Concepts of “Time” and “Space” as a Representation of Human Existence in Kazakh Philosophy and Language

Acta Linguistica Lithuanica 2026, vol. 94, s. 1–22 Innehållslänk / Turinys nuoroda ISSN 2669–218X (online / elektronisk) BEGREPPEN ”TID” OCH ”RUM” SOM EN REPRESENTATION AV MÄNSKLIG EXISTENS I KAZAKISK FILOSOFI OCH KAZAKISKA Begreppen ”tid” och ”rum” som en representation av mänsklig existens i kazakisk filosofi och kazakiska DINARA ABITAY Institutionen för utländsk filologi och översättningsstudier, Al-Farabi Kazakh National University E-post: [email protected] ORCID ID: https://orcid.org/0000-0002-1387-9793 Forskningsområden: utländsk filologi, översättning. SAKEN NURKABEKULY Filosofiska institutionen, Al-Farabi Kazakh National University E-post: [email protected], [email protected] ORCID ID: https://orcid.org/0009-0008-6731-5468 Forskningsområde: filosofi. ASSEL KUKENOVA Institutionen för kazakisk litteratur och litteraturteori, Al-Farabi Kazakh National University E-post: [email protected] ORCID ID: https://orcid.org/0009-0003-7346-4279 Forskningsområden: kazakisk litteratur, litteratur. GULNAR BEKKOZHANOVA Institutionen för utländsk filologi och översättningsstudier, Al-Farabi Kazakh National University E-post: [email protected] ORCID ID: https://orcid.org/0000-0002-6532-7405 Forskningsområden: utländsk filologi, översättning. TURSYN GABITOV Filosofiska institutionen, Al-Farabi Kazakh National University E-post: [email protected] ORCID ID: https://orcid.org/0000-0002-1330-1799 Forskningsområde: filosofi. GAZIZA SHOYBEKOVA Institutionen för teori och metoder för undervisning i kazakiska språket, Kazakh National Womens Teacher Training University E-post: [email protected] Copyright © 2026 Dinara Abitay, Saken Nurkabekuly, Assel Kukenova, Gulnar Bekkozhanova, Tursyn Gabitov, Gaziza Shoybekova, Angelika Molnar. Utgiven av Institutet för litauiska språket. Detta är en Open Access-artikel som distribueras enligt villkoren i Creative Commons Attribution-licensen, vilken tillåter obegränsad användning, distribution och reproduktion i alla medier, förutsatt att den ursprungliga författaren och källan anges. // Išleido Lietuvių kalbos institutas. Šis straipsnis yra atviros prieigos, platinamas pagal „Creative Commons“ priskyrimo licencijos sąlygas, leidžiančias neribotai naudoti, platinti ir atkurti turinį bet kokioje laikmenoje, nurodant autorių ir šaltinį. Mottaget: / Gauta: 2026–05–07. Accepterat: / Priimta: 2026–06–12. 1 ORCID ID: https://orcid.org/0000-0001-9484-1318 Forskningsområden: kazakiska språket, utbildning. ANGELIKA MOLNAR Humanistiska fakulteten, Institutet för slaviska studier, University of Debrecen E-post: [email protected] ORCID ID: https://orcid.org/0000-0002-7896-1480 Forskningsområden: humaniora, slaviska studier. https://doi.org/10.35321/all94-01 SAMMANFATTNING Denna artikel syftar till att undersöka begreppen ”tid” och ”rum” som representationer av mänsklig existens i kazakiskt tänkande och kazakiska språket. Studien använder ett associativt experiment som primär empirisk metod, kompletterat med statistiska och lingvistiska analyser baserade på begreppsanalytiska tekniker. En undersökning genomfördes med 200 kazakiskspråkiga deltagare i åldern 20–70 år. Centrala begreppskategorier, såsom ”tid som känsla”, ”tid som värde”, ”rum som hemland” och ”rum som frihet”, identifierades genom kodning och tolkades mot bakgrund av kazakiska filosofiska traditioner. Betydande skillnader observerades mellan åldersgrupperna: yngre deltagare föredrog känslomässiga och abstrakta associationer, medan äldre respondenter förlitade sig på metaforiska och konkreta representationer. Dessa skillnader tyder på en generationsförskjutning i den kognitiva och känslomässiga inramningen av filosofiska kategorier, sannolikt formad av sociohistorisk erfarenhet, språklig socialisation samt teknologiska och kulturella förändringars inflytande. Studien visar att ”tid” och ”rum” i kazakisk kultur inte är neutrala konstruktioner utan djupt symboliska, etiskt laddade och känslomässigt resonanta kategorier. Dessa resultat bidrar till en bredare förståelse av hur kulturspecifika världsbilder kodas i språket och erbjuder praktiska implikationer för utbildning, interkulturell kommunikation och kulturpolitik. NYCKELORD: associativt experiment, kultur och språk, kazakisk kognition, språklig världsbild, filosofiska kategorier. ANOTACIJA Denna artikels syfte är att undersöka begreppen ”tid” och ”rum” som representationer av mänsklig existens i kazakiskt tänkande och kazakiska språket. Den huvudsakliga empiriska metoden i studien var ett associativt experiment, kompletterat med statistisk och lingvistisk analys baserad på begreppsanalysmetoden. En undersökning genomfördes bland 200 kazakiskspråkiga individer i åldern 20–70 år. De viktigaste begreppskategorierna, såsom ”tid som känsla”, ”tid som värde”, ”rum som hemland” och ”rum som frihet”, identifierades genom kodning och tolkades mot bakgrund av kazakiska filosofiska traditioner. Betydande skillnader observerades mellan åldersgrupperna: yngre undersökningsdeltagare föredrog känslomässiga och abstrakta associationer, medan äldre respondenter i sina svar förlitade sig på metaforiska och konkreta representationer. Dessa skillnader tyder på en generationsförändring i den kognitiva och känslomässiga kontextualiseringen av filosofiska kategorier, som sannolikt har formats av sociohistorisk erfarenhet, språklig socialisation samt teknologiska och kulturella förändringars inflytande. Studien visar att ”tid” och ”rum” i kazakisk kultur inte är neutrala konstruktioner, utan djupt symboliska, etiskt laddade och känslomässigt resonanta kategorier. Dessa resultat bidrar till en bredare förståelse av hur kulturspecifika världsbilder kodas i språket och påverkar utbildning, interkulturell kommunikation och kulturpolitik. VIKTIGA ORD: associativt experiment, kultur och språk, kazakisk kognition, språklig världsbild, filosofiska kategorier. 1. INLEDNING Det rumsliga och tidsmässiga förhållandet mellan människan och naturen ligger till grund för all mänsklig interaktion med miljön och spelar en avgörande roll i formandet av människans världsbild. Människans ontologiska integration i den objektiva världen utgör en förutsättning för att ”rum” och ”tid” ska formas som begreppskategorier. Sådana idéer har formulerats av etnografer, antropologer, filosofer, psykologer och andra forskare (Röck 2019). Filosofin om ”tid” och ”rum” utgör ett av filosofiskt tänkandes centrala områden och behandlar grundläggande aspekter av existens och kognition. ”Tid” utgör en fundamental ontologisk kategori, jämförbar i betydelse med ”rum”, materia och rörelse. Forskning karakteriserar tidsperception som ett kulturellt särskiljande drag (Tejada–Gallardo et al. 2021). Kulturella skillnader visar sig i mätningen, segmenteringen och begreppsliggörandet av ”tid”. Som en inneboende komponent i 2 språkligt innehåll återspeglas ”tid” på olika nivåer i språkets struktur: som en morfologisk kategori (tempus), som lexem med tidsmässig betydelse (lexikal nivå) och som syntaktiska konstruktioner markerade för tid (syntaktisk nivå). Studiet av rumsliga begrepp visar att forntida föreställningar lade grunden för senare tolkningar av ”rum” som kategori genom historien (Massey 2020). Tidiga uppfattningar om ”rum” var huvudsakligen geometriska eller fysiska och saknade hänsyn till samhälleliga, kommunikativa, intellektuella och i synnerhet kulturella dimensioner. Att bortse från dessa aspekter gör det emellertid omöjligt att fastställa kriterier för kulturellt ”rum” som en särskild form, kännetecknad av kontinuitet, homogenitet (eller heterogenitet), strukturell organisation, avgränsning, ändlighet eller oändlighet samt andra definierande egenskaper. Digital teknik har omkonfigurerat samhällets uppfattningar om ”tid” och ”rum” och därigenom skapat nya villkor för identitetskonstruktion (Giddens 2023). Virtuella miljöer har möjliggjort simulering av rörelse genom rumsliga och tidsmässiga domäner (Chen, Wang 2022); följaktligen uppstår frågan om huruvida traditionella begreppsbildningar kan upprätthållas i en digital miljö. Den aktuella studien strävar efter att utforska traditionell kazakisk identitet genom de begreppsliga ramarna för ”tid” och ”rum”. Fokus på det kazakiska samhället är särskilt relevant eftersom det genomgår djupgående omvandlingar drivna av globalisering, teknologiska framsteg och intensifierade migrationsprocesser. Dessa utvecklingar utmanar traditionella världsbilder och kräver en ombegreppsliggöring av de grundläggande kategorier genom vilka individer uppfattar, erfar och uttrycker verkligheten (Reese et al. 2019). ”Tid” och ”rum” fungerar inte enbart som kognitiva universalier utan också som kulturellt och filosofiskt medierade modeller för förståelsen av mänsklig existens. Ur detta perspektiv går kazakiskt filosofiskt tänkande – med rötter i nomadiska traditioner där ”tid” och ”rum” begreppsliggörs som sakrala existentiella dimensioner – i en dynamisk dialog med samtida globala paradigm (Altayev, Imanbayeva 2021). Mot bakgrund av dessa omvandlingar är det avgörande att undersöka hur begreppen ”tid” och ”rum” fungerar som kognitiva och lingvistiska representationer av mänsklig existens, särskilt inom kazakisk kultur och i dess samspel med globala trender. Denna artikel syftar till att följa utvecklingen av dessa kategorier i filosofiskt och lingvistiskt tänkande, analysera hur de manifesteras i språket och undersöka hur de svarar på och återspeglar den moderna världens utmaningar. Den aktuella studien är relevant i flera avseenden. Det associativa experimentet omfattade 200 informanter, jämfört med 50 i den enda föregående studien (Beknazarova 2022); denna utökning av urvalet gjorde det möjligt att fånga variation som tidigare förblivit oregistrerad. Åldersstratifiering, som inte ingick i Ainur Zhangalieva, Garifolla Yessim, Zugura Rakhmatullina (2024), införs här för första gången. Teorin om konceptuella metaforer har huvudsakligen prövats på indoeuropeiskt material; dess tillämplighet på data från turkiska språk har ännu inte undersökts tillräckligt. Tidigare studier har inte behandlat detta ämne tillräckligt, vilket lämnar en lucka i forskningen som artikeln söker fylla. 1.1. LITTERATURÖVERSIKT Begreppsliggörandet av ”tid” och ”rum” har undersökts inom flera vetenskapliga områden, vilka alla är relevanta för den aktuella studien. Kollektiv identitet uppstår i skärningspunkten mellan kontinuitet och brott; temporal självmedvetenhet och rumslig anknytning formar gemensamt dess utveckling. Det är just denna skärningspunkt som utgör en produktiv analytisk utgångspunkt (Clark 2019). När det gäller förhållandet mellan ”rum” och ”identitet” är kontinuitet särskilt avgörande bland den samtida identitetens komponenter. Med utgångspunkt i uppfattningen att självmedvetandet har temporal betydelse representerar identitetens kontinuitet en dynamisk förbindelse mellan temporala och rumsliga relationer. Den individuella identiteten upprätthåller kontinuitet eftersom det mänskliga minnet omfattar både temporala och rumsliga 3 dimensioner (Obradović, Bowe 2021). Följaktligen behandlar kontinuiteten inom den kollektiva identitet som formas av individuella identiteter frågan om hur den kollektiva identitetens koherens kan upprätthållas över ”tid” och ”rum”. I vetenskaplig forskning behandlas rumsliga och temporala begrepp ofta som oberoende axiom (Lakoff, Johnson 2020). Deras omätbara natur gör emellertid direkta studier omöjliga. Den ökande förekomsten och precisionen hos mätinstrument har väsentligt förändrat människans uppfattningar om ”rum” och ”tid” (Buzsáki, Tingley 2018). Det växande inflytandet från tekniska innovationer – från artificiell intelligens till kommunikation på nätet – har ytterligare förändrat förhållandet mellan språk och verklighet. Den teknologiska utvecklingen väcker kritiska frågor om hur traditionella kategorier som ”tid” och ”rum” begreppsliggörs, bevaras eller omstruktureras inom det språkliga och kulturella medvetandet. Forskning inom olika områden understryker den starka kopplingen mellan dessa abstrakta begrepp och deras språkliga representation, vilket antyder att mönster i temporalt och rumsligt diskursbruk återspeglar djupare kognitiva strukturer i tänkande och perception (Hanink, Koontz-Garboden 2025). Turkologisk forskning om konceptuella metaforer är fortfarande fragmentarisk. Inom kazakiska lingvokulturella studier intar begreppet zher (land/jord) en central position i det nationella självmedvetandet. I primärkällor på kazakiska är denna centralitet tydligt uppenbar: begreppet *tugan zher* (”fosterland”) utgör kärnan i den nationella begreppssfären och verbaliseras i heroiska epos och i genrer inom toponymisk folklore (Olzhabayev et al. 2022; Olzhabayev, Soylemez 2024). En analys av den mytologiska kognition som är inbäddad i turkiska ortnamn visar en underliggande mekanism där hydronymer bevarar arkaiska rumsliga orienteringar förknippade med sakralitet och akvatisk symbolik (Sadirova et al. 2024). Kronotopiska analyser av kazakisk litterär prosa visar att temporala och rumsliga representationer bär på en evaluerande dimension (Zhiyenalina et al. 2024). Kanoniska kazakiska tänkare begreppsliggjorde ”tid” och ”rum” i etiska kategorier; i deras tolkningar fungerade samvetet som en temporal regulator för minne och moraliskt omdöme (Iskakova 2023; Ryskalıyev et al. 2023). Ett genealogiskt förhållningssätt till filosofisk prosa tolkar existentiella kategorier – öde, irreversibilitet och moralisk övergång – som element i en kulturell symbolisk struktur (Kossyn 2024). Etnografiska belägg dokumenterar en cyklisk uppfattning av ”tid” formad av säsongsbundna migrationer och rituella kalendrar (Dosmurzinov 2023; Zeinullin et al. 2026). Samtidigt har empirisk verifiering genom kontrollerad elicitering begränsats till en enda associativ studie med 50 kazakisktalande deltagare (Beknazarova 2022). Språket utgör således en avgörande intern faktor som formar en kulturs temporala orientering. Utöver traditionella mätbaserade angreppssätt erbjuder studiet av kulturella metaforer ett effektivt metodologiskt alternativ för att förstå hur olika kulturer begreppsliggör abstrakta föreställningar (Jang et al. 2023). Kulturella metaforer avser fenomen eller aktiviteter som de flesta medlemmar av en nationell kultur kognitivt eller känslomässigt identifierar sig med (Kövecses 2021). Metaforiska konstruktioner visar hur kulturer uppfattar olika samhälleliga aspekter och begreppsliggör abstrakta domäner, däribland ”tid” och ”rum”. Med utgångspunkt i denna forskningsinriktning har forskare undersökt ”rum” som en metafor för tidsperception (Gu et al. 2019) och betraktat ”tid” som ett tomrum genom vilket individer rör sig mellan händelser. Studier pekar också på kulturella variationer i dessa rumsliga och temporala mappningar. Amerikansk kognition representerar specifikt vanligtvis ”tid” horisontellt (från dåtid till framtid) med rörelse från vänster till höger (Worrell, Andretta 2019). Kinesiska kulturmodeller använder däremot ofta vertikala orienteringar med tidsmässig progression uppåt (Fiddler 2024). Båda modellerna härstammar dock från skriftliga traditioner i bofasta kulturer; den cyklisk-linjära hybriditeten i det nomadiska kronotopet förblir obeaktad i dem. Den aktuella studien avser att åtgärda denna lucka. Markanta skillnader i tidsbegreppsliggörande har föranlett undersökningar av deras underliggande bestämningsfaktorer (Pitt, Casasanto 2020). Forskning har identifierat flera kulturella faktorer som påverkar tidsperception, däribland värdesystem, religiösa traditioner, sociala strukturer och språkliga mönster (Kapitánská 2024). 4 Miljömässiga bestämningsfaktorer, såsom klimatförhållanden och socioekonomiska omständigheter, bidrar på liknande sätt till kognitiv variation. När det gäller turkisktalande nomadsamhällen har dessa bestämningsfaktorer inte studerats systematiskt; följaktligen är generaliserbarheten hos de hittills undersökta modellerna fortfarande begränsad. Kulturspecifika metaforer förklarar varför olika kulturella grupper uppfattar ”tid” på olika sätt. De flesta kulturer begreppsliggör exempelvis det förflutna som bakom och framtiden som framför, i linje med kroppens framåtriktade rörelse (Michaels 2025). När det gäller metaforiska representationer är kulturella skillnader i uppfattningen av ”tid” nära kopplade till hur ”tid” beskrivs. Engelsktalande mäter vanligtvis varaktighet genom metaforer för linjärt avstånd (”a long time”), varigenom ”tid” begreppsliggörs som en rumslig väg; på spanska kvantifieras varaktighet däremot oftast (”much time”), där ”tid” förstås som en substans (Alcaraz Carrión, Valenzuela 2021). I kazakiskan konvergerar båda strategierna. Varaktighet kodas både i termer av avstånd (”ұзақ уақыт”, ordagrant ”lång tid”) och kvantitativt (”көп уақыт”, ”mycket tid”); den kontrast som beskrivs ovan sammanfaller således direkt med det material som undersöks i denna studie. Den observerade skillnaden härrör från skilda konceptuella metaforer formade av språkliga och kulturella influenser. Empiriska studier visar att individer mer exakt uppskattar ”tid” när de använder mätningar som överensstämmer med konstruktionerna i deras modersmål (Götzelmann 2021). Ytterligare språkliga drag bidrar till kulturella variationer i tidsperception. Skillnader mellan skriftsystem har i stor utsträckning undersökts som möjliga förklaringar till tvärkulturell variation i temporal orientering. Det kazakiska fallet, som har genomgått en följd av skriftbyten – från arabisk skrift till latinsk skrift, kyrilliska och åter latinsk skrift – erbjuder ett icke-trivialt test av denna hypotes på turkiskt material. ”Tid” utgör en väsentlig aspekt av mänsklig erfarenhet, medan kultur spelar en avgörande roll för att forma kognition, motivation, känslor och individuellt beteende. Tidigare forskning har systematiskt undersökt förhållandet mellan kulturella värderingar och variationer i temporal orientering mellan kulturer (Alcaraz Carrión, Valenzuela 2022). Bland olika kulturella dimensioner har forskare undersökt hur kollektivism/individualism, regulatoriskt fokus och en tro på kontroll över det egna livet korrelerar med tidsperception. Vissa studier hävdar att individualism och kollektivism väsentligt påverkar kulturella skillnader i framtids-, nutids- och dåtidsorientering (Chen et al. 2022). Individualistiska kulturer uppvisar vanligtvis en starkare framtidsorientering, medan kollektivistiska kulturer betonar nutidsinriktade perspektiv. Kollektivistiska ramverk prioriterar alltså konkreta, kontextspecifika händelser i det omedelbara ögonblicket, medan individualistiska paradigm föredrar abstrakta händelser och universella regler som är tillämpliga över olika situationer. Utöver kulturella värderingar utgör mytologier och religiösa system ytterligare en kritisk faktor som förklarar tvärkulturella variationer i tidsperception (Callizo Romero 2023). Allt fler belägg visar att grundläggande psykologiska processer ofta uppvisar kulturspecificitet, vilket antyder att begreppsliggörandet och uppfattningen av ”tid” på liknande sätt bör variera mellan kulturer (Khatin-Zadeh et al. 2023). Kulturella studier har emellertid i stor utsträckning försummat temporal mångfald och dess differentierade effekter i kulturella kontexter. Trots framsteg inom kulturforskningen är undersökningen av temporala och rumsliga dimensioner fortfarande begränsad, och en systematisk integrering av teoretisk och empirisk kunskap saknas. Den samlade forskningen präglas av tre strukturella begränsningar. För det första har teorin om konceptuella metaforer empiriskt validerats huvudsakligen för indoeuropeiska språk: en bibliometrisk analys av 1 257 publikationer (2002–2022) identifierade forskningskluster koncentrerade till Spanien, USA, Kina och Ryssland (Zhao et al. 2023). Denna obalans väcker frågor om teorins tillämplighet på turkisktalande befolkningar. Centralasiatiska samhällen med nomadiskt arv inkluderas sällan i tvärkulturell jämförande forskning. Dessutom har själva kategorin ”nomad” kritiserats för sin reduktionism, eftersom den sammanför olika mobilitetsmodeller i en enda typologi (Conte 2025). För det andra är tvåspråkighetens inverkan på begreppsliggörandet av grundläggande kategorier i postsovjetiska 5 kontexter fortfarande otillräckligt utforskad. Kazakstans trespråkighetspolitik formar temporala och rumsliga föreställningsvärldar och skapar konkurrerande associationer till modernitet och kulturarv (Ahn, Smagulova 2022); ändå har ingen studie hittills undersökt huruvida politiskt framkallade förskjutningar förändrar grundläggande konceptuella metaforer. En genomgång av den befintliga litteraturen visar på en slående brist på forskning om ämnet. Medan internationella studier har undersökt hur metaforer formar kulturella föreställningar om ”tid” och ”rum”, har det kazakiska språkets metaforiska ramverk inte undersökts systematiskt. Betydande luckor kvarstår i förståelsen av hur dessa kategorier manifesteras i kazakiskt tänkande och kazakiska språket, och jämförande kulturstudier är särskilt sällsynta. Aktuell forskning tenderar att behandla ”tid” och ”rum” som separata kognitiva kategorier och förbiser deras ömsesidiga beroende i formandet av det nationella medvetandet. 1.2. PROBLEMFORMULERING Studien syftade till att analysera begreppen ”tid” och ”rum” som representationer av mänsklig existens inom kazakiskt tänkande och kazakiska språket. För att uppnå det angivna målet formulerades följande forskningsuppgifter: 1) att identifiera dominerande begreppskategorier förknippade med ”tid” och ”rum” bland kazakiska respondenter; 2) att undersöka hur dessa kategorier återspeglar kulturellt förankrade betydelser genom en analys av känslomässiga, metaforiska, abstrakta och konkreta dimensioner i språkliga associationer; 3) att undersöka generationsskillnader i uppfattningen och begreppsliggörandet av ”tid” och ”rum”; 4) att tolka de mest frekventa och kulturellt betydelsefulla associationerna inom ramen för kazakiska filosofiska och kulturella traditioner. 2. METODER OCH MATERIAL 2.1. TEORETISKT RAMVERK Den aktuella studien vilar på ett tvärvetenskapligt teoretiskt ramverk som integrerar kognitiv lingvistik, filosofisk antropologi och kulturell semiotik. Centralt för denna grund är premissen att språket inte bara återspeglar utan också formar mänsklig kognition och världsbild (Lakoff, Johnson 2020). Begreppsliggörandet av ”tid” och ”rum” undersöks genom teorin om konceptuella metaforer (Bundgaard 2019), enligt vilken abstrakta begrepp struktureras genom kulturellt förankrade metaforer. Teorin om konceptuella metaforer utgör den centrala analytiska ramen för denna studie. Två kompletterande teoretiska perspektiv utvidgar dess förklaringsräckvidd: teorin om social identitet belyser intergenerationella skillnader i begreppsliggörande genom mekanismer för grupptillhörighet och historiskt minne, medan kulturell semiotik underbygger användningen av det associativa experimentet som ett metodologiskt instrument för att få tillgång till kulturellt kodade betydelser inbäddade i språket. De tre angreppssätten sammanfaller i en gemensam analytisk knutpunkt: konceptuella metaforer uppstår genom processer av kulturell semios och överförs mellan generationer via social identifiering. Forskningen bygger vidare på teorin om social identitet (Demirden 2021), särskilt dess antagande att uppfattningar om temporal och spatial kontinuitet bidrar till bildandet av kollektiv identitet över generationer. Teorin om social identitet omfattar flera delteorier, däribland teorin om kollektiv identitet, som undersöker identitetsbildning i relation till sociala rörelser. Centrala verk inom både sociologi och psykologi framhåller kollektiv identitet som en möjlig bro mellan identitetsteori och teorin om social identitet (Apofisis 2024). Identitetsteorin klassificerar identiteter längs tre överlappande dimensioner: personlig identitet, rollbaserad identitet och grupptillhörighet/social tillhörighet. Ramverket integrerar dessutom principer från 6 lingvistisk-kulturella studier, som erkänner att kulturell kognition är kodad i språket genom associativa mönster (Lupyan, Lewis 2019). Dessa mönster kan systematiskt undersökas genom associativa experiment. Det associativa experimentet inom lingvistiken tjänar till att dokumentera responser som motiveras av kulturellt förankrad information som cirkulerar bland deltagarna (Sternin 2020). Den associativa metoden ger tillgång till respondenternas medvetande genom att framkalla reaktioner på presenterade stimuli. Den experimentella proceduren innebär att verbala responser på stimulusord registreras, varefter resultaten analyseras. Associerade ord får nya individualiserade betydelser som förbinder det kognitiva innehållet hos det studerade ämnet med bilder, känslor och idéer som finns i deltagarnas medvetande. Den filosofiska grunden för det associativa experimentet vilar på antagandet att individer återkallar mentala bilder genom att relatera dem till varandra (Halbwachs 2020). Följaktligen kan experimentet fastställa en koppling mellan det stimulus som introduceras av experimentledaren och deltagarens respons. Ur ett psykologiskt perspektiv hänger verbala reaktioner på stimuli samman med hypotesen om prediktiva relationer mellan associationer (Miller 2006). Den kognitiva förmågan att använda ett begrepp som utgångspunkt för att etablera mentala kopplingar till ett annat exemplifierar processen att få tillgång till begrepp genom associationer (Broccias 2021). Följaktligen får experimentledaren tillgång till det konceptuella innehåll som undersöks, vilket möjliggör en rekonstruktion av dess kognitiva struktur. 2.2. Forskningsdesign Studien använde en metod med blandade metoder som integrerade kvalitativa och kvantitativa tekniker för att undersöka och tolka begreppen ”tid” och ”rum” inom kazakiskt språkligt medvetande. Forskningsmetodiken omfattar filosofiska, kulturella och lingvistiska verktyg för att möjliggöra en heltäckande analys av hur modersmålstalare kognitivt och kulturellt uppfattar dessa kategorier. Forskningen kretsar kring ett associativt experiment som dess primära empiriska komponent, kompletterat med statistisk analys och lingvistisk granskning med hjälp av konceptuella analysmetoder. Detta tillvägagångssätt kombinerar ordens lingvistiska och kulturella semantik och möjliggör en grundlig och objektiv logisk analys av naturliga språkbegrepp. Efter statistisk bearbetning analyserades de vanligaste och kulturellt betydelsefulla kategorierna som framkom i undersökningen genom den kazakiska filosofins och kulturens traditioner. De begrepp som identifierades under kodningen tolkades inte enbart som lingvistiska data utan som manifestationer av underliggande världsbilder inom ramen för en kvalitativ-filosofisk syntes. 2.3. Urval Studien använde ett stratifierat ändamålsenligt urval för att säkerställa representationen av olika kazakisktalande individer utifrån centrala demografiska variabler som var relevanta för forskningen. Målurvalet bestod av 200 kazakiska modersmålstalare i åldern 20 till 70 år, med varierande utbildningsbakgrund (gymnasieutbildning, yrkesutbildning och högre utbildning). Det valda åldersintervallet fångade effektivt åldersrelaterade skillnader i uppfattningen och begreppsliggörandet av ”tid” och ”rum”, vilka härrör från de olika historiska, teknologiska och kulturella förändringar som olika generationer i Kazakhstan har upplevt. Stratifieringen baserades på två primära kriterier – ålder och utbildningsnivå – för att inkludera perspektiv från olika sociokulturella bakgrunder och samtidigt minimera risken för demografisk bias. Rekryteringen av deltagare genomfördes via flera kanaler, däribland direktkontakt vid utbildningsinstitutioner och offentliga organisationer. Inbjudningar distribuerades via e-post och genom kontaktpersoner vid de deltagande institutionerna. Före deltagandet fick alla potentiella respondenter detaljerad information om studiens 7 syften, format och konfidentialitetsåtgärder. Endast de som gav informerat samtycke inkluderades i det slutliga urvalet. 2.4. Undersökning Det primära datainsamlingsverktyget var ett strukturerat associativt frågeformulär utformat för att identifiera både spontana och reflekterande språkliga associationer till begreppen ”tid” och ”rum”. Forskarna utformade manuellt undersökningsinstrumentet utifrån metodologiska angreppssätt från tidigare associativa experiment som använts i konceptuella studier av ryska och kazakiska (Kuzembayeva 2021). Valet av frågor motiverades av behovet att dokumentera inte bara språkliga associationer utan också existentiella, emotionella och värdeladdade aspekter som påverkar uppfattningen av dessa grundläggande kategorier. Det slutliga frågeformuläret innehöll sex öppna frågor för varje begrepp på kazakiska (bilaga). Den valda frågestrukturen möjliggjorde analys på flera nivåer, omfattande direkta språkliga associationer, metaforiskt och kulturellt innehåll samt emotionell perception. Deltagarna fyllde i frågeformuläret antingen personligen eller via Google Forms, beroende på tillgänglighet och preferens. 2.5. Statistisk bearbetning De data som samlades in genom det associativa frågeformuläret genomgick en analytisk process i flera steg. Analysen kombinerade kodning och kvantitativ statistisk bearbetning för att säkerställa en heltäckande tolkning av lingvistiska och konceptuella mönster relaterade till temporala och spatiala kategorier. Efter datainsamlingen transkriberades, digitaliserades och kodades de skriftliga svaren med hjälp av SAS-programvara, medan svar från Google Forms inte krävde någon transkribering. Varje deltagare tilldelades en unik digital kod för att bevara anonymiteten, medan svaren kopplades till demografiska variabler. Kodningen genomfördes av två oberoende forskare utbildade i kognitiv lingvistik. Under pilotfasen (n = 40 svar) uppgick överensstämmelsen mellan kodarna till 84% (Cohens κ = 0.79). Avvikelser löstes genom konsensusdiskussion; i omtvistade fall (12% av svaren) konsulterades en tredje expert. Den slutliga kodboken omfattade åtta kategorier, var och en med en operationell definition och illustrativa exempel. Genom öppna kodningsprocedurer utvecklades bredare semantiska och metaforiska kategorier, däribland ”tid som känsla”, ”tid som värde”, ”rum som hemland” och ”rum som frihet”. SAS-programvaran omvandlade alla kodade element till numeriska variabler som anger svarsfrekvenser, vilket möjliggjorde konstruktionen av frekvenstabeller som visade de vanligaste temporala och spatiala associationerna. Deskriptiv statistik, inklusive medelvärden och standardavvikelser, sammanfattade fördelningen av svarstyper och förekomsten av konceptuella kategorier. Möjliga åldersgruppspreferenser identifierades för emotionella kontra metaforiska associationer samt för abstrakta kontra konkreta associationer. För att bedöma den statistiska signifikansen hos skillnaderna mellan deltagargrupper använde studien inferentiella metoder. Ett Student’s t-test användes för att jämföra genomsnittliga svarsfrekvenser mellan binära åldersgrupper (yngre respektive äldre deltagare). Utbildningsnivå uteslöts från den inferentiella analysen av två skäl. För det första gjorde den ojämna fördelningen mellan kategorierna (högre utbildning – 68%; gymnasieutbildning – 18%; yrkesutbildning – 14%) statistiskt robusta jämförelser ogenomförbara. För det andra innebar rapportering av resultat uppdelade efter utbildningsnivå en risk för att stigmatisera särskilda undergrupper. Variabeln behölls därför enbart i den deskriptiva statistiken för att karakterisera urvalet. Cronbachs alfakoefficient beräknades för att utvärdera den interna konsistensen hos de identifierade konceptuella kategorierna. Detta reliabilitetsmått verifierade huruvida element som grupperats under samma tematiska kategori uppvisade tillräcklig korrelation och semantisk koherens. 8 2.6. Forskningsbegränsningar Flera metodologiska begränsningar bör erkännas. För det första kan full representativitet för alla regionala och dialektala variationer inte ha uppnåtts, även om urvalsstrategin syftade till att representera olika demografiska segment. För det andra fångar den associativa metoden verbala svar men kanske inte fullt ut avslöjar omedvetna eller förkroppsligade konceptuella strukturer. För det tredje kan teknologiska faktorer, såsom deltagarnas förtrogenhet med digitala undersökningar, påverka datans fullständighet, särskilt bland äldre respondenter. Den fjärde begränsningen gäller att kunskaper i ryska och bilingualismens inflytande på begreppsliggörandeprocesserna inte beaktades i studien. Den femte rör interkodarreliabiliteten: trots en acceptabel överensstämmelsenivå (κ = 0.79) påverkade tolkningsvariabilitet 21% av de kodade fallen. 2.7. Etiska överväganden Studien följer etiska standarder för sociolingvistisk och psykologisk forskning. Deltagarna undertecknade formulär för informerat samtycke som säkerställde frivilligt deltagande, konfidentialitet och rätten att när som helst avbryta sitt deltagande. Alla data förvaras i säkra, krypterade databaser som endast är tillgängliga för medlemmar av forskarteamet. 3. RESULTAT 3.1. Associationer relaterade till ”tid” och ”rum” 1. Spontana associationer När deltagarna ombads ange spontana associationer till orden ”tid” och ”rum” avslöjade deras svar distinkta kulturella och kognitiva mönster med rötter i den kazakiska världsbilden. ”Tid” associeras främst med liv, öde och existentiella cykler. De vanligaste svaren för ”tid” omfattade ”klocka” (43%), ”hastighet” (35%), ”förändring” (32%), ”liv” (28%) och ”ålderdom” (24%), vilket visar en uppfattning av ”tid” som en mätbar, flyktig och livsbestämmande kraft. Dessa associationer återspeglar en växande medvetenhet om ”tid” som en strukturerad och begränsad resurs, sannolikt påverkad av moderna vanor och teknologier. Samtidigt behåller begreppet existentiella konnotationer relaterade till åldrande och livscykler. Associationer som ”liv” och ”ålderdom” återspeglar samtidigt den traditionella kazakiska förståelsen av ”tid” som ett värdeladdat moraliskt kontinuum, där temporal progression betecknar visdom, generationsminne och socialt arv. Respondenternas associationer till ordet ”rum” visade bredare och kulturellt förankrade uppfattningar, där ”stäpp” (51%) framträdde som den dominerande bilden, följd av ”frihet” (40%), ”avstånd” (33%), ”himmel” (27%) och ”hem/land” (25%). Sådana svar illustrerar det rumsliga medvetandet som formats av Kazakhstans vidsträckta geografi, nomadiska arv och djupa känslomässiga förbindelse med mark och öppenhet. Följaktligen överskrider ”rum” fysiska dimensioner och symboliserar identitet, autonomi och tillhörighet. 2. Associationer till det första ordet Deltagarna ombads säga det första ord som kom dem till sinnet som svar på ”tid” och ”rum”. Deras associationer bekräftade dessa begrepps kulturella förankring och metaforiska rikedom i det kazakiska medvetandet. När det gäller ”tid” omfattade de dominerande svaren ”klocka”, ”ögonblick”, ”framtid”, ”död” och ”morgon”, vilket visar att ”tid” vanligtvis begreppsliggörs genom idéerna om rörelse, progression och transformation. Rumsliga stimuli framkallade ”stäpp”, ”himmel”, ”frihet”, ”väg” och ”avstånd” som de vanligaste svaren, vilket framhäver erfarenhetsmässiga och geografiska orienteringar mot gränslöshet, öppenhet och rörlighet. Sådana mönster visar på förekomsten av förkroppsligade metaforer i kazakisk kognition. ”Rum” bibehåller snarare konkreta än abstrakta egenskaper och är djupt förbundet med naturliga miljöer och nomadiskt arv. Följaktligen sträcker sig temporala och 9 rumsliga uppfattningar bortom enbart koordinater och fungerar som dynamiska krafter som formar människans existens. 3. Reflekterande associationer När deltagarna fick ”tid” för eftertanke frambringade de mer djupgående och abstrakta associationer till ”tid” och ”rum”. De temporala reflektionerna omfattade ”minne” (29%), ”tålamod” (24%), ”öde” (21%), ”cykel” (17%) och ”irreversibilitet” (15%), vilket illustrerar en förskjutning från konkreta yttre markörer mot personlig begreppslig förståelse. Svaren på frågor om ”rum” överskred på liknande sätt fysiska dimensioner och betonade ”rotfasthet” (26%), ”tillhörighet” (22%), ”tystnad” (18%), ”nomadism” (15%) och ”tomhet” (12%). Dessa mönster avslöjar rummets dubbla natur i kazakisk perception – det fungerar både som en grundläggande identitetskälla och som en vidsträckt, ofta meditativ eller ensam miljö. Framväxten av ”nomadism” förbinder direkt den rumsliga kognitionen med kulturarvet, medan ”tomhet” och ”tystnad” antyder filosofiska tolkningar av tomrum eller andlig introspektion. 4. Associativa känslor och emotioner Deltagarna uttryckte olika emotionella reaktioner på temporala och spatiala begrepp, vilket avslöjade de affektiva dimensioner genom vilka dessa kategorier uppfattas och internaliseras inom den kazakiska kulturen. När det gäller ”tid” framträdde ”ångest” som den dominerande associationen (30%), särskilt bland yngre respondenter, som kopplade ”tid” till press, deadlines och osäkerhet inför framtiden. Andra framträdande emotionella reaktioner omfattade ”nostalgi” (26%), ”tacksamhet” (18%), ”sorg” (17%) och ”hopp” (15%). Dessa mönster framhäver ambivalenta temporala uppfattningar, där ”tid” samtidigt fungerar som en källa till förlust och ånger beträffande det förflutna och symboliserar potentiell utveckling och möjligheter. Rumsrelaterade associationer framkallade huvudsakligen positiva känslor, där ”frihet” (38%) och ”frid” (32%) var vanligast. Emellertid förekom även ”ensamhet” (21%), ”stolthet” (20%) och ”längtan” (19%) framträdande. Sammantaget bekräftar dessa resultat att temporal reflektion tenderar att framkalla mer introspektiva och ofta spända emotionella tillstånd, medan spatial perception bär konnotationer av vidsträckt rymd och omfattar inslag av ensamhet, kulturell anknytning och andlig förbindelse. 5. Ordspråk, talesätt och poesi Hänvisningar till ordspråk, talesätt och poetiska uttryck visade den djupa integrationen av temporala och spatiala begrepp i det moraliska, etiska och andliga medvetandet. När det gäller uppfattningar om ”tid” citerade 41% av respondenterna ordspråket yaqym – emshi (translittererat som uaqyt – emshi, vilket betyder ”tiden läker”). Andra temporala uttryck nämndes mer sällan. Yaqym mac ekew masty da tozdyraĭdy (”tiden nöter även sten”) citerades av 30% av respondenterna; keshegi künnen alyс zhoq, ertengi künnen zhaqyn zhoq (”inget är längre bort än gårdagen, inget är närmare än morgondagen”) av 21%; och zhasy bir qurdas emes, zamany bir qurdas (”människor förenas inte av ålder, utan av den tid de har levt igenom tillsammans”) av 18%. Den sjunkande ordningsföljden är talande: aforismen om att stenen nöts bort av tiden är fastare bevarad än de andra. Hänvisningar till ”rum” uppvisade särskilt starka kopplingar till identitet och förfäders arv. Uttrycket Zher-ana (Zher-ana, ”Moder jord”) citerades av 35% av deltagarna. Respondenterna citerade också ofta ordspråk som zheri baidyn eli bai (zheri baidyn eli bai, ”den som är rik på land har ett rikt land”) (31%) och keñ dala – keñ peyil (ken dala – ken peyil, ”den generösa stäppen föder generösa själar”) (29%). 6. Uppfattad betydelse av ”tid” och ”rum” Deltagarna ombads beskriva vilken roll ”tid” och ”rum” spelar i deras personliga liv. Deras svar avslöjade distinkta men kompletterande effekter på personlig och kollektiv erfarenhet. Majoriteten (43%) betraktade ”tid” främst som en resurs som inte får slösas bort, vilket betonar pragmatiska orienteringar mot produktivitet och personligt ansvar. Ytterligare 26% beskrev ”tid” både som lärare och prövning, vilket framhäver dess inflytande på moralisk utveckling, livslärdomar och motståndskraft. Samtidigt förknippade 21% ”tid” med ånger eller 10 eftertanke, vilket understryker dess emotionella tyngd och koppling till tidigare beslut. I kontrast antogs rumsliga tolkningar ha mer existentiella och affektiva egenskaper. För 35% av respondenterna var ”rum” en grundläggande identitetskomponent, knuten till kulturella rötter och en känsla av tillhörighet. Ytterligare 30% uppfattade ”rum” som en symbol för inre frid och autonomi, vilket antyder psykologiska och andliga kopplingar till naturliga miljöer. Anmärkningsvärt nog beskrev 25% ”rum” som ett andligt begrepp kopplat till förfäder och natur. Deras perspektiv visar på bestående samband mellan land, minne och arv i det kazakiska medvetandet. De observerade svarsmönstren visar att temporala uppfattningar fortfarande är förankrade i praktiska och moraliska ramverk, medan spatiala begrepp fungerar som grundläggande krafter som när identitet, kontinuitet och emotionell balans. 3.2. Semantiska och metaforiska kategorier baserade på kodning Kodningen av svaren avslöjade kulturellt förankrade begrepp som illustrerar hur kazakisktalande personer begreppsliggör ”tid” och ”rum” i både individuellt och kollektivt medvetande. Fyra dominerande kategorier framträdde för begreppet ”tid”: ”tid som känsla”, som omfattar associationer såsom ångest, nostalgi och hopp; ”tid som värde”, som betonar dess roll som en begränsad resurs eller moralisk prövning; ”tid som rörelse”, återspeglad i metaforer om hastighet, flöde och riktning; samt ”tid som cykel”, som väcker associationer till naturliga rytmer, åldrande och upprepning (tabell 1). Dessa kluster antyder att ”tid” inte enbart representerar varaktighet utan också psykologiska och filosofiska erfarenheter formade av personligt minne, samhällstempo och generationsvisdom. Tabell 1. Tematisk kodning av associationer (utarbetad av författarna) Begrepp Tematisk kategori Exempel på svar Frekvens ”Tid” ”Tid som känsla” Ångest, nostalgi, hopp, sorg 148 ”Tid som värde” Resurs, prövning, ansvar, ånger 132 ”Tid som rörelse” Hastighet, flöde, riktning, ögonblick 112 ”Tid som cykel” Årstider, upprepning, åldrande, återkomst 51 ”Rum” ”Rum som hemland” Jord, förfäder, hem, rotfasthet 161 ”Rum som frihet” Öppenhet, självständighet, stäpp, rörelse 120 ”Rum som tomrum/tystnad” Tomhet, tystnad, andlig distansering 66 ”Rum som identitet” Tillhörighet, stolthet, ursprung, platsanknytning 85 För begreppet ”rum” framträdde följande kategorier: ”rum som hemland”, med svar centrerade kring förfäders land och rötter; ”rum som frihet”, som betonar rörelse, öppenhet och personlig autonomi; ”rum som tomrum eller tystnad”, vilket anger meditativa, existentiella eller andliga dimensioner; samt ”rum som identitet”, där land och landskap blir oskiljaktiga från det personliga och kollektiva arvet. Inkluderingen av ordspråk tillförde ytterligare semantiskt djup. Fasta uttryck visar hur språkliga former kodar kollektiva etiska ramverk och traditionella filosofiska reflektioner. Deskriptiv statistisk analys identifierade distinkta mönster i begreppsliggörandet av ”tid” och ”rum” mellan åldersgrupper. Mer specifikt visade yngre respondenter (20–39 år) 11 starkare preferenser för emotionella (M = 4.61, SD = 2.32) och abstrakta associationer (M = 2.95, SD = 1.94). Resultaten antyder att yngre individer i högre grad internaliserar dessa begrepp genom personliga erfarenheter, subjektiva känslor och psykologiskt meningsskapande (tabell 2). Tabell 2. Medelvärden och standardavvikelser för varje typ av konceptuell association (utarbetad av författarna) Kategori | Yngre respondenter, medelvärde | Yngre respondenter, SD | Äldre respondenter, medelvärde | Äldre respondenter, SD Emotionella | 4.61 | 2.32 | 2.65 | 1.70 Abstrakta | 2.95 | 1.94 | 3.18 | 1.74 Metaforiska | 2.90 | 1.58 | 3.75 | 1.75 Konkreta | 2.58 | 1.56 | 3.99 | 1.96 Äldre deltagare (40–70 år) uppvisade starkare preferenser för metaforiska associationer (M = 3.75, SD = 1.75) och konkreta associationer (M = 3.99, SD = 1.96). Deras svar exemplifierar traditionella konceptuella ramverk där temporala och spatiala begrepp struktureras av stabila kulturella symboler och fysiska bilder. De observerade skillnaderna framhäver möjliga generationsförskjutningar i den kognitiva och emotionella bearbetningen av filosofiska kategorier, sannolikt formade av sociohistoriska erfarenheter, språklig socialisation och exponering för teknologiska och kulturella omvandlingar. Den statistiska analysen visade tydliga generationsvariationer i frekvenserna av konceptuella associationer. T-test för oberoende stickprov jämförde medelvärden mellan yngre och äldre deltagare för varje kategori. Resultaten visar betydande skillnader i emotionella associationer (t = 6.815, p < 0.001), vilket bekräftar att emotionell inramning dominerar bland yngre respondenter. Cohens d-koefficient för emotionella associationer var 0.97, en storlek som i statistiska termer klassificeras som en stor effekt. Metaforiska associationer gav d = 0.51 (medelstor effekt), medan konkreta associationer gav d = 0.80 (stor effekt). Den praktiska betydelsen av dessa skillnader framgår ytterligare av fördelningsmönstren: 78% av de yngre respondenterna genererade minst en emotionell association, jämfört med 41% bland de äldre respondenterna. Däremot förekom metaforiska (t = −3.605, p < 0.001) och konkreta associationer (t = −5.629, p < 0.001) signifikant oftare bland äldre deltagare. Abstrakta associationer visade ingen statistiskt signifikant skillnad mellan grupperna (t = −0.883, p = 0.379), vilket indikerar en jämförbar fördelning mellan ålderskohorterna. Resultaten gör det tydligt att kognitiva generationsskillnader främst tar sig uttryck i emotionell expressivitet och i beroendet av antingen metaforiska eller konkreta representationer. En reliabilitetsanalys genomfördes för att bedöma den interna konsistensen över de fyra konceptuella kategorierna (emotionella, abstrakta, metaforiska och konkreta). Cronbachs alfakoefficient (α = 0.82) bekräftade hög reliabilitet och intern konsistens, vilket styrker att dessa kategorier utgör komponenterna i en enhetlig skala. 12 3.3. Tolkning av resultat ur kazakiska filosofiska och kulturella perspektiv En analys av spontana och reflekterande associationer avslöjade fyra dominerande kategorier genom vilka ”tid” begreppsliggörs i det kazakiska språkliga medvetandet: känsla, värde, rörelse och cykel (figur 1). Figur 1. Centrala komponenter i ”tid” som begrepp (utarbetad av författarna) Ord som ”ångest”, ”hopp” och ”minne” representerar emotionellt laddade uppfattningar av ”tid”. Följaktligen fungerar ”tid” inte enbart som en neutral varaktighet utan som ett affektivt upplevt fenomen knutet till osäkerhet, strävan och introspektion. Kategorien ”tid som värde” kännetecknas av frekventa associationer till ”resurs” och ”prövning”. Denna observation understryker de moraliska perspektiv genom vilka ”tid” värderas i kazakisk diskurs, särskilt i fråga om kollektiva historiska erfarenheter och betoningen av ansvar. Rörelsemetaforer (”flöde” och ”hastighet”) förstärker förkroppsligade och riktade temporala uppfattningar i linje med teorin om konceptuella metaforer. Cykliska associationer (”årstider”, ”upprepning”) bygger på traditionella nomadiska förståelser av naturliga rytmer. Begreppet ”rum” framträder som fundamentalt sammanflätat med kulturell identitet och uppvisar starkare samband med fysisk och emotionell förankring än tidsliga föreställningar. Frekventa associationer till hemlandet och kontinuiteten mellan generationerna framhäver landets och geografins djupa betydelse inom den kazakiska världsbilden. Kategorien ”rum som frihet” (t.ex. ”stäpp”, ”öppenhet”) återspeglar den nomadiska etosen, medan ”rum som tystnad eller tomrum” antyder metafysiska tolkningar av ”rum” som meditativa, inre tillstånd. Dessa mönster visar att ”rum” inom den kazakiska kulturen överskrider den yttre fysiskheten och internaliseras som en del av självet, vilket bildar en bro mellan kollektivt minne och naturen (Figur 2). 13 Figur 2. Centrala komponenter i ”rum” som begrepp (utarbetat av författarna) Begreppsanalysen visar hur kazakisktalande tolkar ”tid” och ”rum” inte enbart som lingvistiska fenomen utan som manifestationer av en världsbild formad av historisk erfarenhet, islamiska influenser, nomadiska traditioner och samtida förändringar. 4. DISKUSSION Genom att undersöka relationen mellan språk och världsbild visar denna studie hur även universella kategorier – såsom ”tid” och ”rum” – får kulturellt och generationsmässigt specifika begreppsliggöranden. Därigenom bidrar den till den bredare mänskliga kunskapsmassan. En liknande studie undersökte filosofiska tolkningar av ”tid” och ”rum” inom den kazakiska filosofin (Zhangalieva et al. 2024). Resultaten kompletterar aktuell forskning genom att visa hur kazakiska tidsliga och rumsliga begrepp berikas av unika symboler, metaforer och traditioner knutna till nationens naturliga och historiska sammanhang. Detta ramverk positionerar kazakiska förståelser av ”tid” och ”rum” som värdefulla delar av det kulturella arvet. Resultaten från den föreliggande studien överensstämmer med dessa observationer och framhäver att kazakisktalande begreppsliggör ”tid” och ”rum” på ett mycket symboliskt och kulturellt förankrat sätt. Analysen i A. Zhangalieva et al. (2024) är strikt teoretisk och filosofisk till sin natur; den föreliggande studien erbjuder däremot empirisk verifiering genom ett associativt experiment kombinerat med ett intergenerationellt perspektiv. Den tidigare studien analyserade emellertid även islams inflytande – en aspekt som inte behandlas i den aktuella artikeln. Islam har i betydande grad format den kazakiska filosofin om ”tid” och ”rum” genom att införliva religiösa praktiker och ritualer i föreställningarna om ”tid” och ”rum”. En jämförelse med andra turkiska kulturer visar både gemensamma drag och mönster som är specifika för den kazakiska kontexten. Firandet av Nauryz i de kazakiska och nogajiska gemenskaperna tolkas av forskare som 14 en kulturell teknologi för kollektiv förnyelse inom ramen för ”cyklisk tid” (Zeinullin et al. 2026). Toponymiska studier i västra Kazakhstan visar att geografiska namn bär på sakrala betydelser som ackumulerats under årtusenden (Khabizhanova, Mensitova 2025). Etnografiska analyser har dokumenterat en hybrid tidsregim där genealogisk tradition (shezhire) och kosmologiska modeller verkar parallellt (Dosmurzинов 2023). Västerländska horisontella modeller och kinesiska vertikala orienteringar kontrasterar mot den kazakiska tidsuppfattningen, som kännetecknas av en cyklisk–linjär hybriditet: säsongernas återkomst samexisterar med föreställningar om irreversibilitet och moralisk utveckling (Worrell Andretta 2019; Fiddler 2024). En annan studie undersökte begreppet ”tid” som ett komplext lingvistiskt fenomen (Beknazarova 2022). Enkätresultaten stöder den föreliggande forskningen och bekräftar att den konceptuella metaforen och dess betydelse i det kazakiska språket har blivit djupt förankrade i det samtida samhället. Urvalet i Ulzhan Beknazarova (ibid.) var begränsat till 50 informanter. Med 200 deltagare och åldersstratifiering blir intergenerationell variation urskiljbar; tidigare hade den inte dokumenterats. De associationer som respondenterna angav i den aktuella studien framhäver de förkroppsligade metaforernas utbredning i kazakisk kognition. ”Rum” är inte abstrakt utan snarare besjälat och nära knutet till den naturliga miljön och nomadiska traditioner. Dessutom uppfattas ”tid” och ”rum” inte enbart som koordinater utan som dynamiska krafter som formar människans existens. Dessutom visar den befintliga litteraturen att begreppet ”tid” uttrycks genom olika lingvistiska medel, däribland lexikala enheter i bokstavlig betydelse, metaforiska beteckningar, liknelser, epitet, retoriska figurer, bildliga associationer och symbolisk inramning (Kogay 2018). Den föreliggande studien blottlägger unika aspekter av den kazakiska världsbilden som har fått otillräcklig uppmärksamhet i tidigare jämförande forskning. Identifieringen av ”rum som hemland” och ”rum som identitet” bland de dominerande kategorierna återspeglar en världsbild formad av nomadisk historia, där geografiskt ”rum” inte är statiskt utan dynamiskt, relationellt och emotionellt betydelsefullt. På liknande sätt betonar de metaforiska associationerna mellan ”tid” och tålamod, öde samt irreversibilitet dess linjära utveckling, liksom dess etiska och existentiella dimensioner. Dessa kulturella metaforer skiljer sig i betoning och struktur från västerländska paradigm. Kazakiskt lingvistiskt och filosofiskt tänkande motsätter sig kommersialisering genom att framställa ”tid” som en moralisk erfarenhet och ”rum” som en sakral kontinuitet (Sadirova et al. 2023). Sådana resultat antyder att inte bara diskurs i traditionell kontextuell bemärkelse, utan även fysiska, sociala, kulturella, konceptuella, kognitiva och förkroppsligade erfarenheter fungerar som kontextuella faktorer som främjar metaforiskt begreppsliggörande. Med utgångspunkt i en flernivåteori om metaforer har forskare föreslagit att kontext påverkar metaforiskt begreppsliggörande momentant på nivån av mentala ”rum”, samtidigt som den utövar samtidiga långsiktiga effekter på domän- och ramnivåerna (Filipović, Ibarretxe-Antuñano 2019). En annan studie har bekräftat att rumslig kontext spelar en viktig roll i skapandet av sociala band genom tre mekanismer: rumslig närhet, rumslig sammansättning och rumslig konfiguration (Small, Adler 2019). Jämförande studier av andra turkiska och postsovjetiska kulturer bekräftar vissa gemensamma värden, särskilt landets och de förfäderska banden betydelse (Kuzembayeva 2023). Exempelvis beskriver resultaten från en psykolingvistisk studie hur ryska och indiska deltagare begreppsliggör bilden av kazaker (Kuzembayeva 2021). Resultaten visar övervägande positiva uppfattningar om kazaker bland både ryska och indiska respondenter. Deltagare från båda grupperna erkänner kazakernas turkiska ursprung, förknippar dem med Kazakhstan och karaktäriserar dem som respektfulla gentemot äldre och patriotiska. Mot denna bakgrund förtjänar resultaten i den aktuella studien om kazakiska föreställningar om ”rum” uppmärksamhet. Begreppet väckte ofta associationer till fysisk och emotionell förankring, hemland och kontinuitet mellan generationerna, vilket understryker landets och geografins betydelse i den kazakiska världsbilden. En intern spänning framträdde inom de rumsliga begreppsliggörandena. ”Frihet” och ”förankring” intar motsatta poler: den förstnämnda betonar rörlighet och öppenhet, medan den sistnämnda lyfter fram anknytning och stabilitet. Denna spänning återspeglar sannolikt den historiska 15 övergången från ett nomadiskt levnadssätt till bofasthet, liksom den nuvarande stundens ambivalens, där global mobilitet samexisterar med lokal identifikation. De emotionella uppgifterna avslöjar en parallell spänning: ”frihet” (38%) och ”ensamhet” (21%) pekar på en ambivalent upplevelse av öppenhet – som av vissa upplevs som frigörelse och av andra som isolering. Social Identity Theory erbjuder en fruktbar tolkning för att förklara intergenerationella skillnader genom att förstå dem som transformationer i mekanismerna för gruppidentifikation (Demirden 2021). De metaforiska strukturerna hos äldre respondenter, som socialiserades under de sovjetiska och tidiga postsovjetiska perioderna, bygger på kollektivistisk diskurs och traditionella kulturella referenter. Däremot har globalisering och digital kommunikation – de villkor under vilka yngre respondenter formades – främjat internaliseringen av tidsliga och rumsliga kategorier grundade i individuell emotionell erfarenhet. Den etnolingvistiska identiteten hos Kazakhstans studerande ungdom är beroende av undervisningsspråket, vars val omstrukturerar identifikationsmodeller över ålderskohorter (Zharkynbekova et al. 2025). Ungdomars språkattityder varierar också regionalt: språkpolitikens mångskiktade historia utövar ojämna effekter på det språkliga medvetandet i olika territoriella kontexter (Khamit et al. 2025). Den observerade förändringen överensstämmer med den bredare övergången från kollektivism till individualism (Chen et al. 2022); trots detta vittnar de kvarstående associationerna till hemland och förfäder om kollektiva identitetsstrukturers beständighet. De insamlade uppgifterna styrker tesen om hybridisering av konceptuella metaforer under globaliseringens inflytande. Dominansen för associationen ”klocka” (43%) i de tidsliga svaren – atypisk för en traditionell nomadisk orientering – visar på inträngandet av en instrumentell uppfattning av ”tid”. Inom denna modell mäts och segmenteras tidslig erfarenhet kvantitativt genom mekaniska och digitala apparater. Samtidigt kvarstår existentiella associationer (”liv”, ”öde”, ”ålderdom”), vilket signalerar den kulturella substratets motstånd mot fullständig undanträngning. Hybridiseringens mekanism kräver en särskild undersökning: det är fortfarande oklart om nya metaforer lagras ovanpå traditionella strukturer och bildar en sammansatt temporalitet, eller om de gradvis ersätter nedärvda konceptuella kartläggningar. Svaret på denna fråga är avgörande för att förutsäga den kognitiva förändringens riktning hos kazakisktalande befolkningar som utsätts för en allt intensivare exponering för digital teknik. 5. SLUTSATSER Analysen av de associativa svaren avslöjade dominerande begreppskategorier relaterade till ”tid” och ”rum” inom den kazakiska världsbilden. För ”tid” omfattade de centrala kategorierna känslor (t.ex. ångest, nostalgi), värden (t.ex. ”tid som resurs”), rörelse och cyklisk struktur. ”Rum” förknippades oftast med hemland, frihet, tystnad och identitet. Den lingvistiska kodningen av deltagarnas svar visade att ”tid” uppfattas som ett emotionellt laddat och moraliskt betydelsefullt fenomen, medan ”rum” fungerar som en grund för existentiell och kulturell självdefinition. Tydliga skillnader framträdde mellan de två åldersgrupperna i deras begreppsliggörande av dessa kategorier. Yngre deltagare (20–39 år) uppvisade en uttalad preferens för emotionella och abstrakta associationer och demonstrerade en mer introspektiv och psykologisk uppfattning av ”tid” och ”rum”. Äldre deltagare (40–70 år) föredrog däremot metaforiska och konkreta associationer som återspeglade traditionella världsbilder. Dessa skillnader var statistiskt signifikanta och framhävde förändringar i den kulturella kognitionen under modernitetens inflytande. Studiens teoretiska bidrag kan formuleras enligt följande: i kulturer med nomadiskt arv spelar rumsliga metaforer en strukturellt formande roll i identitetskonstruktionen och överträffar tidsliga kategorier i fråga om emotionell saliens. Detta resultat utvidgar Conceptual Metaphor Theory, som hittills huvudsakligen har validerats på data från bofasta kulturer. 16 De föreslagna fyrkomponentsmodellerna – för ”tid” (emotion, värde, rörelse, cykel) och för ”rum” (hemland, frihet, tystnad, identitet) – kan fungera som ett jämförande ramverk för tvärkulturella undersökningar som omfattar turkiska, centralasiatiska och postsovjetiska språkgemenskaper. Undersökningen av filosofiska tolkningar av ”tid” och ”rum” i kazakiskt tänkande ger djupare insikter i de unika aspekterna av nationens kultur och historia. Traditionella föreställningar om ”tid” och ”rum”, berikade av symboliska betydelser och religiösa ritualer, utgör ett grundläggande element i Kazakhstans kulturarv. För att bevara traditionella värden och samtidigt kritiskt förhålla sig till framväxande begreppsliggöranden av ”tid” och ”rum” krävs en kontinuerlig dialog med de globaliseringsdrivna förändringar som beskrivs i inledningen. Lovande vägar för fortsatt forskning omfattar: en jämförande analys av begreppsliggörandet av ”tid” och ”rum” i turkiska språk (kazakiska, kirgiziska, uzbekiska, turkiska) med målet att skilja en panturkisk kärna från kulturspecifika mönster; longitudinell uppföljning av de konceptuella metaforernas dynamik inom samma respondentkohort; samt undersökning av kazakisk–rysk tvåspråkighets inverkan på begreppsliggörandets struktur, med beaktande av processer för metaforisk överföring och skiktning. Därutöver skulle experimentell undersökning av förkroppsligade metaforer med metoder från kognitiv psykologi – såsom priming och eye-tracking – möjliggöra verifiering av de identifierade associationernas funktion på nivån för implicit informationsbearbetning. Praktiskt värde Resultaten av denna studie har praktiskt värde för utvecklingen av kulturellt lyhörda utbildningsmaterial inom språkundervisning, filosofi och medborgerlig identitetsbildning, särskilt inom sekundär- och högre utbildning i Kazakhstan. Att uppmärksamma generationsskillnader i begreppsliggörandet av ”tid” och ”rum” gör det möjligt för lärare att anpassa både läroplanens innehåll och undervisningsmetoderna till elevernas och studenternas världsbilder. Dessutom är insikter i de metaforiska och symboliska strukturer som är inneboende i det kazakiska språket värdefulla för översättare, lingvister och specialister på interkulturell kommunikation. En sådan förståelse blir särskilt avgörande i sammanhang där kulturellt betydelsefulla associationer måste bevaras. Studien identifierade en rad spänningar som motiverar riktad undersökning. Cykliska och linjära uppfattningar av ”tid” samexisterar inom samma respondentgrupp: associationer till årstider och upprepning förekommer tillsammans med associationer till irreversibilitet och öde. Spänningen mellan ”rum-som-frihet” och ”rum-som-förankring” återspeglar motsatta orienteringar och kan tyda på en historisk övergång från ett nomadiskt till ett bofast levnadssätt. En ytterligare diskrepans framträder i yngre respondenters tidsliga data: instrumentella associationer (”klocka”) och existentiella associationer (”liv”, ”öde”) förekommer samtidigt i svaren från samma kohort. Denna divergens pekar på en disjunktion mellan funktionella ramverk för tidshantering och ett filosofiskt präglat tidsligt medvetande. REFERENCES Ahn Elise S., Smagulova Juldyz 2022: English Language Choices in Kazakhstan and Kyrgyzstan. – World Englishes 41(1), 9–23. DOI: https://doi.org/10.1111/weng.12552. Alcaraz Carrión Daniel, Valenzuela Javier 2021: Duration as Length vs Amount in English and Spanish: A Corpus Study. – Metaphor and Symbol 36(2), 74–84. DOI: https://doi.org/10.1080/10926488.2021.1887706. 17 Alcaraz Carrión Daniel, Valenzuela Javier 2022: Time as Space vs. Time as Quantity in Spanish: A Co-Speech Gesture Study. – Language and Cognition 14(1), 1–18. DOI: https://doi.org/10.1017/langcog.2021.17. Altayev Zhakypbek, Imanbayeva Zhuldyz 2021: Values of Traditional Kazakh Culture. – Central Asian Journal of Art Studies 6(2), 10–24. DOI: https://doi.org/10.47940/cajas.v6i2.373. Apoifis Nicholas 2024: Social Movement Theory and Collective Identity. – Anarchy in Athens, Manchester: Manchester University Press, 18–44. DOI: https://doi.org/10.7765/9781526184368.00007. Beknazarova Ulzhan 2022: Linguistic Metaphor of Time Concept in Kazakh Cognition. – Bulletin of the Karaganda University 105(1), 102–109. DOI: https://doi.org/10.31489/2022ph1/102–109. Broccias Cristiano 2021: Cognitive Grammar. – The Routledge Handbook of Cognitive Linguistics, eds. W. Xu, J. R. Taylor, London: Routledge, 30–42. DOI: https://doi.org/10.4324/9781351034708–4. Bundgaard Peer F. 2019: The Structure of Our Concepts: A Critical Assessment of Conceptual Metaphor Theory as a Theory of Concepts. – Cognitive Semiotics 12(1), [1–11]. DOI: https://doi.org/10.1515/cogsem–2019–2010. Buzsáki György, Tingley David 2018: Space and Time: The Hippocampus as a Sequence Generator. – Trends in Cognitive Sciences 22(10), 853–869. DOI: https://doi.org/10.1016/j.tics.2018.07.006. Callizo Romero Carmen 2023: Time Conceptualization Across Cultures and Religions: Doctoral Dissertation, Granada: Universidad de Granada. Chen Lei, Chengbing Wang 2022: The Influence of Virtual Space on Contemporary Identity: The Perspective of Philosophy. – Filosofija. Sociologija 33(1), 32–39. Internet Access: https://www.ceeol.com/search/article-detail?id=1035947 [accessed 20.04.2026]. Chen Yidi, Gao Lingling, Sheng Zhengyu, Ma Jinjin, Guo (Hannah) Xiaohan, Lippke Sonia, Gan Yiqun 2022: Interdependent Self-Construal Moderates the Relationship Between Pro-Generation Investment and Future Orientation: A Cross-Cultural Comparison. – Journal of Adolescence 94(7), 1008–1021. DOI: https://doi.org/10.1002/jad.12082. Clark Andy 2019: Consciousness as Generative Entanglement. – The Journal of Philosophy 116(12), 645–662. DOI: https://doi.org/10.5840/jphil20191161241. Conte Cecilia 2025: Deconstructing the Concept of the “Nomad” in Central Eurasia. – Nomadic Peoples 29(2), 232–255. DOI: https://doi.org/10.3828/whpnp.63837646691076. Demirden Ahmet 2021: The Critical Examination of Social Identity Theory. – Politik Psikoloji Dergisi 1(2), 39–56. Internet Access: https://www.politikpsikolojidergisi.com/index.php/pub/article/view/7 [accessed 20.04.2026]. Dosmurz inov Rustem 2023: Pre-Islamic World Views of the Kazakh People: From the End of the 19th to the Beginning of the 21st Century. – TRAMES 27(77/72), 415–438. DOI: https://doi.org/10.3176/tr.2023.4.06. 18 Fiddler Michael 2024: Conceptual Metaphor in Areal Perspective: Time, Space, and Contact in the Sinosphere. – Language and Cognition 16(2), 452–480. DOI: https://doi.org/10.1017/langcog.2023.41. Filipović Luna, Ibarretxe-Antuñano Iraide 2019: Motion. – Cognitive Linguistics–Key Topics, eds. E. Dąbrowska, D. Divjak, Berlin: Mouton de Gruyter, 87–108. Giddens Anthony 2023: Modernity and Self-Identity. – Social Theory Re-Wired: New Connections to Classical and Contemporary Perspectives, eds. W. Longhofer, D. Winchester, London: Routledge, 477–484. DOI: https://doi.org/10.4324/9781003320609–62. Götzelmann Michael 2021: Stitching Time and Space: The Functions of Temporal Comparisons in Utopias and Beyond. – Time & Society 30(4), 581–597. DOI: https://doi.org/10.1177/0961463X211046149. Gu Yan, Zheng Yeqiu, Swerts Marc 2019: Which Is in Front of Chinese People, Past or Future? The Effect of Language and Culture on Temporal Gestures and Spatial Conceptions of Time. – Cognitive Science 43(12), [1–32]. DOI: https://doi.org/10.1111/cogs.12804. Halbwachs Maurice 2020: On Collective Memory, transl. by L. A. Coser, Chicago: University of Chicago Press. Hanink Emily A., Koontz-Garboden Andrew 2025: Possession in Categorization across Language and Category. – Linguistic Inquiry, [1–15]. DOI: https://doi.org/10.1162/ling_a_00547. Iskakova Zulfiia E. 2023: Religious and Philosophical Context in the Creative Heritage of the Great Representatives of Kazakh and Indian Culture (Shakarim, Iqbal). – Journal of Oriental Studies 104(1), 83–94. DOI: https://doi.org/10.26577/JOS.2023.v104.i1.010. Jang Gyewon, Tinker Sachs Gertrude, Hye Park Jee 2023: Conflicting Understandings of Multicultural Society, Global World, and English: Multimodal Content Analysis of 5 Korean Elementary EFL Textbooks. – Critical Inquiry in Language Studies 21(2), 153–176. DOI: https://doi.org/10.1080/15427587.2023.2198130. Kapitańska Martyna 2024: Treating Time as Space in Polish: Metaphors and Metaphorical Expressions. – Beyond Philology an International Journal of Linguistics, Literary Studies and English Language Teaching 21(4), 49–72. DOI: https://doi.org/10.26881/bp.2024.4.02. Khabizhanova Gulnara, Mensitova Gulzinat 2025: The Formation of Native Land Imagery in Traditional Kazakh Society: On the Example of Historical Toponyms of Western Kazakhstan. – Turkic Studies Journal 7(3), 106–126. DOI: https://doi.org/10.32523/2664-5157-2025-3-106-126. Khamit Aidar, Smagambet Bayan, Tabyldieva Oryngul, Arashova Nabat, Tolebergenova Aigerim 2025: Language Attitudes of Kazakh Youth: An Analysis of the Regional Aspect. – European Journal of Language Policy 17, 307–331. DOI: https://doi.org/10.3828/ejlp.2025.16. Khatin-Zadeh Omid, Banaruee Hassan, Reali Florencia, Tirado Carlos, Ruiz-Fernández Susana, Yamada Yuki, Wang Ruiming, Nicolas Robin, Khwahileh Tariq, Szychowska Malina, Vestlund Johanna, Correa Juan Carlos, Farsani Danyal, Butcher Natalie, Som Bidisha, Volkonskii Ivan, Plevoets Koen, Marmolejo-Ramos Fernand 2023: 19 Metaphors of Time Across Cultures. – Journal of Cultural Cognitive Science 7(3), 219–231. DOI: https://doi.org/10.1007/s41809-023-00125-3. Kogay Elmira R. 2018: The Concept of “time” in Signature Worldview of Anatoliy Kim. – Eurasian Journal of Philology: Science and Education 169(1), 108–114. Internet Access: https://philart.kaznu.kz/index.php/1-FIL/article/view/2157 [accessed 20.04.2026]. Kossyn Merey 2024: Genealogy of Being in Postcolonial Kazakh Culture: Re-Reading the Words of Edification. – Comparative Literature: East & West 8(2), 196–206. DOI: https://doi.org/10.1080/25773618.2024.2433842. Kövecses Zoltán 2021: Standard and Extended Conceptual Metaphor Theory. – The Routledge Handbook of Cognitive Linguistics, eds. W. Xu, J. R. Taylor, London: Routledge, 191–203. DOI: https://doi.org/10.4324/9781351034708-14. Kuzenbayeva Gulzhana 2021: Comparative Analysis of the Image of Kazakh in the Russian and Indian Linguistic Consciousness. – Eurasian Journal of Philology: Science & Education 184(4), 71–78. DOI: https://doi.org/10.26577/EJPh.2021.v184.i4.ph7. Kuzenbayeva Gulzhana 2023: Axiological Dimension of Citizenship and Patriotism in a Worldview of Kazakhs: A Psycholinguistic Study. – East European Journal of Psycholinguistics 10(1), 116–135. DOI: https://doi.org/10.29038/eejpl.2023.10.1.kuz. Lakoff George, Johnson Mark 2020: Conceptual Metaphor in Everyday Language. – Shaping Entrepreneurship Research, eds. S. Sarasvathy, N. Dew, S. Venkataraman, London: Routledge, 475–504. Internet Access: https://www.taylorfrancis.com/chapters/edit/10.4324/9781315161921-21/conceptual-metaphor-everyday-language-lakoff-johnson [accessed 16.06.2026]. Lupyan Gary, Lewis Molly 2019: From Words-as-Mappings to Words-as-Cues: The Role of Language in Semantic Knowledge. – Language, Cognition and Neuroscience 34(10), 1319–1337. DOI: https://doi.org/10.1080/23273798.2017.1404114. Massey Doreen 2020: Politics and Space/Time. – Routledge Handbook of Gender and Feminist Geographies, ed. A. Datta, London: Routledge, 102–117. DOI: https://doi.org/10.4324/9781315164748-11. Michaels Debbie 2025: When Past Meets Present: Transference, Art, and Affectivity in Reflexive Research. – Reflective Practice 26(6), 795–807. DOI: https://doi.org/10.1080/14623943.2025.2504093. Miller Carol A. 2006: Developmental Relationships Between Language and Theory of Mind. – American Journal of Speech–Language Pathology 15(2), 142–154. DOI: https://doi.org/10.1044/1058–0360(2006/014). Obradović Sandra, Bowe Mhairi 2021: The Nation in Context: How Intergroup Relations Shape the Discursive Construction of Identity Continuity and Discontinuity. – British Journal of Social Psychology 60(2), 490–508. DOI: https://doi.org/10.1111/bjso.12413. Olzhabayev Bekarys Koblanuly, Pangereev Abat Sh., Soylemez Orhan 2022: The Concept “Туған жер” in the Folklore of the Kazakh People. – Keruen 77(4), 62–74. DOI: https://doi.org/10.53871/2078–8134.2022.4–05. Olzhabayev Bekarys Koblanuly, Soylemez Orhan 2024: The Concept and Conceptual Field “native land” in Kazakh Folklore. – Keruen 83(2), 249–259. DOI: https://doi.org/10.53871/2078–8134.2024.2–19. 20 Pitt Benjamin, Casasanto Daniel 2020: The Correlations in Experience Principle: How Culture Shapes Concepts of Time and Number. – Journal of Experimental Psychology: General 149(6), 1048–1070. DOI: https://doi.org/10.1037/xge0000696. Reese Gerhard, Rosenmann Amir, Cameron James E. 2019: The Psychology of Globalization: Identity, Ideology, and Action, London: Academic Press. Röck Tina 2019: Time for Ontology? The Role of Ontological Time in Anticipation. – Axiomathes 29(1), 33–47. DOI: https://doi.org/10.1007/s10516-017-9362-2. Ryskaliyev Tlekžan. K., Esengaliyeva Venera A., Sarkulova Galiya S., Sarkulova Manifasta B. 2023: On the Originality of Kazakh Philosophy. Bulletin of the Karaganda University. – History 111(3), 226–235. DOI: https://doi.org/10.31489/2023hph3/226-235. Sadirova Kulzat K., Zhazykova Raushan B., Yessenova Kalbike U., Sapina Sabira M., Mirov Orynbasaruly Mukhtar, Abdirova Sholpan G. 2024: The Manifestation of Mythical Cognition in Toponyms: On the Material of the Turkic Languages. – Eurasian Journal of Applied Linguistics 10(1), 92–103. Internet Access: https://ejal.info/menусcript/index.php/ejal/article/view/686/256. Sadirova Kulzat K., Abdirova Sholpan, Kultanbayeva Nurgul, Yermekbayeva Gulmira, Saduakas Nurbol, Zhazykova Raushan B. 2023: Delving into the Concepts of “Authority” and “Politics”: An Associative Word Analysis in Kazakh, Russian, and English. – International Journal of Society, Culture & Language 11(3), 130–145. DOI: https://doi.org/10.22034/ijscl.2022.1971917.2819. Small Mario L., Adler Laura 2019: The Role of Space in the Formation of Social Ties. – Annual Review of Sociology 45(1), 111–132. DOI: https://doi.org/10.1146/annurev-soc-073018-022707. Sternin Joseph A. 2020: Interpretation Problems of Associative Experiments. – Questions of Psycholinguistics 3(45), 110–125. DOI: https://doi.org/10.30982/2077-5911-2020-45-3-110-125. Tejada-Gallardo Claudia, Blasco-Belled Ana, Alsinet Carles 2021: Feeling Positive Towards Time: How Time Attitude Profiles are Related to Mental Health in Adolescents. – Journal of Adolescence 89, 84–94. DOI: https://doi.org/10.1016/j.adolescence.2021.04.002. Worrell Frank C., Andretta James R. 2019: Time Attitude Profiles in American Adolescents: Educational and Psychological Correlates. – Research in Human Development 16(2), 102–118. DOI: https://doi.org/10.1080/15427609.2019.1635860. Zeinullin Raimbek, Kudaibergenova Nazgul, Aidarbekov Zeinabil, Kuranbek Asset, Gabitov Tursun 2026: Understanding Nauryz among Kazakhs and Nogais: The Cyclical Concept of Time and Cultural Renaissance. – Frontiers in Communication 10, [1–9]. DOI: https://doi.org/10.3389/fcomm.2025.1693748. Zhangalieva Ainur, Yessim Garifolla, Rakhmatullina Zugura 2024: Philosophical Interpretation of Time and Space in the Kazakh Falsafe. – Adam Alemi 99(1), 26–32. DOI: https://doi.org/10.48010/aa.v99i1.510. Zhao Xia, Zheng Yi, Zhao Xincheng 2023: Global Bibliometric Analysis of Conceptual Metaphor Research over the Recent Two Decades. – Frontiers in Psychology 14, [1–16]. DOI: https://doi.org/10.3389/fpsyg.2023.1042121. Zharkynbekova Sholpan, Ayupova Gulbagira, Galiyeva Bakhty, Shakhputova Zukhra, Zabrodskaja Anastassia 2025: Ethno–Linguistic Identity of Kazakhstani Student 21 Youth in Modern Multinational Context of Kazakhstan (Sociolinguistic Analysis of Empirical Research). – Languages 10(2), [1–25]. DOI: https://doi.org/10.3390/languages10020033. Zhiyenalina Aizhan, Anishchenko Olga, Zharkynbekova Sholpan 2024: Value Perception of the Chronotope in the Author’s Discourse (Based on the Works of Kazakh Authors). – Open Cultural Studies 8(1), [1–12]. DOI: https://doi.org/10.1515/culture-2024-0025. Appendix Questions for the Associative Experiment 1. What associations emerge when you encounter the terms “time” or “space”? 2. What is the first word that comes to mind? 3. What additional words arise upon further reflection? 4. Which emotions or affective states do you connect with “time” and “space”? 5. What proverb, saying, or poetic reference related to “time” and “space” occurs to you? 6. How would you characterize the significance of “time” and “space” in your life? 22