Apie Jurgio Ambroziejaus Pabrėžos rankraščio Iźęgis Geograpyje ir Walenty Szacfajerio Geografiia krótko zebrana atitiktį

Acta Linguistica Lithuanica 2025, bd. 93, s. 1–23 Innehållslänk / Länk till innehåll ISSN 2669-218X (online / elektronisk) OM JURGIO AMBROZIEJAUS PABRĖŽOS HANDSKRIFT IŽĖGIS GEOGRAFYJE OCH WALENTY SZACFAJERIO GEOGRAFIIA KRÓTKO ZEBRANA ÖVERENSSTÄMMELSE Om överensstämmelsen mellan Jurgis Ambroziejus Pabrėžas manuskript Ižėgis Geografyje och Walenty Szacfajers Geografija kró́tko zebrana JŪRATĖ PAJĖDIENĖ Institutet för litauiska språket E-post: [email protected] ORCID-ID: https://orcid.org/0000-0003-1542-2866 Forskningsområden: litauisk syntax och semantik, etnolingvistik, historien om Litauens kultur samt kyrkliga texter. https://doi.org/10.35321/all93-06 ABSTRAKT Artikeln behandlar textförhållandet mellan ett 166 sidor långt manuskript, som benämns en geografibok av Jurgis Ambroziejus Pabrėža, som saknar titelblad och börjar med orden Ižėgis Geografyje, och en lärobok av Walenty Szacfajer, som var särskilt populär i Litauen under 1800-talets första hälft. Artikeln visar den övergripande överensstämmelsen mellan det samogitiska manuskriptet och det polska originalet, både till innehåll och struktur, samt redogör för de ändringar och tillägg som återfinns i Pabrėžas översättning. NYCKELORD: Jurgis Ambroziejus Pabrėža (1771–1849), Walenty Szacfajer (Valentas Šafčajeris) (~1778–1840), Józef Zawadzki (Juozapas Zavadskis) (1781–1838), geografibok, översättning till samogitiska. Copyright © 2025 Jūratė Pajėdienė. Utgiven av Institutet för litauiska språket. Detta är en open access-artikel som distribueras enligt villkoren i Creative Commons Attribution-licensen, vilken tillåter obegränsad användning, distribution och reproduktion i vilket medium som helst, förutsatt att originalförfattaren och källan anges. // Utgiven av Institutet för litauiska språket. Denna artikel är fritt tillgänglig och distribueras enligt villkoren i licensen ”Creative Commons” attribution, som tillåter obegränsad användning, spridning och reproduktion av innehållet i vilket medium som helst, under förutsättning att författare och källa anges. Mottagen: / Gauta: 2025-05-21. Accepterad: / Priimta: 2025-10-07. 1 ABSTRAKT Artikeln behandlar textförhållandet mellan ett 166 sidor långt manuskript, som benämns en geografibok av Jurgis Ambroziejus Pabrėža, som saknar titelblad och börjar med orden Ižėgis Geograpyje, och en lärobok av Walenty Szacfajer, som var särskilt populär i Litauen under 1800-talets första hälft. Artikeln visar den övergripande överensstämmelsen mellan det samogitiska manuskriptet och det polska originalet, både till innehåll och struktur, samt redogör för de ändringar och tillägg som återfinns i Pabrėžas översättning. NYCKELORD: Jurgis Ambroziejus Pabrėža (1771–1849), Walenty Szacfajer (Valentas Šačfajeris) (~1778–1840), Józef Zawadzki (Juozapas Zavadškis) (1781–1838), geografibok, översättning till samogitiska. INLEDNING Artikeln undersöker överensstämmelsen mellan texterna i det 166 sidor långa manuskript som benämns en geografibok av Jurgis Ambroziejus Pabrėža, som saknar bevarat titelblad och börjar med orden Ižėgis Geograpyje…, och Walenty Szacfajers Geografia krótkо zebrana (1800-talets tredje decennium). Syftet är att visa överensstämmelsen i textstruktur och innehåll mellan det polska originalet och den samogitiska översättningen, diskutera ändringar i översättningen samt möjliga drivkrafter bakom den samogitiska läroboksversionens tillkomst. Den övergripande strukturella överensstämmelsen mellan Szacfajers Geografia krótkо zebrana och den samogitiska översättningen av denna bok, liksom några inskott av Pabrėžas egen text, har fastställts genom analytiska, komparativa och strukturanalytiska metoder. Artikeln består av tre kapitel, i vilka följande behandlas: 1. Historien om hur ursprunget till det manuskript som benämns Pabrėžas geografi uppfattats, samt populariteten hos vissa geografiböcker som kan ha stimulerat tillkomsten av detta samogitiska manuskript i början av 1800-talet, däribland två versioner av Szacfajers lärobok – Geografia początkowa (1817; 1818b) och Geografia krótkо zebrana (1825; 1826; 1828;?1832). 2. Den övergripande överensstämmelsen i textstruktur och innehåll mellan det polska originalet och den samogitiska översättningen. 3. Skillnaderna mellan texterna i det polska originalet och den samogitiska översättningen: Pabrėžas tillägg, ändringar och anmärkningar. 1. Historien om hur manuskriptets Ižėgis Geograpyje ursprung uppfattats En del av Pabrėžas omfattande manuskriptproduktion har på senare tid publicerats. Det rör sig om en samling andliga texter och två naturvetenskapliga verk: under åren 2009–2015 publicerades ¹För mer om den samogitiske predikanten och franciskanske prästen Pabrėžas (1771–1849) talanger och verksamheter, se Pacevičius, Raudytė 2023: 7–13. Stavningen av Pabrėžas klosternamn varierar numera mellan Ambraziejaus (den form som också kännetecknar benämningen på Pabrėžas arbeten under 1800-talets andra hälft, se Kišūnienė 1972: 96) och Ambroziejus. Den senare stavningen, som är typisk för Pabrėžas autografer (jfr Kišūnienė 1972: 98, 99, 100, 102, 103), var vanlig i 1900-talets forskares arbeten (se där: 109–111). Den autentiska benämning på Pabrėža som återupplivats på initiativ av Rita Šepetytė (2020: 7) följs även i denna artikel. ² Jfr Tarvydas 1972: 55; Gedrimas 2003: 117; Skorupskas 2019: 9; Šepetytė 2019: 7. ³ Szacfajer (Schacfaier) (~1778–1840) var läkare, översättare, författare till geografiböcker på polska samt poet (jfr PSB). ⁴ Se Raudytė 2023: 130–133 för den senaste beskrivningen av Pabrėžas manuskript. ⁵ Se Šepetytė, red., 2020. 2 alla tre delar av växtsamlingen Tayslōs augumy̆ninis (I–2236, 224–7767, 777–9808) publicerades, och 2019 – Jurgio Ambraziejaus Pabrėžos geografija9. I de artiklar som åtföljer den senare boken behandlas manuskriptets struktur och värdet av dess innehåll (Skorupskas 2019) samt manuskriptets formella och språkliga särdrag (Šepetytė 2019). Bedömningen av manuskriptets ursprung skiljer sig åt: Ričardas Skorupskas (2019: 11–12) kallar Pabrėža författare till en geografibok skriven på samogitiska, medan Šepetytė (2019: 53), som hävdar att ”[d]et är uppenbart att Pabrėža översatte från polska”, också stödjer sig på tidigare påståenden om manuskriptets ursprung: Juoza Tarvydas (1972: 57) ansåg att Pabrėža ”hade en polsk geografibok till hands”, samt en annan forskares gissning att ”[d]et torde inte ha varit en översättning eller bearbetning efter ett enda verk, eftersom man inte har funnit något liknande polskt geografiskt verk, utgivet i slutet av 1700-talet – början av 1800-talet, där alla kontinenters stater skulle ha beskrivits så kortfattat”10. Den möjliga tidpunkten för manuskriptets tillkomst kopplar redaktören av Pabrėžas texter (Šepetytė 2019: 52) till den redan nämnde, felaktigt identifierade forskarens11 iakttagelse att Pabrėža skrev geografiboken efter 1831 (eftersom manuskriptet nämner påven Gregorius XVI, som blev påve 1831), samt till påminnelsen om att även Giedrius Subačius, på grundval av en analys av Pabrėžas stavningsutveckling, tenderar att anse att boken skapades omkring 1831–183412. 6 Se Kažukauskaitė, Šepetytė, red., 2009. 7 Se Šepetytė, red., 2014. 8 Se Šepetytė, red., 2015. 9 Se Šepetytė, red., 2019. 10 Šepetytė (2019: 53) citerar Simonas Šilinskaitė (2010: 6), men det angivna citatet kan tillskrivas Robertas Gedrimas (jfr Gedrimas 2003: 120). Orsaken till den felaktiga hänvisningen var att en främmande text hade tillägnats sig i Šilinskaitės magisteruppsats ”Aspekter av utvecklingen av litauisk geografisk terminologi i Jurgis Ambroziejus Pabrėžas Geografyje”. I denna magisteruppsats (se Šilinskaitė 2010: 5–15, 25, 26, 33, 34) återfinns en nästan fullständig avskrift av Gedrimas artikel ”Termerna i J. A. Pabrėžas geografibok” (se Gedrimas 2003: 117–132) – vid avskriften ströks endast anmärkningarna om Simonas Daukantas och Laurynas Ivinskis (dessa ändringar återspeglas inte i bibliografin som sammanställts enligt Gedrimas 2003). Det bör dock sägas att Šilinskaitė i magisteruppsatsen flera gånger (2010: 4, 6, 18) anger att hon stödde sig på Gedrimas arbete och återger citat av denna författares påståenden (från Gedrimas 2003: 122, 128, 131, 132) (jfr Šilinskaitė 2010: 11, 14, 15, 20). 11 Šepetytė citerar Šilinskaitė (2010: 6), men även detta citat kan tillskrivas Gedrimas (se Gedrimas 2003: 119). 12 Jfr stycket i Gedrimas (2003: 119) artikel: Boken anger inte när den skrevs. J. Tarvydas anser att läroboken skrevs efter 1825, eftersom den nämner den ryske tsaren Nikolaj I, som just det året började regera, och senast 1830, eftersom Pabrėža därefter ägnade sig uteslutande åt botanik (Tarvydas 1972: 56). Tydligen anges därför även i bibliografin att Pabrėžas Geografija skrevs efter 1825 (Kišūnienė 1972: 97). Dateringen av Pabrėžas geografibok kan emellertid preciseras genom ytterligare ett viktigt faktum. Boken nämner påven Gregorius XVI, som blev påve 1831, det vill säga långt senare än den tidpunkt då tsar Nikolaj I började regera i Ryssland: Poniawowo-ječzió ir Grygaalós XVI. Gatwa bažnicys Riimyszkoosys 63. Pabrėža skrev den alltså efter 1831. Detta bekräftas också av stavningsanalysen. G. Subačius undersökte utvecklingen av stavningen i Pabrėžas verk och fastställde att denna bok är ett av Pabrėžas tidigaste verk skrivna med konsonanterna cz, sz och fördubblade vokaler <...>, och tenderar att anse att boken skapades omkring 1831–1834 (Subačius 1996: 42). En konsekvent avskrift av detta stycke av Gedrimas (utan angivande av den verklige författaren) återfinns också i den redan nämnda magisteruppsatsen (se Šilinskaitė 2010: 6). 3 Efter publiceringen av det samogitiska manuskriptet Ižegis Geographyje (hädanefter PaIG) ledde den olösta frågan om innehållets författarskap till sökandet efter en möjlig polsk källa (eller till och med flera). Manuskriptets publicering, med en transkription och bildfaksimil (se Šepetytė, red., 2019), samt nya bibliografiska beskrivningar av Pabrėžas kulturella arv (se Pacevičius, Raudytė 2023) underlättade detta. Början på Pabrėžas intresse för geografi kan hypotetiskt knytas till hans undervisning vid skolan i Kretinga, där han 1817–1821 inte bara undervisade i latin och religion utan möjligen även i geografi (jfr Gidžiūnas 1994: 69–70): manuskriptet till en samogitisk geografibok användes som bevis för denna pedagogiska verksamhet (där: 71–72). Hans intresse för geografi framgår också av de bevarade böckerna ur Pabrėžas bibliotek¹⁴. I avsnittet ”Geografi” i katalogen över Pabrėžas bibliotek, sammanställd av Arvydas Pacevičius och Nijolė Raudytė (se Pacevičius, Raudytė 2023: 243–259), anges atlasar¹⁵ och kartverk (61 exemplar) samt flera polska böcker – Laurenco Echards Dyckyonarzyk Geograficzny (1782–1783), Evdokijus Zabłowskis Ieografiia państwa rossyskiego (1810), Józef Zawadzkis Geografia powszechna (1812) och Szacfajers Nowa jeografia powszechna (1824). Dessa böckers titlar, förord och innehåll vittnar inte bara om geografivetenskapens utveckling och förändring vid denna tid, utan också om geografiska publikationers popularitet¹⁶ och följaktligen om behovet av kunskaper inom detta område (som snabbt förändrades också på grund av politiska realiteter¹⁷) samt av vissa böcker. Vid bedömningen av de många, mer eller mindre uppdaterade, utgåvorna på polska av vissa geografiböcker från denna tid (jfr Estreicher 1878: 426) framgår att Pabrėža hade införskaffat nästan alla de mest populära geografiböckerna. I hans bibliotek fanns dock inte den särskilt användbara lärobok som kortfattat och tilltalande förmedlade de viktigaste uppgifterna inom fysisk, politisk och ekonomisk geografi, och som Pabrėža hade kallat en ”polsk liten bok”¹⁸ (finns den inte bevarad?). Denna lilla bok är Szacfajers Geografija kró́tko zebrana podług ostatnich traktatų ułożona, na nowo przejrzana i poprawiona (hädanefter Gkz). Alla Gkz-utgåvor¹⁹, som i någon mån uppdaterades och/eller endast återutgavs, visar dess popularitet. Man kan anta att bibliofilen Pabrėža, trots de ofta återkommande bokutgåvorna, sannolikt aldrig hann köpa den, och att han därför, efter att ha fått låna ¹³ Jfr den redan nämnda gissningen av Gedrimas (2003: 120) att detta sannolikt inte hade varit en översättning eller bearbetning efter ett enda verk. ¹⁴ Enligt Pacevičius (2023: 33) hade Pabrėža i sitt privata bibliotek fler böcker än de som registrerats i katalogen: 207 titlar, 233 exemplar. ¹⁵ Om de atlasar Pabrėža hade, se även Gedrimas 2003: 118. ¹⁶ I förordet till exempelvis Dykyconarzyk Geograficzny, sammanställd av Franciszek Siarczyński, anges att den polska versionen (med tillägg om geografiska objekt i Polen) bygger på den åttonde upplagan av den franska översättningen av Echards ordboks trettonde upplaga (se Echard 1782: I–II). ¹⁷ Jfr Zawadzkis förord till den första och andra upplagan av boken Geografia powszechna (se Zawadzki 1812: IV–V, I–II). ¹⁸ Jfr Pabrėžas anmärkning om originalet: lękyszko kningeliee padiets m. tór znocity ar mieszkáńcôw, ar męszczyn: ’i den polska lilla boken betyder m. antingen mieszkáńcôw [invånare] eller męszczyn [män]?’ (PaIG 49). ¹⁹ Karolis Estreicher anger 7 utgåvor av denna bok (fem med samma titel – ¹ 1825, ³ 1827, den granskade och korrigerade ⁴ 1828 och ⁵ 1832 – samt ytterligare två något senare, ⁷ 1845 och ⁸ 1849, uppdaterade och med tillägget Wydanie nowe i titeln (se Estreicher 1878: 426). Det har hittills inte varit möjligt att hitta utgåvorna från 1827 och 1832. 4 beslöt han att skriva av den på samogitiska. Än i dag kan man vid genomgång av Gkz se att den lilla boken måste ha varit omtyckt av dåtidens läsare – den ger kortfattat de viktigaste kunskaperna i politisk och fysisk geografi om alla fem kontinenterna (staterna i den europeiska delen, däribland de som hamnat under det ryska imperiets grepp²⁰, beskrivs utförligare²¹). Innan den samogitiska översättningens överensstämmelse med det polska originalet granskas måste det diskuteras vilken av de flera Gkz-utgåvor som utkom under 1800-talets andra decennium (eftersom texten i dem nästan är identisk) som bör betraktas som den mest sannolika källan till PaIG. Det är viktigt att nämna att Pabrėžas översättning inte kan knytas till 4:e utgåvan av Geografia początkowa dla pożytku uczącey się młodzi podług ostatnich traktatów ułożona i powiększona. Przez W... S...²² (hädanefter Gp) från 1818²³. En jämförelse av texterna i Geografia początkowa (1817; 1818b)²⁴ och Geografija krótko zebrana (1825; 1826; 1828) visar att Gkz utarbetades på grundval av texten i Gp 1818b. Ändringarna i Geografija krótko zebrana <...> nanowo przejrzana i poprawiona przez Walentego Szafcajera, vars titel ändrats och vars utgivare anges med fullständigt namn (inte initialerna W... S...), markerar endast förändringar av viktiga härskare (exempelvis har panuie teraz Alexander I (Gp 1818b: 16; Gkz 1825: 16) ändrats till panuie teraz Mikołay I (Gkz 1826; 1828: 16)). Även Pabrėžas text nämner Nikolaj I (jfr: poniauo nóiau Mykalójós I (PaIG 26))²⁵, men ändringar av detta slag kan ha tillkommit på Pabrėžas eget initiativ. Att begränsa sökandet efter den polska källa Pabrėža använde till Gkz-utgåvorna möjliggörs av ett korrekturfel som inte förekom i Gp (1817; 1818b). Alla utgåvor av Geografija krótko zebrana anger 26 ryska guvernement (trots att 36 räknas upp), vilket också Pabrėža återger i den samogitiska översättningen²⁶, jfr: ²⁰ I förorden till Zawadzkis hastigt utgivna Geografia powszechna från 1811 och 1812 anger han privatstuderande ungdom som målgrupp och motiverar behovet av läroboken med textens klarhet och korthet, trots bokens strukturella ofullständighet – den beskriver inte den del av Europa som hamnat under ryskt herravälde (jfr Zawadzki 1812: III–V (upprepat i Przedmowa do edycyi pierwszey), I–II). ²¹ Jfr Skorupskas (2019: 12) bedömning av beskrivningen: ”Läroboken är relativt kort, men omfattar hela jorden som planet. <...> [D]e fakta och kunskaper som presenteras är i många fall mycket kortfattade och ytliga. <...> I boken märks tydligt den geografiska faktor som avståndet utgörs påverkan på den presenterade informationens detaljrikedom, utförlighet och omfång. Exempelvis ägnas den större delen av boken åt beskrivningen av Europa, medan beskrivningen av andra kontinenter och länderna i dem endast omfattar 50 s.”. ²² Estreicher anger fyra Gp-utgåvor i Vilnius – ¹˒² 1811, ³ 1817, ⁴ 1818 – med anmärkningen att en uppdaterad textversion ges från och med den tredje (Estreicher 1878: 426). Även om Gp var populär knyts omnämnandena av den lilla boken endast till dåtidens utbildningshistoria: i arbeten av polska kulturhistoriker anges att man under 1800-talets andra decennium undervisade sig i geografi vid missionärsskolorna i de litauiska guvernementen med Szafcajers Geografia początkowa (jfr Wieczorek 2011: 70). ²³ I den tredje Gp-utgåvan (1817) finns ett stort antal kvarstående korrekturfel, som inte återkommer vare sig i den fjärde Gp-utgåvan eller i den något uppdaterade Gkz, som redan har en annan titel. ²⁴ Den första och andra Gp-utgåvan (se Gp 1811) har avvisats, eftersom de erbjuder en äldre version av texten och sakuppgifterna, som också skiljer sig från den version som ges i Pabrėžas manuskript. ²⁵ Om denna informations inverkan på manuskriptets datering, se fotnot 12. ²⁶ Skorupskas (2019: 20), som uppmärksammade felskrivningen i Pabrėžas manuskript att Ryssland består av 26 guvernement, förklarade den så här: ”författaren har tydligen misstagit sig, eftersom 36 räknas upp”. 5 Ryssland är indelat: Först i 36 guvernement, inrättade enligt rikets lagar (Gp 1818b: 16²⁷); Ryssland är indelat: Först i 26 guvernement, inrättade enligt rikets lagar (Gkz 1825; 1826;1828: 16); Ryssland är indelat först i 26 guvernement, ordnade enligt rikets lagar (PaIG 27). Detta korrekturfel gör det möjligt att betrakta någon av de senare versionerna av Geografija krótkо zebrana som original för Pabrėžas översättning (med hänsyn till det nämnda omnämnandet av tsar Nikolaj I troligen inte 1825 utan de senare utgåvorna – 1826 eller 1828). Det kan vara så att Pabrėža översatte från Gkz 1832, men hittills har man varken lyckats hitta denna utgåva eller några uppgifter om den, och inte heller den nämnda anmärkningen i Estreichers bibliografiska samlingsverk (jfr Estreicher 1878: 426). Om Pabrėža översatte från Gkz 1832, bör denna Gkz innehålla samma text som Gkz 1826 eller Gkz 1828, men med omnämnandet av Gregorius XVI, som var påve 1831–1846. Tills vidare kan Pabrėžas översättning endast hypotetiskt knytas till Gkz från 1832, även om detta bäst överensstämmer med de redan nämnda argumenten av Subačius (1996: 42) och Gedrimas (2003: 119, 132) om manuskriptets tillkomsttid. 2. Överensstämmelsen i innehåll och struktur mellan det polska originalet och den samogitiska översättningen Överensstämmelsen i innehåll och struktur mellan läroboken Geografija krótkо zebrana, sammanställd av Szafajer, och Pabrėžas samogitiska översättning av denna bok illustreras i tabell 1 med jämförda textavsnitt på polska och samogitiska. Boken (liksom dess handskrivna samogitiska version) består av sex delar: en inledning och fem kapitel²⁸, jfr: INLEDNING; KAPITEL I. EUROPA; KAPITEL II. AZYA; KAPITEL III. AFRYKA; KAPITEL IV. AMERIKA; KAPITEL V. AUSTRALIA ELLER OCEANIEN (Gkz 1828: 3, 10, 60, 72, 87) → Inledning; Avsnitt 1. Europa; Avsnitt II. Azya; Avsnitt III. Afryka; Avsnitt IV. Ameryka; Avsnitt V. Australije arba Oceanije (PaIG 1, 13, 113, 133, 162). I tabellens kolumner återges parallellt citat ur de båda verkens – bokens och manuskriptets – kapitel: några inledande avsnitt och ett avslutande avsnitt. En sådan jämförelse återspeglar den gemensamma textstrukturen (placeringen av avsnitt och paragrafer) samt överensstämmelsen mellan innehåll och sakuppgifter och översättningens ordagrannhet²⁹. Gkz citeras enligt utgåvan från 1828 (med varierande hänvisning beroende på uppgifterna och 27 Den i Kraków 1818 utgivna Gp (som skiljer sig från den vilniusiska Gp-utgåvan från 1818 genom en annan paginering och vissa korrigeringar) ger också denna rad med hänvisning till 36 guvernement, jfr: Rossya dzieli się: naprzód na 36 Guberniy urząd­zonych podług ustaw państwa (Gp 1818a: 13). 28 Szacfajers boks struktur har indirekt – genom analyser av texten i Pabrėžas manuskript – behandlats av Tarvydas (1972: 55–56); Gedrimas (2003: 119); Skorupskas (2019: 13–35). 29 På grund av utrymmesbrist behandlas själva översättningens språk nästan inte alls i denna artikel – avsikten var endast att visa Pabrėžas exakta efterföljande av originalet (eller efterföljande med vissa tillägg). Särdragen i Pabrėžas översättning av Gkz (jämfört med hans övriga översättningar) kommer att behandlas i en annan publikation. 6 versionen av skrivsättet i utgåvan från 1826). Vid citeringen upprepas den skrivmodell som används i den polska boken, vilket gör det möjligt att se hur ord skrivna med kursiv stil i Gkz markeras med understrykning i Pabrėžas manuskript. För läsarens bekvämlighet framhävs tillägg med fetstil vid transkriberingen av citaten, exempelvis översättningsfraser eller ord som innehåller lexikala dubletter eller paratextuella element (polska motsvarigheter), eller ord för vilka Pabrėža skriver av den polska motsvarigheten i översättningen (jfr: Wulkany czyli góry ogień wybuchające (Gkz 1928: 10) och Ognakalney (Wulkany arba katnaa ogni yszdómątyjiу:) (PaIG 15)) eller ord för vilka han väljer en motsvarighet som inte är ordagrann utan sedvanlig i den samogitiska (litauiska) taltraditionen (jfr: Wyspy <...> Zielonych Świątek (Gkz 1828: 90) och Salas <...> Sekmnynyns (PaIG 166)). Jämförelsen av textavsnitt i Gkz och PaIG visar Pabrėžas strävan att strukturera texten mer konsekvent än i originalet. I översättningen finns nästan inga förkortningar (exempelvis Gkz:s polska förkortningar MS., z MS. eller m. Miasto staličzynis, só miesto staličzynio eller miests (se PaIG 146, 112–113)), endast den polska förkortningen t. d. återges som förkortningen t. t., som motsvarar samogitiska tyn tolaus (jfr: Nieodzowną pomocą do naukei Geografii są karty geograficzne czyli mappy <...> karty-szczególne wystawiają jedną główną część ziemi np. Azyą, lub Europę i t. d. (Gkz 1828: 8) och Neatskyramó paszałpó pri moksla Geograpyjis ira łaksztaa geograpiczny arba mappas <...> łaksztaa įpatingyji yszstata wyina binktor ny dali žemys: kaaptau Azyjį ar Europa, yr t. t. (PaIG 11–12). Pabrėža hade en tendens att skriva även siffror med ord (i manuskriptets början skrevs båda varianterna, jfr exempelvis den sjätte paragrafen som citeras under avsnittet Įžėgis i tabell 1). Tabell 1. Szacfajers Geografija krótkо zebrana översättning i Pabrėžas manuskript Įžėgis Geograpyje: överensstämmelser mellan textavsnitt på polska och samogitiska 7 3. Den fysiska [geografin] beskriver jordens yta och de kroppar som finns på den. 4. Den politiska [geografin] innehåller de olika indelningar av jorden som människor har fastställt och beskriver länderna och deras styrelseskick. Denna del av Geografija kommer här särskilt att vara föremål för vår uppmärksamhet. 5. Jordens form, som är något tillplattad vid polerna, är rund som en kula. Eftersom jordens yta består av land och vatten kallar vi därför jorden för en jord- och vattenkula. 6. Geograferna beräknar hela jord- och vattenkulans areal till 9 281 910 kvadratmil. Av denna upptar vattnet den största delen, eftersom endast 3 096 000 kvadratmil återstår som land, det vill säga något mer än en tredjedel. s. 3–4 <…> 31. Oumbärlig hjälp vid studiet av Geografija är geografiska kartor, det vill säga kartor, som visar olika delar av jorden: de får sina namn efter den större eller mindre del av jorden som de framställer. Så innehåller universalkartor jordens två halvklot: särskilda kartor framställer en huvuddel av jorden, till exempel Asien eller Europa osv. Allmänna kartor omfattar hela stater, till exempel Spanien eller andra. Topografiska eller korografiska är en avbildning av ett distrikt eller en stad. Det finns också sjökort, på vilka hav, öar, klippor, grund och annat som sjöfararen behöver känna till är utmärkta. Rese- eller postkartor, på vilka vägar och poststationer i ett eller flera länder är utmärkta. På sådana kartor, det vill säga mappar, måste man beakta världens fyra huvudriktningar eller områden: Söder (meridies eller Sud) nedtill, Norr (septentrio eller Nord) upptill, Öster (oriens eller Est) till höger, Väster (occidens eller Ouest) till vänster. Om dessa områden inte vore utmärkta på kartorna, skall vi då rikta uppmärksamheten på den magnetiska nålen, det vill säga vindrosen, som finns på dem; den sida åt vilken den magnetiska nålens spets är riktad kommer att vara Norr: den motsatta sidan Söder, till höger Öster och till vänster Väster. 3. Den fysiska beskrivningen av jordens yta och de kroppar som finns på den. 4. Den politiska eller mänskliga delen av jorden, upptäckt av människor, beskriver länderna och hur de styrs. Denna del av Geografija kommer särskilt att bli hela vår nytta. Jorden (: Figur) är en jordkropp, sammanpressad vid polerna och omgiven av en cirkel. På dess yta finns land och vatten, därför kallas jorden jordklotet. 6. Jordklotets hela omkrets är enligt jordmätningen nio miljoner tvåhundraåttioett tusen niohundra fyrtio mil. I längd 9,281.910. – Av detta framgår att jorden endast består av 3,096,000. fyrtio mil, det vill säga: land utgör inte ens en tredjedel. s. 1–2 <…> 31. Oumbärlig hjälp vid studiet av Geografija är geografiska kartor eller kartor, som visar olika delar av jorden: de tar sina namn efter de större eller mindre delar av jorden som de framställer. Och så omfattar de allmänna kartorna jordens två halvklot: // jorden: den särskilda kartan framställer en huvuddel av jorden: exempelvis Asien eller Europa, osv. – Den allmänna kartan omfattar hela stater, såsom Spanien eller någon annan. – En topografisk eller korografisk karta är en framställning av ett distrikt eller en stad. Det finns också sjökort (: seglingskartor), på vilka hav, öar, klippor, grund och annat som behövs för sjöfararens kännedom är utmärkta. – Rese- eller postkartor, på vilka vägar och poststationer i ett eller flera länder visas. – På sådana kartor eller mappar måste man beakta världens fyra huvudriktningar eller områden (: okolice). Söder (Południe meridies eller Sud) nedtill. – Norr (: Połnoc, Septentrio eller Nord) upptill, ovanför. – Öster // Öster. (: Wschod. Oriens. eller Est.) från höger sida. – Väster. (Zachod. Occidens. eller Ouest) på vänster hand. – Om sådana områden inte är utmärkta på kartorna, skall vi då rikta vår uppmärksamhet mot den magnetiska nålen eller vindrosen på dem s. 8–9 som är riktad: den sida åt vilken den magnetiska nålens spets är vänd är norr, den motsatta sidan Söder. Till höger Öster, och till vänster Väster. s. 11–13 KAPITEL I. EUROPA. Avsnitt 1. Europa §. 1. §. 1. Läge, gränser och storlek. Den ligger mellan 35–75° nordlig breddgrad och 6–88° östlig längdgrad. I väster gränsar den till Atlanten: i söder till Atlanten, Medelhavet och Svarta havet; i öster till arkipelagen, Dardanellsundet, Marmarasjön, Bosporen, Svarta havet, Feodosiasundet, Azovska sjön, floden Don, Uralbergen och Verchoturjebergen: i norr till Norra ishavet. Dess yta uppgår till 155,000 kvadratmil. §. 1. Läge, gränser och storlek. Europa ligger mellan 35°–75° nordlig breddgrad och 6°–88° östlig längdgrad. I väster gränsar den till Atlanten. – I söder till Atlanten, Medelhavet: – I öster till öarna, Dardanellsundet, Marmarasjön, Bosporen, Svarta havet, Feodosiasundet, Azovska sjön, Don, Ural- och Verchoturjebergen. – I norr till Norra ishavet. Dess yta uppgår till 155,000 fyrtio mil. §. 2. Pyrenéerna mellan Spanien och Frankrike: Alperna mellan Frankrike, Tyskland och Italien: Apenninerna i Italien: Karpaterna eller Tatrabergen mellan Polen (det vill säga Österrikiska Galizien), Ungern och Siebenbürgen: Volchonska eller Valdajiska, Uraliska osv. Europas högsta berg är Montblanc, 14,793 fot högt. Uddar: Nordkap i norska Lappland, Matapan i Morea, St. Vincent i Portugal, Finisterre i Spanien. Vulkaner, det vill säga berg som sprutar ut eld, Etna eller Gibel på Sicilien, Vesuvius i kungariket Neapel, Hekla på Island. §. 2. Berg. Bergen Pyrenéerna mellan Spanien och Frankrike. Alperna mellan Frankrike, Tyskland och Italien. Apeni-// Apenninerna i Italien: Karpaterna och Tatrabergen mellan Polen (det vill säga Österrikiska Galizien), Ungern och Siebenbürgen. – Volchonska eller Valdajiska, Uraliska, osv. Europas högsta berg är Montblanc, 14,793 fot högt. Uddar: – Nordkap i norska Lappland: Matapan i Morea. S:t Vincent i Portugal, – Finisterre i Spanien. Eldberg (: Vulkaner eller berg som sprutar ut eld:) Etna eller Gibel på Sicilien. – Vesuvius i kungariket Neapel. – Hekla på Island. s. 10 <...> s. 13–15 <...> Det asiatiska Turkiet omfattar följande länder: 1) Anatolien eller Natolien (Levant, det forna Mindre Asien), där Kiutachia är paschans residens, Eskiudar eller Skutari, Ismir eller Smyrna osv. Ön Cypern med MS. Maassa (Famagusta). 2) Soryien, Sorystan (Syrien), där Haleb eller Aleppo är paschans residens, Damaskus. Hit hör Det asiatiska Turkiet omfattar följande länder: 1) Anatolien eller Natolien (Levant, det äldre Mindre Asien), där Kiutachia är paschans residens, Eskiudar eller Skutari, Ismir eller Smyrna osv. – Ön Cypern med huvudstaden Maassa (Famagusta). 2) Soryien, Sorystan (: Syrien), där Haleb eller Aleppo är paschans residens, – Damaskus. – Hit hör Palestina, där staden Jerusalem eller Solima ligger på fyra kullar, Gaza är en hamnstad. 3) Mesopotamien eller Al Dzezira med MS. Kara Emid eller Diarbekir vid Tigris. 4) Turkiska Georgien (Satabago) med MS. Akalazike. 5) Turkmenien med Kurdistan och Irak-Arabien, där Arserum eller Erzerum är paschans residens; Basra eller Bassora är en stapelstad för alla varor som förs in från Indien och Persien till Konstantinopel och tvärtom. Om besittningarna i Arabien och Egypten samt de tributpliktiga länderna Tunis, Tripolis och Alger kommer att talas i Asien och Afrika. s. 59–60 KAPITEL II. ASIEN. §. 1. Läge, gränser, storlek. Asien ligger mellan 42–208° längdgrad och 9–78° breddgrad. I väster gränsar det till Europa (Ural, Don), Azovska sjön, Feodosiasundet (Kaffa), Svarta havet, Bosporen, Marmarasjön, Dardanellsundet, Medelhavet och Sueznäset; i söder till Indiska oceanen och dess vikar, i öster till Östra oceanen och i norr till Ishavet, och omfattar 763208 kvadratmil. §. 2. Berg. I mitten ligger bergstammen för alla bergen Bogdo Oola, vars utlöpare är Altaj, Mussart och Sajanska bergen, vidare Uralbergen, Kaukasus, Taurus och Ararat. §. 3. Hav: 1) Ishavet med Vita havet, Kurländska viken, Obviken osv. 2) Östra havet eller Stilla havet, vars delar är: Norra arkipelagen med Anadyrviken och Kamtjatka, Japanska havet och Koreaviken, Whanghai (Gula havet), Nankinviken; 3) Indiska oceanen, vars delar är: Arabiska och Persiska havet, Arabiska vikar (Röda havet Palestina, där staden Jerusalem eller Solima ligger på fyra kullar. Gaza är en hamnstad. 3) Mesopotamien eller Al Dzezira, med huvudstaden Kara Emid eller Diarbekir vid Tigris. 4) Turkiska Georgien (Sabatago), med huvudstaden Akalazike. 5) Turkmenien med Kurdistan och Irak-Arabien, där Arserum eller Erzerum är paschans residens; Basra eller Bassora är en stapelstad för värdefulla varor från Indien och Persien, införda till Konstantinopel och tvärtom. Om besittningarna i Arabien och Egypten samt de tributpliktiga länderna Tunis, Tripolis och Alger kommer att talas i Asien och Afrika. s. 112–113 Avsnitt II. Asien. §. 1. Läge, gränser, storlek. Asien (: Asia) sträcker sig mellan 42–208° longitud och 9–78° latitud. – Gränserna i väster mot Europa (: Ural, Don) är Azovska sjön, förbi Teodosia (: Kaffa), Svarta havet, förbi Konstantinopel, Marmarasjön, förbi Dardanellerna, Medelhavet, och däremellan Suez; i söder Indiska oceanen och dess öar; i öster Stilla havets östra=//del: och i norr Ishavet: och omfattar 763,208 kvadratmil. §. 2. Berg. I mitten finns en stam (: eller rot) till berget Bogdo Oola, vars utlöpare är Altaj, Mussart och Sajanska bergen; därefter Uralbergen, Kaukasus, Taurus och Ararat. § 3. Hav. 1) Ishavet med Vita havet, Kurländska viken, Obviken osv. 2) Östra havet eller Stilla havet, vars delar är: Norra arkipelagen (: Archipelag) med Anadyrviken och Kamtjatka, Japanska havet och Koreaviken, Whanghai (Gula havet), Nankinviken. röda), Persiska, Bengaliska, Indiska arkipelagen, vikarna Tonkin och Siam, 4) Medelhavet. s. 60–61 <...> 3) Indiska oceanen, vars delar är: Arabiska och Persiska havet, Arabiska viken Arabisk (: Röda havet), Persiska, Bengaliska –//viken, Indiska arkipelagen, Tonkinviken och Siamviken. 4) Medelhavet. s. 113–115 <...> §. 10. Japan. Det består av många bördiga och obördiga öar, klippor och rev i det stora havet, som i denna trakt kallas Japanska havet. Hela detta land, som ligger i östra Asien, uppges ha en areal av 8625 kvadratmil och 35 miljoner invånare. Alla öar är fulla av branta berg täckta av evig snö; på själva Nifon finns 5 vulkaner. Religionen som härskar är budhismen (som omfattar dyrkan av indiska och kinesiska gudar). Styret är delat mellan många små furstar, under högsta överhöghet av Kuba-Soma eller kejsaren. Dairi är prästerskapets överhuvud. X. Japan. De består av många bördiga och karga öar, klippor och rev (: haków) i det stora havet, som i dessa trakter kallas Japanska havet. Hela landet ligger i östra Asien, uppges ha 8625 kvadratmil och 35 miljoner invånare. Alla öar är fulla av branta berg täckta av evig snö; på själva Nifon finns 5 vulkaner. – Den härskande religionen är budhismen (som omfattar en del av de indiska och kinesiska gudarna). – Regeringen är delad mellan många små furstar, under den högsta överhögheten av Kuba-Soma eller kejsaren. Dairi är prästerskapets överhuvud. De viktigaste öarna är: 1. Nifon eller Nipon med MS. Jeddo, har mer än en miljon invånare, är kejsarens residens, vars palats uppges ha en omkrets på fem timmars ridturs väg. 2. Kiusiu (Ximo), på vilken handelsstaden Nangasaki med hamn ligger. s. 71–72 De viktigaste öarna är: 1) Nifon eller Nipon med staden Jeddo som huvudstad, med över en miljon invånare, kejsarens residens, vars palats uppges ha en omkrets på fem timmars ridväg. 2) Kiusiu (: Ximo), på vilken handelsstaden Nangasaki med hamn ligger. s. 132–133 KAPITEL III. AFRIKA. Avsnitt III. Afrika. §. 1. Läge, gränser, storlek. §. 1. Läge, gränser, storlek. Afrikas halvö sträcker sig från 1–99° längdgrad och 34° sydlig till 37° nordlig breddgrad; den förenas med Asien genom Sueznäset, som endast är 12 mil brett; från andra sidor, såsom i väster och söder av Atlanten och Etiopiska havet, i öster av Indiska oceanen och i norr av Medelhavet omges den av hav och har en yta av 531 638 kvadratmil. Afrikas halvö sträcker sig från 1–99° längdgrad och 34° sydlig till 37° nordlig breddgrad; den förenas med Asien genom Sueznäset, som endast är 12 mil brett. På andra sidor, nämligen i väster och söder av Atlanten och Etiopiska havet, i öster av Indiska oceanen och i norr av Medelhavet, är den omgiven av hav och har en yta av 531.638 kvadratmil. 11 §. 2. Marken är till största delen sandig och fattig på vatten, full av långa öknar. De viktigare bergen är Månb***** eller Abessiniens alper, Atlasbergen, Snöbergen och många andra. §. 3. Hav: Medelhavet, Atlanten, Etiopiska havet, Indiska oceanen med Moçambiquekanalen, Arabiska havet och Röda havet. s. 72 <...> §. 15. Sydkusten bebos av hottentotter, ett vilt och djärvt folk, och av européer. MS. i detta land är Kap. §. 16. Öar. I. Öar öster om Afrika: 1) Admirantöarna, 2) Mahe eller Seychellerna, 3) Komorerna, 4) Madagaskar(¹⁸²⁶)¹⁸²⁸, 5) Maskarenerna. II. Öar väster om Afrika: 1) S:t Helena. 2) Ascension, 5) Guineiska öarna, 4) Kap Verdeöarna, 5) Kanarieöarna, 6) Madeira och Porto Santo, 7) Azorerna, Terceiraöarna och andra. s. 78–79 KAPITEL IV. AMERIKA. §. 1. Läge, gränser, storlek. Den ligger mellan 210–344° längdgrad och från 56° sydlig till 80° nordlig breddgrad. Den gränsar i öster till Atlanten, i söder till Magellanska havet, i väster till Asiatiska oceanen, i norr mot §. 2. Marken. – Marken är till största delen sandig och fattig på vatten, full av långa öknar. – Månb*****, de viktigaste Månb*****bergen eller Abessiniens alper, – Atlasbergen, Snöbergen (: eller Snöbergen), och många andra. §. 3. Hav. – Medelhavet, Atlanten, Etiopiska havet, Indiska oceanen med Moçambiquekanalen, Arabiska havet och Röda havet. s. 133–135 <...> XV. Sydkusten bebos av hottentotter (: ett vilt och mycket djärvt folk) och av européer. Huvudstaden i detta land är Kap. XVI. Öar. 1) Öar öster om Afrika: – a) Admirantöarna. – b) Mahe eller Seychellerna, – c) Komorerna. – d) Madagaskar, – e) Maskarenerna. 2) Öar väster om Afrika: a) S:t Helena, – b) Ascension (: Ascension), – c) Guineiska öarna. – d) Kap Verdeöarna. – e) Kanarieöarna. – f) Madeira och Porto Santo. – g) Azorerna (: Acores) – Terceiraöarna och andra. s. 146 Avsnitt IV. Amerika. §. 1. Läge, gränser, storlek. Den ligger mellan 210–344° längdgrad och från 56° sydlig till 80° nordlig breddgrad. Dess gränser i öster är Atlanten, i söder Magellanska havet, i väster Asiatiska oceanen och i norr, på grund av evig snö och is, 12 gränserna för evig snö och is är okända. Dess yta uppgår till 753000 kvadratmil. §. 2. Bergen i denna del av världen är de högsta; bland de märkligaste är Kordillererna, en omätlig kedja som sträcker sig genom södra och norra Amerika, bland vilka Chimborasso är det högsta på hela jorden. §. 3. (1825; 1826 Öar) (1828 Hav): Skandinaviska, det vill säga Norra oceanen, vars del är Eskimåhavet Eskimo med förgreningarna Eskimo, Hudson, James och Baffin; västra Etiopiska oceanen med de brasilianska och magellanska haven, Atlanten atlantycki, det vill säga Södra havet med Panamabukten och Kaliforniska havet. s. 79 <...> 19) La Marguarita tillhör Spanien. 20) Curaçao tillhör Nederländerna. C. Bahama eller de Lukajiska öarna, som står under engelskt herravälde: det är en arkipelag bestående av omkring 200, enligt andra 700 öar; de viktigaste är: Providence, Abaco, S. Salvador eller Cai-Island, det första landet som upptäcktes av Christofer Columbus. s. 87 gränserna är okända. – Ytan uppgår till 753,000 kvadratmil. § 2. Berg. Bergen i denna del av världen är de högsta; bland de märkligaste är Kordillererna, en omätlig (eller omätbar) kedja som sträcker sig genom södra och norra Amerika, bland vilka Chimborasso är det högsta berget på jorden. § 3. Öar och hav. Skandinaviska öarna, eller Norra oceanen, vars del är Eskimåhavet, Hudson-, James- och Baffinvikarna; Atlanten, Västra oceanen, Etiopiska oceanen med Brasilianska och Magellanska haven, Asiatiska oceanen eller Sydhavet med Panamaviken och Kaliforniaviken. s. 146–148 <...> 19) La Marguarita tillhör Spanien. 20) Curaçao tillhör Nederländerna. C. Bahamas eller Lukajiskaöarna, som står under engelskt herravälde: det är en arkipelag bestående av 200, eller enligt andra 700 öar; bland de viktigare är Providence, Abaco, S. Salvador eller Cai-Island, det första landet som upptäcktes av Christofer Columbus. s. 162 KAPITEL V. AUSTRALIEN ELLER OCEANIEN. Det omfattar alla öar i Stilla havet, belägna i den södra delen av jorden, från de östra indiska öarna i öster ända till Amerikas västra kust. Delarna är följande: 1. Nya Holland: på dess östra kust anlade engelsmännen en straffkoloni och kallade den Nya Sydwales. Här ligger staden Sydney Avsnitt V. Australien eller Oceanien. Omfattar alla öar i Stilla havet, belägna i jordens södra del, från de östra indiska öarna i öster ända till Amerikas västra kust. Följande delar finns: 1. Nya Holland: på dess östra kust grundade engelsmännen en koloni för brottslingar (: fångar) och kallade den Nya Sydwales. med en utmärkt hamn. Ön Norfolk, mycket bördig, hör också hit. 2. Nya Guinea är efter Nya Holland den största ön i södra oceanen; dess vilda invånare består av tre självständiga folk, nämligen papuaner, haraforer och oranbadjuer. 3. Nya Britannien bebos av misstänksamma och förrädiska paypuas, som ägnar sig åt ordnad odling och vackra plantager av pisang, jams och sockerrör; i närheten ligger öarna York, Sandwich, Portland, Mulgrave och andra. s. 87–88 <...> 16. Påsköarna och Pingstöarna har hård och stenig mark; Påsköarnas invånare är kortvuxna och har långa öron. 17. Sandwichöarna har utmärkt jord; invånarna (som räknas till 400 000) är vackra, mörkhyade, ägnar sig åt jordbruk, fiske och skeppsbyggeri och lever på europeiskt vis. Den högste ledaren på dessa öar, Tamaoono, antog europeiska seder, det engelska språket och bruk, så att större delen av invånarna talar engelska. Människooffer är brukliga här; vid bönoffer drar de ut sina framtänder. Den största av dessa öar, Owaihi, togs i besittning av engelsmännen år 1794, utan att den gamla regeringen och religionen stördes; dessa upprätthålls ännu. SLUT. s. 90 staden Sydney med en mycket vacker hamn. Ön Norfolk är mycket bördig och hör också hit. 2. Nya Guinea, eller Nya Hollands största ö, sträcker sig längst i öster till den yttersta södern: där bor folk som består av tre särskilda stammar, nämligen papuaner, haraforer och oranbadjier. 3. Nya Britannien bebos av misstänksamma och förrädiska paypuas, som ägnar sig åt ordnad odling och vackra plantager av pisang, jams och sockerrör; i närheten ligger öarna York, Sandwich, Portland, Mulgrave och andra. s. 162–163 <...> 16. Påsköarna och Pingstöarna har hård och stenig mark; invånarna på Påsköarna är kortvuxna och har långa öron. 17. Sandwichöarna har utmärkt jord; invånarna (: som uppgår till omkring 400,000) är vackra till utseendet, mörkhyade, ägnar sig åt jordbruk, fiske och skeppsbyggeri och lever på europeiskt vis. Den högste ledaren på dessa öar Tamaoono antog europeiska seder, engelska språket och bruk, så att större delen av invånarna talar engelska. Människooffer är brukliga här; de drar ut sina framtänder som offer vid bön. Den största av dessa öar Owaihi intogs av engelsmännen år 1794, utan att den gamla regeringen och religionen, som fortfarande består, stördes. Slut. s. 166 3. Avvikelserna mellan Pabrėžas manuskript och originalet: misstag, ändringar, tillägg Vid en jämförelse mellan Szafcajers Gkz-text och den översättning som Pabrėža skrev ned finner man avvikelser från originalet av tre slag: fel, rättelser och tillägg. Felen vid avskrivningen är inte många och är av flera slag: ibland gör Pabrėža fel när han skriver av geografiska objekts namn – han utelämnar ord med upprepad rot (se exempel 1), gör fel när han korrigerar upprepade geografiska objekts namn (exempel 2) eller upprepar i stället för det behövliga ordet eller siffran den närliggande anteckningen eller en del av den (exempel 3 och 4), jfr: 14 (1) På Indiska oceanen, till vilken hör: Moçambiquekanalen, Arabian och Persiska havet med vikarna Arabian, Persiska, Bengaliska, Siamiska, Tonkinska, och den indiska arkipelagen (Gkz 1828: 7). → I Indiska dydjuri, pri kório prigół: Kanals ar Griowis mozambickynis, jura arabyny, yr perskyný só atakomis bengalskyný, syamskyný, tunskyný, yr indyškyný saljuró (PalG 8). (2) a) Smolensk vid Dnjepr, b) Drohobuz, också vid Dnjepr (Gkz 1828: 17). → a) Smolensk ąt Dniepró. b.) Drohobuz teepat ąt Dniestró (PalG 28). (3) Kungariket Nederländerna. Det gränsar i norr och väster till Nordsjön, i söder till Frankrike, i öster till Tyskland. <...> Religion. Olika trosbekännelser åtnjuter en enhetlig regerings omsorg, men i norr den reformerta, och i söder den katolska, är religionen för den större delen av invånarna (Gkz 38). → Karaliste Niderlandyny. Rōbežyjesi i šiaury yr waakarus só ju(r)o šiaurynę, i pytus só Francyjy, i riitus só Wookitees. <...> Wiera. Wayry yspazynynmaa wyriokios datyrdyniee rieda apieklas, bet i šiaury parmaynitoosys (: reformowaney³⁰) o i riitus katalkyzksoosys, ira wieros dydesnioji dalys giwentojų (PalG 71). (4) IV. Storfurstendömet Finland, det vill säga Finland, 4608 kvadratmil, avträtt genom freden i Fredrikshamn 1809 av Sverige, är indelat i 8 guvernement (Gkz 1828: 21–22). → IV. Dyde Kōnygayksziste. Finskyny arba Finlandyja tórėti 4809. miles ketẇyrtaynynes rooty Frydrychshamy 1809. metusy pastópita par Szwecyjy, dalyjes i 8. gubernnyjes (PalG 39). Avvikelsen i den samogitiska återgivningen av det azjatiska namnet vid översättningen av frasen ocean atlantycki i Gkz-utgåvan från 1828 och tidigare utgåvor kan bedömas på två sätt: som ett tecken på att detta fel saknades i Gkz-utgåvan från 1832 eller som ett tecken på Pabrėžas uppmärksamhet på den översatta textens faktiska information (se markeringarna och kommentarerna till exempel 5): (5) ocean atlantycki, den västliga etiopiska oceanen med de brasilianska och magellanska haven, oceanen atlantycki³¹, det vill säga Sydhavet med Panamaviken och Kaliforniska havet (Gkz 1828: 79). → ³⁰ I Pabrėžas manuskript syns en korrigering där reformowaney skrivs (ey skrivet i stället för a?). ³¹ Detta fel har rättats i den senare, betydligt omarbetade Gkz (1845: 107): ocean Spokojny. Det kan vara så att felet redan saknades i utgåvan från 1832 (i så fall skulle detta vara ytterligare ett tecken på att Pabrėža använde Gkz från 1832). 15 dydžiujuuris atlantynis, den västliga etiopiska oceanen <...>, den Azjeynynis32 eller Sydhavet med Panamaviken och Kaliforniska havet (PaIG 146–148). Korrigeringarna i översättningen är av två slag. I vissa fall skriver Pabrėža anteckningar som uppkommit genom förståelsen av texten (se exempel 6) eller överväger vilken av medlemmarna i det skrivna lexikala dubbelparet som vore lämpligare (exempel 7–8), jfr: (6) Kungariket Portugal. Det gränsar i norr och öster till Spanien, i söder och väster till Atlanten, och har en areal av 1656 kvadratmil samt en befolkning på 3 683 000 m. De viktigare floderna är Minho, Duero, Tagus, Guadiana (Gkz 26). → Karaliiste Portógalskyny. Róbežyjes i šziaury yr saulietekei so Hiszpanyjij, i pyitus yr wakarus só juró atlantyckyny: yr tór abladoos 1656 miiles ket wyrtaynynes: o swietingóma 3,683,000 giwentojų (ar wiryszku: nes lękyszkoo kningeliee padiets m. tór znoczity ar mieszkánców, ar meszcz yzn.?) Ópis way skesniosys: Minho, Duero, Tag, Gwadiana (PaIG 49). (7) V. Hertigdömet Lucca är 23 kvadratmil stort och har 120000 invånare; det tillhör hertiginnan Maria Ludovika ansvarig drottning av Etrurien, MS. Lucca vid floden Serchio (Gkz 33). → V. Konigaikštystė Lukieskyn y: tór miilu ketwyrtaynyniu 23. yr 120,000. giwentojų, priig ół prii Kónygayksztienys Maryjos Ludwikas apsynaszliejósys (: ar geriaus apnaaszlintos) karalienys Hetrurijos, Miests staliččyynis Lucca qt ópy Serchio (PaIG 62). (8) andra städer är Kozienice, Solec vid Wisła med ett slott gammalt (Gkz 24). → kyti miestaa ira Kozienice, Solec, qt Wisłó só Raktó (: ar geriaus pyly) sendyinyny (PaIG 44–45). Den andra typen av författarinslag ger upplysningar av encyklopedisk (informativ) karaktär och visar samtidigt vad Pabrėža vid denna tid ytterligare tog reda på och antecknade i marginalerna, så att inga tvivel senare skulle uppstå för honom själv, eller kanske för framtida läsare (eller åhörare, om den samogitiska avskriften hade utarbetats för geografilektioner). I översättningen finns fyra inslag, markerade med bokstäverna (a), (c: c:), (d), (e)33, som i marginalerna förklarar begreppen amtas, sterlingpund, stift, schakal (se PaIG 89, 101, 103, 123) – dessa informativa anmärkningar34 har ingen motsvarighet i den polska texten. De visar Pabrėžas noggrannhet och den jämförelsevis ringa mängden sådant som var oklart för honom (jfr de avsnitt med Pabrėžas tillägg som anges i tabell 2). 32 Pabrėža uppfattade troligen även detta som wschodni Ocean czyli spok ony (jfr Gkz 1828: 7, 19), vilket han i början av manuskriptet dessutom hade benämnt didžiuoju saule tekiniu ar rytiniu arba ramiuoju didžiuriu, jfr: dydiji sauletekyn i (ar) rytini) Dydjuri arba romóujį; ónt Dydjurió rytinió (PaIG 9, 34). 33 Ordningen mellan dessa anmärkningar i PaIG är konsekvent – någon anmärkning markerad med bokstaven b finns inte i Pabrėžas manuskript. 34 Skorupskas (2019: 29) har också uppmärksammat att Pabrėža ger en separat anmärkning om schakaler. 16 Tabell 2. Pabrėžas tillägg i den samogitiska Geografija krótko zebrana-översättningen (jämförelse mellan några textavsnitt ur Gkz och PaIG) Gkz 1828 PaIG Här hör också 1) <...> Här hör också 1) <...> 3) De nuvarande storhertigliga amten: Alzenau, Amorbach, Miltenberg och Henbach. 4) De dittills fuldaiska amten: Brückenau, Hammelburg, Weihers, 5) En del av det tidigare franska departementet Mont-tonnere och Nedre Rhen, MS. Zweibrücken. s. 47 3) De små hertigdömena i storhertigdömet: amten: Alzenau, Amorbach, Miltenberg och Henbach. 4) De tidigare fuldaiska amten: (a): Brückenau, Hammelburg, Weihers. 5) En del av det tidigare franska departementet Mont-tonnere och Nedre Rhen, huvudstaden Zweibrücken. (a) Amts (: Amt), är ett litet landområde, ungefär som vårt län, och omfattar flera församlingar. s. 88–89 Här finns också ön Anglesea, på vilken det finns en rik koppargruva som ger 3 000 000 sterlingpund om året. s. 53 Här finns ön Anglesea, vid vilken en lönsam koppargruva årligen ger 300 000 sterlingpund (: c:) (: c:) Sterlingpundens legering består av silver och koppar. s. 101 Indelning. I. Kungariket Danmark, med undantag för hertigdömena, är indelat i stift, såsom: <...>. s. 55 Dalmibe. I. Kungariket Danmark, med undantag för hertigdömena, är indelat i stift, (d) såsom: <...>. (: d:) Ett stift betyder detsamma som en provins. s. 103 §. 4. Arabien. <...> IV. Arabien. <...> Landets produkter är: de bästa hästarna, vilda åsnor, kameler, bufflar, får, lejon, tigrar, schakaler m.m., ris, manna, socker, Bland dessa finns också: de bästa hästarna. – I skogarna: elefanter, kameler, bufflar, får, lejon, tigrar, schakaler och så vidare. Ris, manna, kokosnötter, vin, 17 vin, bomull, kaffe, myrra, aloe, rökelse, salt, järn, bly och olika stenar. s. 65–66 bomull, kaffe, myrra, Alisós (: aloe) koda, rökelse, salt, järn, bly, och olika stenar. (e) Szakaalis är en gulbrun varg, kallad av Linneus Canis aureus; den håller till i skogarna eller bland bergen om dagen, men orsakar stor skada om nätterna. s. 121, 122–123 Jämförelsen av texterna avslöjade också två mindre inslag som hänger samman med Pabrėžas samogitiska och medborgerliga hållningar. I Gkz beskrivs Europas språk genom att 11 huvudsakliga språkgrupper urskiljs. Till den nionde språkgruppen hör lettiska och litauiska, jfr §. 10. De viktigaste språken är elva: <…> 9) Lettiska och litauiska <…> (Gkz 1828: 12). Pabrėža byter plats på lettiska och litauiska och skriver dessutom före dem att bland dessa Lyžówių även finns Žemaytinis ‘det samogitiska språket’, jfr: §. 10. Lyžiōwee. Lyžówių binktoryniu rokų wyinōulyka. <…> 9.) Žemaytinis, Lyitówynis, yr Łatwyszkasis. <…> (PalG 19–20) (hela citatet finns i tabell 3). Rysslands, i översättningen kallat Ciesorėje Rosyiskyny, kompletterar Pabrėža listan över ordnar med två populära hedersutmärkelser från Kungariket Polen, vilka i Gkz och PalG anges i ett senare kapitel i boken Królestwo Polskie → Karaliste Łękyszkoi – det är Vita örnens orden och S:t Stanislausorden, som även hade varit utmärkelser i det polsk-litauiska samväldet (jfr citaten från Gkz 1828: 16, 24 och PalG 27, 44 i tabell 3). Tabell 3. Inslag i översättningen Geografij̨a krótkо zebrana som visar Pabrėžas samogitiska och medborgerliga hållningar Gkz 1828 (1826) PalG §. 10. De viktigaste språken är elva: 1) baskiska, 2) Szкоckoirycki (keltogalliska), 3) Cymbryyski, 4) finska, 5) grekiska, 6) latin, varifrån italienska, spanska, franska och andra språk härstammar: 7) Arnaųtycki czyli Albański, 8) germanska i Tyskland med dialekterna engelska, danska, svenska, holländska m.m. 9) Łotewski i Litewski, 10) slaviska, den mest utbredda av alla: dess viktigaste dialekter är ryska, polska, tjeckiska m.m. 11) turkisk-tatariska i Turkiet, Krim m.m., samt dessutom judiska och zigenska. s. 12 §. 10. Lyžiōwee. Lyžówių binktoryniu rokų wyinōulyka. 1.) Biskayskynis. – 2.) Szкоckoirycky-nis (celtogaulskynis). – 3.) Cymnbryiskynis. – 4.) Finskynis. – 5.) Grekynis. – 6.) Łotinyšz-kasis, ysz kório paęy: wałakyszkasis, hisz-panskynis, prącuzynis, yr kytų. – 7.) Arnau-ckynis arba Albanskynis. – 8.) Germanskynis Wokicziusy só keystymis angelskynió, dun- skotska, svenska, holländska och så vidare. 11) turkisk-tatariska i Turkiet, Krim och så vidare, och förutom dessa judiska och zigenska. s. 12 skyniõ, žwiedyniõ, holenderskyniõ, yr. t. t. – 9.) Žemaytýnis, Lytõvynis, yr Latuyška-sis. – 10. Słowianskynis, wysoercžiausis õž wysus: binktoringen­siosys jo keystis ira: Roſyskasıs, Lękyskasıs, Czekasıs, yr t. t. – 11.) Tõrkýška-tatarynis Tõrcyioo, Krymy yr t. t. – apar tu Židyszka­sis, yr Cygonysz-kasis. s. 19–20 Det ryska kejsardömet. <…> Statsvapen. En svart tvåhövdad örn med två kronor på ett gyllene fält. Ordnar. S:t Andreas, S:t Katarina, S:t Vladimir, S:t Alexander Nevskij, S:t Anna och S:t Georgs ordnar. s. 14–16 Ciesoryje Roſysky­ny. <…> Žimie ponistys. Erelis jóudasis dwýgalwis sõ duym karunym łauky auksa. Žėkłaa. (: Ordery). Szwęta Ęndrijaus, Szw. Kotrinys, Szw. Władimira, Szw. Alexedras newskyny, Szw. Onos, yr Szwęta Jórgy, Szw. Stanisłowa, Erely baltoj, yr t. t. s. 23–27 §. 2. Kungariket Polen. <…> Rikets vapen: en vit örn på ett rött fält, på örnens bröst en svart tvåhövdad örn. Ordnar. Vita örnens orden, S:t Stanislaus orden indelad i 4 klasser, samt militärkorset som utdelas för krigsförtjänster och är indelat i tre klasser. s. 22–24 Kungariket Polen. <…> Kungarikets vapen (: vapen). En vit örn på ett rött fält, på örnens bröst en svart tvåhövdad örn. Ordnar. Vita örnens orden – S:t Stanislaus orden indelad i fyra klasser, samt militärkorset som utdelas för krigsförtjänster (: eller meriter) och är indelat i tre klasser. s. 40–44 SLUTSATSER Det bevarade manuskriptet av Pabrėža på 166 sidor, som saknar titelblad och börjar med orden Įžegis Geograpyje, utgör en samogitisk översättning av Szafčajers geografihandbok, som under 1800-talets första hälft gavs ut flera gånger i Vilnius vid Zawadzkis tryckeri. En systematisk jämförelse av den samogitiska handskriftens 19 text med texter ur olika versioner av Szacfajers handbok – Geografia początkowa (1817; 1818b) och Geografija krátko zebrana (1825; 1826; 1828) – visar att den senare versionen, utgiven under titeln Geografija krótkо zebrana, var källan till Pabrėžas översättning. Det är mest sannolikt att Pabrėža i sitt manuskript Ižgėis Geograpyje skrev av texten till utgåvan från 1828 eller till den i bibliografiska sammanställningar nämnda men hittills inte återfunna utgåvan från 1832, som kan ha innehållit flera förutsägbara ändringar, Geografija krótkо zebrana. De flera avvikelserna i Pabrėžas översättning från Gkz-utgåvan 1828 antyder att vissa historiska uppgifter (till exempel benämningen av Gregorius XVI, som blev påve 1831) eller geografiska uppgifter kan ha återgetts annorlunda i utgåvan från 1832 (till exempel den rättade förekomsten av ocean atlantycki i stället för ocean Spokojny, vilket Pabrėža kallar dydžiuuriu Azyjenniniu arba dydžiuoju saulietekyni (ar) rytiniu, ett fel). Jämförelsen av PaIG med texten i Geografija krótkо zebrana bekräftar de tidigare forskarnas – Subačius (1996: 42) och Gedrimas (2003: 119, 132) – uppfattning att Pabrėžas manuskript Ižgėis Geograpyje skapades i början av 1830-talet. Översättningen är ganska ordagrann, eftersom Pabrėža behövde skapa en ny terminologi, och den encyklopediska karaktären hos texten i Geografija krótkо zebrana krävde precision vid översättningen. Pabrėža var uppmärksam, gjorde sällan fel, rättade inexaktheter och förbättrade textens framställning. Jämförelsen mellan översättningen och originalet visar flera författarinslag av Pabrėža. De är av tre slag: informativa anmärkningar om några ord (amtas, stift, sterlingpund, schakal), samt deklarationer av en annorlunda förstådd nationell – samogitisk – identitet (vid översättningen av listan över europeiska språk läggs det samogitiska språket till) och medborgerlig identitet (listan över utmärkelser i Ciesoryjes Rofsvyskynys ’det ryska kejsardömet’ kompletteras med två dåtida utmärkelser från Kungariket Polen – Vita örnens och S:t Stanislaus ordnar, som hade varit hederstecken i det polsk-litauiska samväldet). Den fastställda kopplingen mellan manuskriptet Ižgėis Geograpyje och den översättningskälla som utgjordes av Geografija krótkо zebrana ger ny kunskap om tendenser inom samogitisk och litauisk pedagogik under 1800-talets tredje och fjärde decennier och öppnar nya möjligheter för studiet av Pabrėžas ordförråd, ortografi och terminologi under denna period. ŠALTINIAI Gkz 1825: [Szacfajer Walenty, par.] Geografija krótkо zebrana podług ostatnich traktatów ułożona [Geography Briefly Collected and Arranged According to the Latest Treatises], nanowo przejrzana i poprawiona przez W. Szafcajera, Wilno: Józef Zawadzki własnym nakładem. Gkz 1826: [Szacfajer Walenty, par.] Geografija krótkо zebrana podług ostatnich traktatų ułożona [Geography Briefly Collected and Arranged According to the Latest Treatises], nanowo przejržana i poprawiona przez W. Szafcajera, Wilno: Józef Zawadzki własnym nakładem. Prieiga internete: https://polona.pl/item-view/50689e75-d0b5-4592-b80f-f61dfe6960aa. 20 Gkz 1828: [Szacðajer Walenty, par.] Geografia krótko zebrana podług ostatnich traktatów ułożona [Geography Briefly Collected and Arranged According to the Latest Treatises], nanowo przejrzana i poprawiona przez W. Szacfajera, Wilno: Józef Zawadzki własnym nakładem. Prieiga internete: https://polona.pl/item-view/0acbdd8e-11a4-4839-9ee8-39041e14228d. Gkz 1845: [Szacfajer Walenty, par.] Walentego Szacfajera Geografia krótko zebrana [Walentу Szacfajer’s Geography Briefly Collected], wydanie nowe, podług ostatnich traktatów ułożone, przejrzane i poprawione, Wilno: Nakładem i drukiem Józefa Zawadzkiego. Prieiga internete: https://rcin.org.pl/dlibra/publication/89874/edition/69163. Gp 1811: S[zacfajer] W[alenty] ²1811, {Geografia początkowa dla pożytku uczącey się młodzi podług ostatnich traktatów ułożona i powiększona [Introductory Geography for the Benefit of Young Learners, Arranged and Expanded According to the Latest Treatises], przez W... S..., wyd. 2., Wilno 1811 Zawadzki}. Prieiga internete: https://polona.pl/preview/feca5d42-9ba1-4bb6-a1b8-497af3130465. Gp 1817: S[zacfajer] W[alenty] (3)1817: Geografia początkowa dla pożytku uczącey się młodzi, podług ostatnich traktatów ułożona [Introductory Geography for the Benefit of Young Learners, Arranged and Expanded According to the Latest Treatises], wydanie trzecie, znacznie przerobione i poprawione, przez W... S... w Wilnie nakładem. i drukiem J. Zawadzkiego. w Wilnie i Warszawie. w Xięgarniach tegoż. Gp 1818a: S[zacfajer] W[alenty] ³1818: Geografia początkowa dla pożytku uczącey się młodzi, podług ostatnich traktatów ułożona [Introductory Geography for the Benefit of Young Learners, Arranged and Expanded According to the Latest Treatises], wydanie trzecie, znacznie przerobione i poprawione przez W... S... w Krakowie, w drukarni akademickiey 1818. Gp 1818b: S[zacfajer] W[alenty] ⁴1818: Geografia początkowa dla pożytku uczącey się młodzi, podług ostatnich traktatów ułożona [Introductory Geography for the Benefit of Young Learners, Arranged and Expanded According to the Latest Treaties], wydanie czwarte nanowo przejrzane i poprawione przez W... S..., w Wilnie nakładem i drukiem Józ. Zawadzkiego, w Wilnie i Warszawie. w Xięgarniach tegoż 1818. Prieiga internete: https://polona.pl/item-view/3c74fd18-fdc3-4be7-a679-12c5783ea184. PalG: [Pabreža Jurgis, XVIII a. II ketvirtis] 2019: Ižegis Geograpyje [Introduction to Geography] (: Žemiuraszts) <...>] [Introduction to Geography], 166 p., rankraštis saugomas Vrublevskių bibliotekoje, F9-3361, faksimilė žr. Jurgio Ambraziejaus Pabrežos geografija, par. R. Šepetytė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas (perrašą žr. p. 65–230). LITERATŪRA Echard Laurence, par., 1782: Dykyonarzyk Geograficzny Czyli Opisanie Krolestw, Prowincyi, Miast, Biskupstw, Xięstw, Hrabstw, Margrabstw, Portow, Fortec y innych miejsc 21 znaczniejszych w czterech częściach świata <...> [Geographical Dictionary, or Description of Kingdoms, Provinces, Cities, Bishoprics, Principalities, Counties, Margraviates, Ports, Fortresses, and other places of importance in the four parts of the world] 1, Warszawa: Drukarnia Piotra Dufoura. Estreicher Karol 1878: Bibliografia polska XIX stulecia [Lata 1800–1881] [Polish Bibliography of the 19th Century [Years 1800–1881]] 4: R–U, Kraków: Drukarnia uniwersytetu Jagiellońskiego. Gedrimas Robertas 2003: J. A. Pabrėžos geografijos vadovėlio terminai [Terminology of J. A. Pabrėža’s Geography Textbook]. – Terminologija 10, 117–134. Gidžiūnas Viktoras 1994: Jurgis Ambraziejus Pabrėža, Vilnius, Roma: Lietuvių katalikų mokslo akademija. Kažukauskaitė Ona, Šepetytė Rita, par., 2009: Jurgis Ambraziejus Pabrėža Taislius augyminis I–223 [Jurgis Ambraziejus Pabrėža’s “Taislius augyminis” I–223], Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Kišūnienė Nijolė 1972: J. Pabrėžos bibliografija [Bibliography of J. Pabrėža]. – Jurgis Pabrėža (1771–1849), Vilnius: Mintis, 95–114. Pacevičius Arvydas, Raudytė Nijolė 2023: Žemaičių daktaras Faustas. Jurgio Ambraziejaus Pabrėžos bibliotekos kilmė, raida ir paveldas [Samogitian Doctor Faustus. The Origin, Development and Heritage of the Jurgis Ambraziejus Pabrėža Library], Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla. PSB: Polski słownik biograficzny [The Polish Biographical Dictionary] 46(3), sąs. 190: Syska Józef – Szafraniec Sykstus, Warszawa, Kraków: Polska Akademia Nauk, 2009. Skorupskas Ri Čardas 2019: Jurgio Ambraziejaus Pabrėžos geografija (J. A. Pabrėžos veikalo „Geographyje“ apžvalga–analizė) [The Geography of Jurgis Ambraziejus Pabrėža (Review–analysis of J. A. Pabrėža’s Work in “Geography”)]. – Jurgio Ambraziejaus Pabrėžos geografija, par. R. Šepetytė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 9–36. Subačius Giedrius 1996: Jurgio Ambraziejaus Pabrėžos žemaičių kalba [Jurgis Ambraziejus Pabrėža’s Samogitian Language]. – Lietuvių Atgimimo istorijos studijos 8: Asmuo tarp tautos ir valstybės, 10–113. Šepetytė Rita 2019: Pratarmė. Rankraščio kalbos ypatybės [Features of the Manuscript’s Language]. – Jurgio Ambraziejaus Pabrėžos geografija, par. R. Šepetytė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 7–8, 37–50. Šepetytė Rita 2020: Pratarmė. „Pamokslų vairingose materijose“ kalbos ypatybės. Rankraščio aprašas [Preface. Features of the Language of “Sermons on Various Matters”. Description of the Manuscript]. – Pamokslai vairingose materijose, sakyti Ambroziejaus Pabrėžos, par. R. Šepetytė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 7–8, 36–61, 791–798. 22 Šepetytė Rita, par., 2014: Jurgis Ambraziejus Pabrėža Taislius augyminis 224–776 [Jurgis Ambraziejus Pabrėža’s “Taislius augyminis” 224–776], Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Šepetytė Rita, par., 2015: Jurgis Ambraziejus Pabrėža Taislius augyminis 777–980 [Jurgis Ambraziejus Pabrėža’s “Taislius augyminis” 777–980], Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Šepetytė Rita, par., 2019: Jurgio Ambraziejaus Pabrėžos geografija [Geography of Jurgis Ambraziejus Pabrėža], Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Šepetytė Rita, par., 2020: Pamokslai įvairiose materijose, sakyti Ambroziejaus Pabrėžos [Sermons on Various Subjects, by Ambraziejus Pabrėža], Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Šilinskaitė Simona 2010: Lietuviškos geografijos terminijos raidos aspektai Jurgio Ambraziejaus Pabrėžos „Geografije“: magistro darbas [Aspects of the Development of Lithuanian Geographical Terminology in Jurgis Ambraziejus Pabrėža’s “Geography”: Master’s Thesis], Vilniaus pedagoginis universitetas. Prieiga internete: https://portalcris.vdu.lt/server/api/core/bitstreams/3da5c198-f387-4d8f-9611-9c7db6f34fc4/content. Tarvydas Juozas 1972: J. Pabrėža – pirmojo lietuviško geografijos vadovėlio autorius [J. Pabrėža – Author of the first Lithuanian Geography Textbook]. – Jurgis Pabrėža (1771–1849), Vilnius: Mintis, 55–62. Wieczorek Agnieszka 2011: Kształcenie i wychowanie w szkołach powiatowych misjonarzy prowincji litewskiej na przełomie XVIII i XIX wieku [Education and Upbringing of Missionaries of the Lithuanian Province in District Schools at the Turn of the 18th and 19th Centuries]. – Klio – Czasopismo Poświęcone Dziejom Polski i Powszechnym 16(1), 43–76. Prieiga internete: https://apcz.umk.pl/KLIO/article/view/KLIO.2011.003/1096. Zawadzki Józef 1812: Geografia powszechna, zawierająca krótkie opisanie stanu politycznego 5 części świata, z ostatniemi odmianami, jakie nastąpiły do r. 1812, z przydatkiem na końcu registru imion właściwych [Universal Geography, Containing a Short Description of the Political State of 5 Parts of the World, with the Latest Changes that Occurred up to 1812, with an Appendix at the end of the Register of Proper Names], edycya nowa poprawna, Wilno: Józef Zawadzki. Prieiga internete: https://polona.pl/preview/9e7f15d1-87b7-4f88-8ccb-3103a6400700. 23