om olika medicinska och psykiatriska frågor, samarbetade inom rättsmedicin och kriminalistik, redigerade V. D. Universiteto Žinias (Bendoravičius 1939: 418–425; Vaičiūnas¹¹ 1939: 414–417). J. Blažys viktigaste arbete är handboken Įvadas į psichiatriją. Som hans samtida, den litauiske militärläkaren och överstelöjtnanten V. Bendoravičius (1891–1958), påpekar, ”[f]örberedde han sig noggrant för detta arbete; han lät det redan nedskrivna verket ligga i manuskript i mer än ett år för att då och då kunna hitta brister i det, komplettera och rätta det”, och ”[d]et märks både en allmän konceptualisering, den grundläggande riktningen för det psykiatriska tänkandet, en kritisk bedömning av olika hypoteser och en harmonisk sammanföring av dem till ett enda tydligt innehåll i en vacker, kan man säga elegant, språklig form” (Bendoravičius 1939: 420, 424). Enligt den litauiske neurologen och psykiatern L. Gutmanas (1875–1957) är ”[a]llt i handboken framställt på ett enkelt och tydligt språk, så att den är begriplig inte bara för läkare utan för varje bildad person. Materialet är mycket innehållsrikt och ger utförligt många historiska och statistiska uppgifter; det rymmer alla de senaste vetenskapliga landvinningarna från de senaste åren samt alla dagens teorier och läror. <…>. Både vad gäller innehåll och materialets framställning har denna bok nått en hög vetenskaplig nivå, eftersom den ger en tydlig bild av tillståndet i alla de berörda psykiatriska frågorna i vår tid. <…>. Denna värdefulla bok <…> kan varmt rekommenderas inte bara till studenter och läkare utan också till pedagoger, domare och bildade föräldrar i allmänhet <…>” (Gutmanas 1935: 378–379). Bland de inlånade benämningar på personer som används i handboken utmärker sig benämningar med mycket tydliga internationella suffix. Vissa av dessa suffix urskiljs också i den akademiska grammatiken för litauiska (LKG), där substantivens avledningskategorier behandlas, exempelvis –ikas (suffix för benämningar på bärare av en nominal egenskap; ord som bildas med det betecknar vanligtvis personer som kan karakteriseras på ganska olika sätt (LKG I 363)), –istas (suffix för benämningar på bärare av en nominal egenskap; ord som bildas med det betecknar personer utifrån deras benägenhet (där: 362–363)), –atas (där: 337, 364). Sådana avledningsformanter (suffix) i lån som benämner personer kan urskiljas endast formellt, eftersom de aktuella lånen, som redan nämnts, av handbokens författare lånats från andra språk som han stödde sig på när han skrev sitt verk. ¹¹ Viktoras Vaičiūnas (1896–1945), litauisk psykiater och neuropatolog (VLE). 6 Här betraktas som avledningar sådana benämningar som kan motiveras, det vill säga sådana som ”genom sina komponenter påminner om andra ord och deras komponenter” (Urbutis 2009: 69). I dessa benämningar kan icke-litauiska suffix formellt urskiljas, och själva benämningarna bör betraktas som korrelativa suffixavledningar (se Inčiuraitė-Noreikienė 2022: 154). Sådana suffix i de aktuella benämningarna som –istas, –ikas, –(i)antas, –(i)atas behandlas i LKG som internationella suffix (se LKG I 362–364), och ord som avletts med dem hänförs till avledningskategorin benämningar på bärare av verbal eller nominal egenskap. Med utgångspunkt i dessa uppgifter beskrivs sådana benämningars struktur mer utförligt med hänsyn till deras bildande komponenter. Korrelativa suffixavledningar. Den största delen av de inlånade benämningarna på personer som används i handboken utgörs av suffixavledningar. 1. Suffixavledningar med möjlig enstaka bas. Till denna grupp av avledningar hör benämningar på personer som korrelerar endast med ett basord – ett substantiv (se tabell 1). Suffix –ikas i inlånade benämningar på personer. Alla personer som benämns med detta suffix karakteriseras utifrån den sjukdom de lider av, det sjukliga tillstånd eller den störning som besvärar dem; med andra ord korrelerar sådana benämningar på personer med benämningar på sjukdomar, sjukliga tillstånd eller störningar. Som LKG påpekar är ”[d]e närmaste andra internationella orden (vanligen substantiv), som skulle kunna ligga till grund vid tolkningen av avledningen” (LKG I 363) hos de aktuella suffixavledningarna olika till formen. Denna egenskap kännetecknar också de inlånade benämningar på personer som används i den undersökta källan. I handboken finns få avledningar vilkas huvudstam sammanfaller med huvudstammen hos det basord (substantiv) som de bildats av, exempelvis: delirikas 93¹² ’person som lider av delirium’¹³ (: delyras¹⁴) (observera skillnaden i formen mellan avledningens och basordets stammar – i avledningen är vokalen kort i, medan den i basordet är lång y. Man kan anta att den korta vokalen beror på latinets delirium. I så fall uppstår frågan: hur kom delirikas till i handboken? Kanske är det en benämning som författaren själv bildat av delirum?); encefalitikas 109 ’person som lider av encefalit’ (: encefalitas¹⁵); paranojikas 172, 191, 221, 224 ’person som lider av paranoia’ (: paranoja¹⁶). ¹² Vid detta och andra exempel anges handbokens sida. ¹³ I detta avsnitt anges avledningsbetydelsen (även kallad strukturell betydelse) inom citationstecken bredvid benämningarna på personer (se Urbutis 2009: 173), eftersom den är viktig för att underbygga ”avledningens strukturella uppbyggnad och deras relation” (Urbutis 2009: 173). ¹⁴ Delyras (lat. delirium – vansinne, galenskap, delirium) – en medvetandestörning som kännetecknas av störd orientering i rummet och störd tidsuppfattning samt omfattande syn- och andra hallucinationer (EPTŽ 52, jfr ME I 168). ¹⁵ Encefalitas (lat. encephalitis < gr. enkephalos – hjärna), hjärninflammation (ME I 227, jfr EPTŽ 80). ¹⁶ Paranoja (gr. paranoia – sinnesslöhet), psykisk störning – en sjuklig tolkning av händelser grundad på ett system av vanföreställningar (ME II 125, jfr EPTŽ 223). Jämfört med de nämnda benämningarna sammanfaller stammen i benämningen neurotikas 26, 35, 193, 224 ”person som lider av neuros17 (: neuros18)” formellt sett inte med stammen i det motiverande ordet, men det är ändå en annan variant av samma stam neurosneurot- – benämningen på personen (avledningen) och benämningen på sjukdomen (det motiverande ordet) skiljer sig genom växlingen mellan konsonanterna z och t (jfr Urbutis 2009: 153, se även s. 268). Huvudstammarna hos en stor del av de motiverande orden för benämningar som kan betraktas som avledningar är likaså substantiv (med abstrakt betydelse), utvidgade med suffixet –ija, vilket utelämnas i processen att bilda benämningen på personen, dvs. ”den motiverande ordstammen ingår inte direkt i avledningen, utan förekommer i förkortad form, utan formellt affix” 19 (Urbutis 2009: 149). Sådana förkortade (desintegrerade) motiverande stammar 20 är typiska för följande avledda personbenämningar: akromegaliker 130 ”person som lider av akromegali” (: akromegali21); epileptiker22 14, 26, 56, 195, 198 ”person som lider av epilepsi23 (: epilepsi24). Liksom i fallet med neurotikern kan man även här tala om olika varianter av samma stam epileps- ‖ epilept- – stammarna i benämningen på personen och den med den korrelerande sjukdomsbenämningen skiljer sig genom växlingen mellan konsonanterna s och t; hypokondriker 174 ”person som har hypokondriska (ogrundade) idéer, som lider av hypokondri25 (: hypokondri26); hysteriker 165, 201 ”person som lider av hysteri” (: hysteri27); 17 Mellankrigstidens TŽŽ (1936: 675) neurotikas (gr.) ”den som lider av nerver”. 18 Neuros (lat. neurosis < gr. neuron – sena, nerv) – en funktionell sjukdom i nervsystemet av psykogen härkomst, där en korrekt bedömning av omgivningen och det egna jaget samt förmågan att styra sina beteenden och handlingar kvarstår (EPTŽ 206, jfr ME II 80). 19 Sådana bildningar betraktar V. Urbutis som desintegrationsbildningar (Urbutis 2009: 149). 20 Begreppet den aktuella stammen är direkt förbundet också med begreppet korrelativ motiverande stam. ”<...> [d]en korrelativa stammen har ingen självständig betydelse, <...>, dess betydelse uppfattas endast ungefärligt som en rest, abstraherad från betydelserna hos de ord som innehåller den” (Urbutis 2009: 147, mer utförligt se s. 144–153). V. Urbutis påpekar att man i samma bildning kan urskilja både en korrelativ och en förkortad stam (ibid.: 149). Sådana stammar kännetecknar nästan alla personbenämningar som behandlas i denna artikel. 21 Akromegali (lat. acromegalia < gr. akron – extremitet + gr. megas – stor), en endokrin sjukdom, även kallad gigantism i extremiteterna, som kännetecknas av oproportionerlig förstoring av ansiktets, händernas och fötternas ben samt mjukvävnader (ME I 30, jfr EPTŽ 10). 22 Termen epileptiker användes redan i början av 1900-talet i artiklar av läkarna Petras Matulaitis (1911) och Stasys Matulaitis (1913) (se litteraturförteckningen). 23 Mellankrigstidens TŽŽ (1936: 267) epileptiker (gr.) ”människa som lider av fallandesot”. 24 Epilepsi (lat. epilepsia < gr. epilambanō – angrep, grep), fallandesot, en kronisk sjukdom som kännetecknas av olika anfall och vissa personlighetsförändringar, ibland fortskridande till demens (ME I 235, jfr EPTŽ 83). 25 Mellankrigstidens TŽŽ (1936: 417) hypokondriker (gr.) ”den som lider av hypokondri”. 26 Hypokondri (gr. hypochondria – inälvor; de ansågs en gång vara ett centrum för dåligt humör), ett sjukligt psykiskt tillstånd där den sjuke överdrivet bekymrar sig om sin hälsa och oroar sig över befintliga mindre besvär eller inbillade allvarliga sjukdomar (ME I 32, jfr EPTŽ 118). 27 Hysteri (lat. hysteria < hysterica – som har en sjuk livmoder < gr. hystera – livmoder) – en funktionell sjukdom i nervsystemet som kännetecknas av stor variation och instabilitet hos symtomen (EPTŽ 128), en av neurosens former. Den yttrar sig 8 katatoniker 197, 199, 208 ”person som lider av katatoni” (: katatoni28); melankoliker 106, 191, 194, 195, 204 ”person som lider av melankoli” (: melankoli29); neuras­teniker 161 ”person som lider av neurasteni”31 (: neurasteni32); schizofreniker 53,135,157,201 ”person som lider av schizofreni” (: schizofreni33). Några avledningars motiverande ord är utvidgade med andra suffix, som inte ingår i avledningen. En benämning förekom, vars motiverande ord är utvidgat med suffixet –izmas (jfr Urbutis 2009: 237), t.ex. parkinsoniker 186 ”person som lider av parkinsonism” (: parkinsonism34). Lånade personbenämningar med suffixet –istas. Två personbenämningar hittades – avledningar med suffixet –istas (om avledningar med detta suffix, se mer utförligt DLKG 1994: 123; Urbutis 2009: 292–293; Miliūnaitė 2024: 182), baserade på benämningar för kliniska begrepp som innehåller suffixet –izmas, t.ex.: onanist35 18, 142 ”person som ägnar sig åt onanism36” (: onanism37); sadist 29 ”person som är benägen till sadism38” (: sadism39). Detta bekräftas även i LKG, där det står: med olika störningar i psykiska funktioner, sinnesfunktioner, rörelseförmåga och de inre organens verksamhet (ME I 366). Detta motiverande ord anges vid hysterikern även i LKG (I 363). 28 Katatoni (lat. catatonia < gr. katon­os – spänning, stelhet) – en form av schizofreni – en psykisk och motorisk störning – den sjuke är upprörd eller orörlig, ibland helt stel (EPTŽ 140; ME I 396). 29 Mellankrigstidens TŽŽ (1936: 612) melankoliker (gr.) ”den som lider av melankoli, en människa med nedstämdhet, full av dystra tankar”. 30 Melankoli (lat. melancholia < gr. melas, melanos – svart + cholē – galla) – en stämningsstörning som yttrar sig genom oförmåga att känna glädje, att reaktioner på stimuli som tidigare framkallat tillfredsställelse försvinner, anorexi och viktminskning, depressiv stämning på morgonen samt överdriven skuldkänsla (EPTŽ 185). Detta motiverande ord anges vid melankolikern även i LKG (I 363). 31 Mellankrigstidens TŽŽ (1936: 675) neuras­teniker (gr.) ”den som lider av neurasteni; en förvirrad person”. 32 Neurasteni (lat. neurasthenia < gr. neuron – sena, nerv + astheneia – svaghet, oförmåga) – en psykogen sjukdom som kännetecknas av ökad irritabilitet, snabb utmattning, sömnstörningar, vegetativ och känslomässig labilitet m.m. (EPTŽ 204). 33 Schizofreni (lat. schizophrenia < gr. schizō – klyva + phrēn – sinne) – en endogen psykisk sjukdom som yttrar sig genom olika symtom och syndrom – hallucinationer, vanföreställningar, sjukliga affekter, liknande dem vid neuros eller psykopati, samt hebefrena, katatona, oneiro­ida och andra syndrom (EPTŽ 321; ME II 253–254). 34 Parkinsonism (lat. parcינסonismus) – ett sjukligt tillstånd som uppstår vid skada på det extrapyramidala systemet (särskilt dess bleka klot och den svarta substansen i hjärnstammen) (EPTŽ 225; ME II 127). 35 Termen onanist började, såvitt jag vet, först användas av läkaren Kazys Grinius 1910 i en artikel med titeln ”Om onanism”, publicerad i tidskriften Sveikatos. Läkaren använde den även i senare arbeten (1913; 1920; 1921). Det bör också påpekas att K. Grinius föreslog en litauisk motsvarighet till låneordet, varpos braukytojas (1920; 1921). 36 Mellankrigstidens TŽŽ (1936: 700) onanist (hebr.) ”person som lider av onani, onanism”. 37 Onanism (lat. onanismus; uppkallat efter namnet på den bibliska gestalten Onan, son till Juda, som praktiserade avbrutet samlag med sin hustrus syster) – framkallande av orgasm genom mekanisk stimulering av de egna erogena zonerna, oftast könsorganen (EPTŽ 214), det vill säga masturbation (ME II 101). 38 Mellankrigstidens TŽŽ (1936: 882) sadist ”plågare; person med böjelse för sadism”. 39 Sadism (lat. sadismus; markis de Sade (1740–1814) – en fransk författare som beskrev denna perversion) – en sexuell perversion där sexuell tillfredsställelse upplevs genom att partnern tillfogas psykisk eller fysisk smärta (EPTŽ 271). ME (II 242) registrerar också personbenämningen sadist. 9 att ”en betydande del av orden med suffixet –istas i ordbildningshänseende står i närmast relation till ord med suffixet –izmas som har samma huvudstam” (LKG I 362). En sådan motivering kan, med V. Urbutis ord, betraktas som en sedvanlig motivering i en bestämd riktning⁴⁰ med en strikt ordningsföljd mellan oppositionens medlemmar (avledning – motiverande ord) (Urbutis 2009: 124). Lånade personbenämningar med suffixet –(i)akas. En benämning hittades maniak ²²⁴ ”person som gripits av mani”⁴¹ (: mani⁴²), som korrelerar med benämningen på en sjuklig böjelse, vars stam är utvidgad med suffixet –ija, vilket inte ingår i avledningen. 1 Tabell. Benämningar på personer med psykiska störningar som korrelerar med ett motiverande ord Suffix | Avledning | Motiverande ord -ikas | akromegaliker | akromegali deliriker | delirium encefalitiker | encefalit epileptiker | epilepsi hypokondriker | hypokondri hysteriker | hysteri katatoniker | katatoni melankoliker | melankoli neurastheniker | neurasteni neurotiker | neuros paranoiiker | paranoia parkinsoniker | parkinsonism schizofreniker | schizofreni -istas | onanist | onanism sadist | sadism –(i)akas | maniak | mani 2. Suffixavledningar med möjlig dubbel motivering. Alla de behandlade lånade personbenämningarna korrelerar endast med ett motiverande ord. I läroboken ⁴⁰ V. Urbutis skiljer också mellan den motsatta – ömsesidiga motiveringen i en icke uttryckt riktning (även kallad med termerna ömsesidig motivation, ömsesidiga ordbildningsrelationer), som behandlas ”som en ordbildningsförbindelse utan motivering, eller motivation (relationen mellan avledningen och det motiverande ordet)”, ”[u]tan att ge den ena eller andra motiveringsriktningen företräde”, där oppositionens medlemmar kan byta plats (fascism – fascist) (Urbutis 2009: 124–125). ⁴¹ Mellankrigstidens TŽŽ (1936: 594) maniak (gr.) ”person som lider av mani, som önskar sig en enda sak eller är liksom galen i en enda sak”. ⁴² Mani (gr. mania – böjelse, galenskap), ett sjukligt tillstånd som kännetecknas av överdrivet upprymt humör och aktivitet, alltför god uppfattning om sig själv, ytligt tänkande, pratsamhet (högljutt snabbt tal) och distraktion. Förekommer oftast vid manodepressiv psykos (ME II 525, jfr EPTŽ 179). 10 det finns åtskilliga benämningar som i ordbildningshänseende kan vara baserade inte på ett utan på flera motiverande ord (se tabell 2). Lånade personbenämningar med suffixet –ikas. De potentiella motiverande orden för avledningar med detta suffix är formellt sett heterogena (se LKG I 363). Hos vissa möjliga sådana ord är huvudstammen utvidgad med något suffix, medan den hos andra sammanfaller med avledningens huvudstam: alkoholiker⁴³ 28, 35, 38, 91, 123, 137, 237. I LKG (I 363) motiveras denna personbenämning med ordet alkohol, betydelsen är ”person som är benägen till alkohol”. Utöver denna är, enligt min mening, en annan motivation möjlig – ordet kan baseras på sjukdomsbenämningen alkoholism, och detta är det mest sannolika motiverande ordet för avledningen, eftersom ”den som är benägen att dricka alkohol” inte nödvändigtvis är alkoholiker, även om dess betydelse i Mellankrigstidens TŽŽ (1936: 44) just är sådan: alkoholiker ”en människa som konsumerar för mycket berusande drycker, en suput”. Ändå bör alkoholiker egentligen endast kallas den som lider av alkoholism. I lärobokens minimala kontexter används den aktuella personbenämningen just när den nämnda psykiska sjukdomen behandlas; fanatiker ²⁹. Betydelsen av fanatikern i LKG (I 364) är ”den som fanatiskt hatar människor med en annan övertygelse”, jfr TŽŽ 1936: 285: fanatiker ”blind troende på något och intolerant mot andras avvikande åsikter”, och ordet kan baseras både på adjektivet fanatisk och på substantivet fanatism. I läroboken är betydelsen av denna personbenämning, jämfört med den betydelse som anges i LKG, medicinsk (klinisk) – fanatiker är en psykopat – en person med allvarliga psykiska personlighetsstörningar. Denna avledning bör således mest exakt motiveras av ordet fanatism; syfilitiker⁴⁴ 38, 110, 260 (: syfilis⁴⁵). Sambandet mellan benämningen och syfilissjukdomen är tydligt, jfr TŽŽ 1936: 912: syfilitiker (gr.) ”den som lider av syfilis”. Ur ordbildningssynpunkt är det dock tveksamt om det motiverande ordet är substantivet syfilis, eftersom avledningens stam har en annan struktur. Benämningen är sannolikt baserad på det latinska adjektivet syphiliticus < syphilis⁴⁶ (se OED) – syfilitisk, jfr syfilitisk psykisk sjukdom 260. Det är dock svårt att säga om denna benämning skapades av J. Blažys eller lånades från andra källor; veneriker 262. Enligt LKG (I 364) är betydelsen av denna benämning ”den som lider av en venerisk sjukdom⁴⁷, och det motiverande ordet är adjektivet venerisk. Detta påstående kan inte annat än godtas, eftersom könssjukdomar kallades veneriska sjukdomar⁴⁸, och adjektivet venerisk härstammar från antikens ⁴³ Låneordet alkoholiker förekommer redan i skrifter av läkarna Petras Avižonis (1907), K. Grinius (1920) och P. Matulaitis (1911), som populariserade medicinsk vetenskaplig kunskap i pressen. ⁴⁴ Ett av de tidigaste beläggen för användningen av termen syfilitiker är från 1890 – i en artikel av läkaren P. Matulaitis, publicerad i Varpas, med titeln ”Mikroorganismer”. P. Matulaitis (1915) och K. Grinius (1911) använde termen även senare. ⁴⁵ Syfilis (lat. syphilis) – en kronisk smittsam könssjukdom som orsakas av spiroketen Treponema pallidum (EPTŽ 276; ME II 264). ⁴⁶ En infektiös venerisk sjukdom, uppkallad efter den sjukdomsdrabbade gestalten i dikten ”Syphilis, sive Morbus Gallicus”, skriven av Veronaläkaren Girolamo Fracastoro (1483–1553) och utgiven 1530 (OEA). ⁴⁷ Mellankrigstidens TŽŽ (1936: 1044) veneriker ”den som lider av en könssjukdom, venerisk sjukdom”. ⁴⁸ Det sägs att termen morbus venereus (lit. venerisk sjukdom) först föreslogs av den franske läkaren Jacques de Béthencourt (1477–1527), som använde den i traktaten Nouveau Cartme de penitence, utgiven i Paris 1527, som alternativ till den pejorativa termen morbus gallicus (lit. fransk / fransmännens sjukdom). Den föreslagna termen 11 den romerska kärleks- och skönhetsgudinnan Venus namn. Det bör tilläggas att litauiska läkare i populärmedicinska skrifter i slutet av 1800-talet också använde andra termer, till exempel veneriska sjukdomar⁴⁹, Venussjukdomar⁵⁰. Den senare benämningen (liksom veneriska sjukdomar) användes också av J. Blažys i sin lärobok (se s. 263). Därför uppstår frågan – skulle veneriker även kunna vara baserad på antroponymen Venus? I så fall skulle den ordbildningsmässiga betydelsen hos denna personbenämning vara ”person som lider av Venussjukdom”. Lånade personbenämningar med suffixet -antas. I läroboken hittades endast en avledning med detta suffix – hallucinant 122 (: hallucinera eller hallucinationer?). Även om man formellt skulle kunna urskilja en dubbel motivering, är substantivet hallucinationer ändå det mer sannolika motiverande ordet för denna personbenämning. Avledningens ordbildningsmässiga betydelse skulle således vara ”person som ser hallucinationer”. Lånade personbenämningar med suffixet -atas. Som påpekas i LKG (I 337), vid beskrivningen av benämningar på bärare av verbala egenskaper – ord som bildats med internationella suffix – kan de ordbildningsmässigt förbindas inte bara med verb utan även med substantiv med suffixet –(i)acija, vilka betecknar handlingar. I läroboken hittades två sådana använda personbenämningar: degenerat 138, 267 (: degenerera eller degeneration?). Enligt LKG (I 337) kan den aktuella benämningen vara baserad både på verbet degenerera och på substantivet degeneration. Liksom i fallet med hallucinanten bör dock det motiverande ordet för denna personbenämning, förefaller det mig, anses vara degeneration, medan degenerera sannolikt redan har bildats från degeneration, varför det senare substantivet skulle vara det primära i ordbildningskedjan; kastrat 129 (: kastrera eller kastration⁵¹?). Denna benämning, liksom degenerat, motiveras i LKG (I 337) på två sätt – med verbet kastrera och substantivet kastration. Som synes är även två sätt att motivera avledningen formellt möjliga här, men motivering med verbet är ändå föga sannolik, eftersom ordet inte bildats i litauiskan utan sannolikt lånats färdigt, liksom hallucinant och degenerat. Lånade personbenämningar med suffixet -oidas eunukoid 183 (: eunuck eller eunukoidism⁵²?). Detta suffix nämns inte bland de internationella suffixen i LKG. Formellt sett kan benämningen korrelera med en annan personbenämning, eunuck. I Mellankrigstidens TŽŽ (1936: 277) är den senares betydelse ”kastrerad (skuren) haremtjänare; kastrat”, och den är liknande även i den nutida förknippade den med namnet på den romerska kärleks- och skönhetsgudinnan Venus – den veneriska sjukdomen sprids genom relationer av ”olovlig kärlek” (eng. illicit love) (se Tsaraklis m.fl. 2017: 395; Wikien; Wikifr; Vázquez-Espinosa m.fl. 2021: 5). ⁴⁹ Termen veneriska sjukdomar användes av läkaren P. Matulaitis i hans bok Lytiškos Ligos ir Kaip nuo jų apsisaugoti (1915), och av Antanas Vileišis i häftet Patarmės moterims, kurios nori būti sveikos (1899). ⁵⁰ Termen Venussjukdomar användes i läkaren Juozas Bagdonas bok Kas reikia žinoti apie lyties ligas (1920). ⁵¹ Kastration (lat. castratio – kastrering), avlägsnande av könskörtlarna eller upphävande av deras hormonella funktion för att förändra organismens hormonbalans (ME I 395, jfr EPTŽ 139, 79). ⁵² Eunukoidism (lat. eunuchoidismus < gr. eunouchos – eunuck, väktare av bädden + eidos – utseende, gestalt) – medfödd eller förvärvad otillräcklig utveckling av könsorganen och sekundära könskaraktärer, som yttrar sig genom kroppsproportioner (kort bål, långa extremiteter, fetma) (EPTŽ 89, jfr ME I 244). 12 TŽŽ (2007: 315) – ”kastrat som bevakar ett harem: man vars testiklar har avlägsnats”. EPTŽ (2017: 89) eunukoiden definieras som en person som lider av eunukoidism. Det väsentliga ordet i denna definition är sjukdomsbenämningen. På denna grund kan man hävda att personbenämningen eunukoid inte bygger på eunucken utan på sjukdomsbenämningen eunukoidism. Lånade personbenämningar med suffixet –istas. Personbenämningar med detta suffix är bärare av nominala egenskaper, men ordbildningsmässigt kan de förbindas både med substantiv vars motiverande stam är förkortad och med sådana vars motiverande stam inte är förkortad (jfr LKG I 362–363): äventyrare 136, 219 (: äventyr eller äventyrism?). Mellankrigstidens TŽŽ (1936: 99) anger två betydelser för äventyraren: 1. ”en som söker äventyr” och 2. ”en person som älskar orättmätig vinst, en bedragare”. I läroboken (s. 219) hänförs de personer som benämns äventyrare till psykopatiska personligheter. De kännetecknas av vissa, med läroboksförfattarens ord, ”moraliska brister”. Med andra ord är personen som benämns med denna term moraliskt förändrad, och denna ”[m]oraliska förändring hos människan är ofta det första tecknet på en begynnande psykisk sjukdom” (s. 136). Äventyrarnas ”moraliska defekt är förbunden med en något maskerad <...> sinnesslöhet <...>” (se s. 136). TŽŽ (2001: 84; 2007: 131) härleder den aktuella personbenämningen från äventyr, liksom äventyrism. Motiveringen av denna benämning är något besvärligare, eftersom det saknas starka argument till förmån för vare sig äventyrets eller äventyrismens status som potentiellt motiverande ord; kokainist 99 (: kokain eller kokainism?). Om vi återigen betraktar denna avledning formellt kan den motiveras både av alkaloidbenämningen kokain och av benämningen på beroendesjukdomen kokainism. På grundval av lärobokens minimala kontext tenderar man ändå att anse att den i högre grad korrelerar med kokainism än med kokain; med andra ord är kokainisten inte bara en person som använder kokain och berusar sig med kokain, utan en person som lider av kokainism; morfinist 98 ”person som berusar sig med morfin / person som lider av morfinism”53 (: morfinas54 eller morfinism?). I detta fall är situationen analog med den för kokainisten – en starkare korrelation hos denna benämning kan urskiljas med sjukdomsbenämningen (morfinism) än med ämnes- (alkaloid-) benämningen (morfin), alltså är morfinisten inte bara en person som använder morfin och berusar sig med det, utan en person som lider av morfinism. Även om de två sistnämnda personbenämningarna skulle kunna vara baserade både på alkaloidbenämningarna kokain och morfin samt på benämningarna på beroendesjukdomarna kokainism och morfinism, är deras korrelation med de senare substantiven starkare. Fallet med motiveringen av äventyraren är något tydligare – det är mer sannolikt att personbenämningen bygger på substantivet äventyr än på äventyrism, även om en sådan motivering inte kan uteslutas. 53 Mellankrigstidens TŽŽ (1936: 653) morfinist (gr.) ”människa som använder morfin och förgiftar sig med det”. 54 Morfin, (lat. morphinum) – en opiumalkaloid som framställs av mjölksaften från vallmohuvuden (EPTŽ 194). 13 2 tabell. Benämningar på personer med psykiska störningar som kan korrelera med flera motiverande ord Suffix Avledning Möjliga motiverande ord -ikas alkoholiker alkohol / alkoholism fanatiker fanatisk / fanatism syfilitiker syfilis / syfilitisk veneriker venerisk / venerisk / Venus -istas äventyrare äventyrism / äventyr kokainist kokainism / kokain morfinist morfinism / morfin -atas degenerat degenerera / degeneration kastrat kastrera / kastration -antas hallucinant hallucinera / hallucination -oidas eunukoid eunuck / eunukoidism 3. Några problematiska fall av basbestämning för suffixavledningar. Som framgår av de personbeteckningar som behandlats i tidigare avsnitt kan de relateras (basbestämmas) till andra självständigt använda ord i litauiskan, i flera fall till mer än ett. I läroboken förekom personbeteckningar som formellt kan betraktas som avledda ord – suffixet -ikas är tydligt, men deras basord är oklara. Det gäller chronikas 229 och debil ikas 35, 214. Chronikos korrelation med adjektivet chroniškas är tvivelaktig, även om det används i läroboken – det utgör den artsbestämmande leden i sådana tvåordiga sammansatta termer som chroniška intoksikacija, chroniška liga, chroniška neurozė, chroniška psichozė, chroniškas alkoholizmas m.fl. Hur skulle då uppkomsten av denna personbeteckning i läroboken kunna förklaras? Kanske bildade J. Blažys den analogiskt, eftersom, som framgår av de tidigare behandlade personbeteckningarna, ett stort antal av dem används med suffixet -ikas. Fallet med debiliko verkar enklare. Men bara vid första anblicken. Även om denna beteckning formellt kan korrelera med sjukdomsbeteckningen debilumas⁵⁵, är det svårt att hävda att den senare är personbeteckningens basord, redan av det skälet att J. Blažys inte använde den nämnda sjukdomsbeteckningen i läroboken. Uppkomsten av debiliko i läroboken skulle kunna förklaras på flera sätt. Å ena sidan kan det vara så att författaren hade funnit en sådan personbeteckning i andra (icke-litauiska) källor och litauiserat den. Å andra sidan kan han, liksom i fallet med chroniko, ha bildat den analogiskt. SLUTSATSER I J. Blažys första litauiska psykiatriska lärobok Įvadas į psichiatriją påträffades 29 korrelativa suffixavledningar som betecknar personer med psykiska störningar; de är sannolikt färdiga lån från andra språkliga källor som författaren stödde sig på när han skrev sin lärobok, endast ⁵⁵ Debilumas (lat. debilitas – svaghet, vanförhet < debilis – svag, hjälplös) – den lindrigaste graden av psykisk utvecklingsstörning (EPTŽ 50). EPTŽ (50) och ME (II 166) registrerar även personbeteckningen debilas. 14 genom att anpassa deras form till det litauiska grammatiska systemet. Det kan dock inte uteslutas att vissa avledningar också kan ha skapats av lärobokens författare själv efter analogi. I dessa personbeteckningar kan 6 internationella suffix urskiljas: –antas, –atas, –(i)akas, –ikas, –istas, –oidas. Det mest produktiva suffixet är –ikas (19 avledningar) (ipohondrikas, melancholikas, paranojikas), mindre produktivt är –istas (5 avledningar) (onanistas, sadistas), medan de övriga nämnda suffixen är helt improduktiva (vanligen 1 avledning vardera) (maniakas, haliucinantas, kastratas, eunuch oidas). Det fastställdes att de mest typiska basordstammarna för korrelativa suffixavledningar är desintegrativa, dvs. utvidgade med suffix (oftast –ija, –izmas) som inte ingår i avledningarna – personbeteckningarna, t.ex.: neurastenikas (: neurastenija), morfinistas (: morfinizmas). Undersökningen visade att basbestämningen av avledda lånade personbeteckningar är varierande. Detta gör det möjligt att skilja mellan 2 grupper av korrelativa suffixavledningar – 1) suffixavledningar med möjlig enskild basbestämning och 2) suffixavledningar med möjlig mångfaldig (oftast tvåfaldig) basbestämning. Basorden för vissa korrelativa suffixavledningar är helt oklara. Den första gruppens suffixavledningar korrelerar endast med ett basord, och huvudstammarna i de flesta av deras basord är utvidgade med suffixet –ija. Dessa personbeteckningar står i ordbildningsrelation endast till substantiv – beteckningar för sjukdomar, sjukliga tillstånd eller störningar, t.ex.: isterikas (: isterija), katatonikas (: katatonija), šizofrenikas (: šizofrenija). Formen på avledningens och basordets stammar kan skilja sig åt, vilket förutsätter fonetiska och ortografiska varianter, t.ex. epileptikas (: epilepsija). Den andra gruppens suffixavledningar kan korrelera med mer än ett basord. Den terminologiska betydelsen hos många sådana avledningar, i vilken de är belagda i läroboken, samt den minimala kontexten bidrar till att fastställa vilket av de potentiella basorden som är mest sannolikt. Dessa personbeteckningar kan i ordbildningshänseende stå i relation inte bara till substantiv – beteckningar för sjukdomar och ämnen, t.ex.: alkoholikas (: alkoholizmas / alkoholis), kokainistas (: kokainizmas / kokainas), utan även till terminologiska verb och adjektiv – beteckningar för handlingar och egenskaper, t.ex.: haliucinantas (: haliucinacija / haliucinuoti), sifilitikas (: sifilis / sifilitinis). Det visade sig att merparten av de avledda personbeteckningarna korrelerar med (eller tenderar att korrelera med) beteckningar för sjukdomar, sjukliga tillstånd och störningar. Följaktligen kan man hävda att den konceptuella relationen mellan personen och hans eller hennes tillstånd (i de flesta fall betecknas personen efter den sjukdom han eller hon lider av, det sjukliga tillståndet eller störningen) påverkar terminologins bildningsprocess – den avgör uppkomsten av en ny term. ŠALTINIAI PAGRINDINIS ŠALTINIS [Blažys, Juozas]. Įvadas į psichiatriją [Introduction to Psychiatry], docentas J. Blažys, Kaunas: Vytauto Didžiojo universiteto Medicinos fak. leidinys, 1935. 15 PAPILDOMI ŠALTINIAI [Dr. A. Smalstys] 1929: Mediciniškos pagalbos teikimo psichiniams ligoniams reikalu [Regarding the Provision of Medical Assistance to the Mentally]. – Medicina 2, 108–113. [Dr. A. V.] Patarmės moterims, kurios nori būti sveikos [Tips for Women Who Want to be Healthy], pagal Zielčaka parašė Dr. A. V., Tilžėje, 1899. [Dr. F. Matulaitis]. Džiova. Alkoholis [Tuberculosis. Alcohol], Chicago, Ill, 1911. [Dr. I. Skliutauskas] 1931: Apie chorea minoris gydymą [About Chorea Minoris Treatment]. – Medicina 4, 270–273. [Dr. K. Gr.] Apie naminius pravorelius ir apie naminį šnapsą [About Homemade Breweries and Homemade Schnapps]. – Sveikata 2, 1920, 3–4. [Dr. K. Grinius]. Žmonių ligos [Human Diseases]. – Sveikata 1, 1921, 1–4. [Dr. L. Epšteinas] 1928: Mokyklinio amžiaus vaikų sveikatos apsauga Kauno pradžios mokyklose [Health Care of School-age Children in Kaunas Primary Schools]. – Medicina 6, 402–415. [Dr. T. Gutmanas] 1925: Apie psichoterapiją [About Psychotherapy]. – Medicina 8, 551–559. [Dr. V. Kutorga] 1925: Proto ligonių savarankio darbo ir laisvo laikymo terapinės reikšmės klausimu [On the Therapeutic Significance of Independent Work and Free Confinement for Mentally Ill People]. – Medicina 5, 328–335. [D-ras A. Zarcinas] 1933: Progresyvinio paralyžiaus gydymas su pienu [Treating Progressive Paralysis with Milk]. – Medicina 3, 160–165. [D-ras F. Matulaitis]. Lytiškos Ligos ir Kaip nuo jų apsisaugoti [Sexually Transmitted Diseases and How to Protect Yourself from Them], parašė D-ras F. Matulaitis. Antra, peržiūrėta ir pagerinta laida, So Boston: Mass, 1915. [D-ras J. Bagdonas]. Kas reikia žinoti apie lyties ligas [What You Need to Know About Sexually Transmitted Diseases], vertė iš vokiečių kalbos D-ras J. Bagdonas, Kaunas: 1920. [D-ras K. Grinius]. Apie onanizmą [About Masturbation]. – Sveikata 12, 1910, 1–6. [D-ras K. Grinius]. Sifilis ir „606“ [Syphilis and “606”]. – Sveikata 1, 1911, 1–8. [D-ras K. Grinius]. Žmonių ligos [Human Diseases]. – Sveikata 5–6, 1920, 1–4. [D-ras V. Kutorga] 1925: Proto ligonių savarankio darbo ir laisvo laikymo terapinės reikšmės klausimu [On the Therapeutic Significance of Independent Work and Free Confinement for Mentally Ill People]. – Medicina 6–7, 385–395. [D-ras Vyt. Bendoravičius] 1930: Hysterija Lietuvos naujokų ir kareivių tarpe [Hysteria Among Lithuanian Recruits and Soldiers]. – Medicina 3, 147–160. [Epušė]. Marijampolės ligonbutis <...> [Marijampolė Hospital <...>]. – Ūkininkas 12, 1897, 189. 16 [Gyd. Jonas Kairiūkštis] 1927: V. Psichiatrinės ligoninės 1925 metų veikimo apžvalga [Overview of the Operation of the Vilnius Psychiatric Hospital in 1925]. – Medicina 1–2, 64–68. [Gyd. Kairiūkštis Jonas] 1928: Nauja progresyvinio paralyžiaus etiologijoje [News in the Etiology of Progressive Paralysis]. – Medicina 1, 8–15. [Gyd. Kairiūkštis Jonas] 1929: Apie progresyvinio paralyžiaus gydymą malarija [About the Treatment of Progressive Paralysis with Malaria]. – Medicina 3, 180–184. [K. Gr.]. Kaip apsisaugoti nuo nervų apsilpimo [How to Protect Yourself from Nervous Breakdowns]. – Sveikata 1, 1913, 1–2. [Med. d-ras L. Gutmanas] 1934: Sterilizacijos įstatymo kritika [Criticism of the Sterilization Law]. – Medicina 2, 63–73. [Med. gyd. M. Rozinas] 1935: Širdies neurozė ir jos priežastys [Cardiac Neurosis and its Causes]. – Medicina 5, 355–358. [P. A.]. Girtuoklybė mūsų ryškštė [Drunkenness is Our Scourge], parašė P. A., Vilnius, 1907. [Paulius]. Mikroorganizmai [Microorganisms]. – Varpas 10, 1890, 153–154. [Priv.-doc. med. d-ras L. Gutmanas] 1935: Psichikos reikšmė susirgimams ir jų gydymui [The Importance of the Psyche for Diseases and Their Treatment]. – Medicina 4, 250–263. [S. Matulaitis]. Sedobrol [Sedobrol]. – Medicina ir gamta 2, 1913, 20. EPTŽ: Enciklopedinis psichiatrijos terminų žodynas [Encyclopedic Dictionary of Psychiatric Terms], V. Mačiulis, J. Šurkus, A. Lapytė, Vilnius: Presvika, 2017. ME I: Medicinos enciklopedija [Medical Encyclopedia] 1, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1991. ME II: Medicinos enciklopedija [Medical Encyclopedia] 2, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1993. OED: Online Etymology Dictionary, 2001–2024. Prieiga internete: https://www.etymonline.com/. TŽŽ 1936: Tarptautinių žodžių žodynas [Dictionary of International Words], sud. K. Boruta, P. Čepėnas, A. Sirutytė-Čepėnienė, Klaipėda: „Ryto“ B-vės sp. TŽŽ 2001: Tarptautinių žodžių žodynas [Dictionary of International Words], atsak. red. A. Kinderys, Vilnius: Alma littera. TŽŽ 2007: Tarptautinių žodžių žodynas [Dictionary of International Words], V. Vaitkevičiūtė, 4-as patais. ir papild. leidimas, Vilnius: Žodynas. VLEₑ: Visuotinė lietuvių enciklopedija [Universal Lithuanian Encyclopedia], el. variantas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos centras, 2001–2020. Prieiga internete: https://www.vle.lt/. Wikien: Wikipedia. The Free Encyclopedia. Prieiga internete: https://en.wikipedia.org/wiki/Jacques_de_B%C3%A9thencourt. 17 Wikifr: Wikipédia. L’encyclopédie libre. Prieiga internete: https://fr.wikipedia.org/wiki/Jacques_de_B%C3%A9thencourt. LITERATŪRA Danilenko Valerija P. 1977: Russkaja terminologija: Opyt lingvističeskogo opisanija [Russian Terminology: An Experience of Linguistic Description], Moskva: Nauka. DLKG 1994: Dabartinės lietuvių kalbos gramatika [Grammar of the Modern Lithuanian Language], red. V. Ambrazas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. Gaivenis Kazimieras 1997: Termin izacija ir determin izacija [Terminization and Determinization]. – Terminologija 4, 4–6. Gaivenis Kazimieras 2002: Lietuvių terminologija: teorijos ir tvarkybos metmenys [Lithuanian Terminology: An Outline of Theory and Management], Vilnius: LKI leidykla. Gaivenis Kazimieras, Keinys Stasys 1990: Kalbotyros terminų žodynas [Dictionary of Linguistic Terms], Kaunas: Šviesa. [Gyd. plk. ltn. V. Bendoravičius 1939]: A. a. prof. Juozas Blažys kaip psichiatras [Prof. Juozas Blažys (Rest Eternal) as a Psychiatrist]. – Medicina 6, 417–426. Griniov Sergej V. 1993: Vvedenije v terminovedenije [Introduction to Terminology], Moskva: Moskovskij Licej. Inčiuraitė-Noreikienė Lina 2022: Hibridinių vedinių ir skolinių konkurencija [Competition between Hybrid Derivatives and Borrowings]. – Baltistica 57(1), 149–174. DOI: https://doi.org/10.15388/Baltistica.57.1.2472. Inčiuraitė-Noreikienė Lina, Stundžia Bonifacas 2024: Dėl dabartinės lietuvių kalbos skolintų daiktavardžių su priesaga –acij–a darybinės interpretacijos [On the Derivational Interpretation of Borrowed Nouns with the Suffix –acij–al]. – Baltistica 59(2), 297–14. DOI: https://doi.org/10.15388/Baltistica.59.2.2550. Keinys Stasys 2005 [1973]: Terminologijos kūrimo šaltiniai [Sources for Terminology Development]. – Stasys Keinys. Dabartinė lietuvių terminologija, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla. Keinys Stasys 2007: Gyvasis skolinių priderinimas ir teik yba [Live Adaptation and Provision of Loanwords]. – Žmogus ir žodis 9(1), 70–74. Klimavičius Jonas 1996: Nuo liaudies terminijos prie mokslinės [From Folk to Scientific Terminology]. – Terminologija 3, 4–25. LKE 1999: Lietuvių kalbos enciklopedija [Lithuanian Language Encyclopedia], par. K. Morkūnas, red. V. Ambrazas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. LKG I: Lietuvių kalbos gramatika 1: Fonetika ir morfologija (daiktavardis, būdvardis, skaitvardis, įvardis) [Lithuanian Grammar 1: Phonetics and Morphology (Noun, Adjective, Numeral, Pronoun)], red. K. Ulvydas, Vilnius: Mintis, 1965. 18 Miliūnaitė Rita 2024: Daiktavardžiai su priesaga –istas, –ė variant iškumo, normų ir dabartinės bendrinės lietuvių kalbos substandartizacijos aspektu [Nouns with the Suffix –istas, –ė in the Aspect of Variation, Norm and Substandardization of the Current Standard Lithuanian Language]. – Acta Linguistica Lithuanica 91, 175–195. DOI: https://doi.org/10.35321/all91-07. [Priv.-doc. dr. L. Gutmanas] Doc. J. Blažys: Įvadas į psichiatriją. V. D. Univ-to Medicinos Fakulteto leidinys. Kaunas, 1935 m. 272 p. [Introduction to Psychiatry. Journal of the Faculty of Medicine of V. D. Univ. Kaunas, 1935. 272 p.]. – Medicina 5, 378–379. [Römeris Mykolas 1939]: V. D. Universiteto Rektoriaus prof. M. Römerio kalba laidojant a. a. prof. J. Blažį [V. D. University Rector Prof. M. Römer’s Speech at the Funeral of Prof. J. Blažys]. – Medicina 6, 409–412. Sager Juan C. 1997: Term Formation. – Handbook of Terminology Management 1: Basic Aspects of Terminology Management, comp. by S. E. Wright, G. Budin, Amsterdam, Philadelphia: John Benjamins Publishing Company, 25–41. Stundžia Bonifacas, Inčiuraitė-Noreikienė Lina 2022: Vardažodinių hibridinių priesagų vedinių, pavadinančių asmenis, ir bendrašaknių skolinių konkurencija dabartinėje lietuvių kalboje [Competition between Hybrid Suffixed Denominal Personal Nouns and Common Root Borrowings in Contemporary Lithuanian]. – Baltistica 57(2), 239–261. DOI: https://doi.org/10.15388/Baltistica.57.2.2486. Superanskaja Aleksandra V., Podolskaja Natalija V., Vasiljeva Natalija B. 1989: Obščaja terminologija: voprosy teorii [General Terminology: Theoretical Issues], Moskva: Nauka. Superanskaja Aleksandra V., Podolskaja Natalija V., Vasiljeva Natalija V. 2003: Obščaja terminologija: voprosy teorii [General Terminology: Theoretical Issues], Moskva: URSS. Šalkauskis Stasys 1991 [1925]: Raštai 2: Filosofijos ir pedagogikos terminija [Writings 2: Terminology of Philosophy and Pedagogy], Vilnius: Mintis. Tatarinov Viktor 2006: Obščėje terminovedenije: encikloped ečeskij slovar [General Terminology: Encyclopedic Dictionary], Moskva: Moskovskij Licej. Tsaraklis Athanasios, Karamanou Marianna, Androutsos George, Skand alakis Panagiotis, Venieratos Dionysios 2017: Preventing Syphilis in the 16th Century: The Distinguished Italian Anatomist Gabriele Falloppio (1523–1562) and the Invention of the Condom. – Le Infezioni in Medicina 4, 395–398. Umbrasas Alvydas 2005: Asmenis įvardijantys teisės terminai 1918–1940 m. Lietuvos kodeksuose [Law Terms Naming Persons in Lithuanian Legal Codes of 1918–1940]. – Terminologija 12, 107–136. Umbrasas Alvydas 2018: Asmenų pavadinimai kompiuterijos žodynuose [Names of Persons in Dictionaries of Computer Science]. – Terminologija 25, 107–127. Urbutis Vincas 2009: Žodžių darybos teorija [Theory of Word Formation], 2-asis leidimas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. 19 [Dr. V. Vaičiūnas] 1939: Prof. Juozo Blažio mokslinė veikla [Scientific activities of Prof. Juozas Blažys]. – Medicina 6, 413–417. Vázquez-Espinosa Emma, Laganà Claudio, Vazquez Fernando 2021: The Greatpox in Times of Shakespeare & the Spanish Golden Age. – Literatura y Enfermedades Infecciosas 2, 2–51. Zemlevičiūtė Palmira 2020: Medicinos asmenų pavadinimai 1920 metų nepriklausomos Lietuvos pirmajame Medicinos žurnale [Names for Actors in the Medical Field in the 1920 Issues of Medicina, the First Medical Magazine in Independent Lithuania]. – Lituanistica 66(4), 302–322. Zemlevičiūtė Palmira 2024: Mitoniminiai terminai pirmajame tarpukario Lietuvos psichiatrijos vadovėlyje [Mythonymic Terms in Lithuania’s First Psychiatry Textbook from the Inter-War Period]. – Terminologija 31, 204–221. DOI: https://doi.org/10.35321/term31-10. 20